Bal – baluns med ekonomisk obalans

Den här vill gå på bal!

Den här vill gå på bal!

Om ett par veckor är det studentbal här i Motala. Vackert klädda ungdomar som sträcker lite extra på sig och liksom blir lite vuxnare. Dansuppvisning för anhöriga. Båttur med vinkning och runt-torget-promenad för att Motalaborna ska få avnjuta de stiliga paren. Vals och belevat beteende. Vackert och hjärtknipande.

Men TUSAN vad det kostar!

Ett par elever stannade kvar och pratade en stund efter lektionen igår. På bänken låg en lista med utgiftsposter inför bal och student. Inte rolig läsning. Nu väljer de förstås själva a) om de över huvud taget ska gå på balen och b) hur mycket pengar de ska lägga ut på den, men ändå. För mig är det kanske lätt att fnysa åt några av punkterna på listan, men för många av ungdomarna är det blodigt allvar. Den Viktigaste Dagen. Medvetet eller omedvetet mäter nog många av dem sig mot varandra. Om inte annat vill man förstås vara sitt finast möjliga jag. Svårt att klandra.

Listan jag såg visade en summa på åtskilliga tusenlappar och då var inte själva studentveckan och avslutningsdagen inräknad, bara balen. Håruppsättning 1100:-, naglar 500:-, klänning 2500:- (plus 700:- för ändring av klänningen) var några av posterna. Till det kommer själva balbiljetten, skor, smycken och en hel del andra saker. Jag blev helt matt.

Mange använder ofta talesättet ”Det krävs mycket planering för att bli besviken”, och det känns passande här. Eleverna investerar så enormt mycket i balen att jag är rädd att effekten kan bli motsatt. För med den ekonomiska investeringen kommer också den känslomässiga, som kan vara nog så stor. Har du lagt sisådär en åtta tusen spänn på din baldag så får den fan se till att leverera. Gör den inte det kan det svida rejält.

Och hur många kan enkelt snyta fram de här summorna? Strax efter körkortet, strax före själva studenten.

Jag vill inte ta ifrån dem Deras Dag, vet hur stor den är. Och för de allra flesta blir balen ett ljust minne för livet. Men jag kan inte låta bli att tänka att minnet knappast skulle grumlas av att de hade hemmålade naglar istället för dyra lösnaglar eller av att håruppsättningen var gjord av en kompis. Och personligen kan jag tänka att det är både vackert och roligt med en vintageklänning för halva priset mot en modern dito. Eller varför inte en lånad? Med tanke på hur många klänningar som varje år går på bal måste det krylla av dem på låne- och andrahandsmarknaden.

Eller så kan man låna min gamla balklänning som kan ses på bild här ovan. Den har faktiskt dansat på två studentbaler på senare år. Tjejerna (elever) som har lånat den har inte gjort det för att de inte hade råd att köpa en egen, utan för att det bara verkade vara en onödig sak att göra när det fanns en fin klänning att låna alldeles gratis. Och båda var urvackra! Inte bara på grund av klänningen förstås. Det gav dem dessutom några tusen pix att göra något roligare för. Mycket smart. De var inte bara vackra.

Min klänning (med matchande sjal) dansar gärna igen. Och den ser gärna att en ung kvinna sparar sina slantar. Den passar för övrigt bra till hemmafixade naglar och ett par ingångna skor. Bara en galning köper väl nya skor till en bal?

Men fina kommer de att vara, mina elever. Finast i världen. Vare sig de köper sina naglar eller inte.

Kommentera