Du är skyldig mig ett bokmärke, Gustav Fridolin

”Det här är till dig som är lärare. Du har världens viktigaste jobb”.

Så inleder Gustav Fridolin sitt tal till mig och Sveriges övriga lärarkår. Jag tror att hans avsikt är att ingjuta yrkesstolthet i mig (och att få mig att tro på att han under sin mandatperiod kommer att vara en utmärkt utbildningsminister förstås), men det funkar liksom inte. Inte alls faktiskt.

Fridolin får mig att känna mig som en olydig men inte hopplös mellanstadieelev. Någon som har betett sig illa och inte levt upp till sin fulla potential, men som nog borde kunna gå att få lite mera ordning på i alla fall. Med lite sockrad indirekt kritik. Mina tankar går också till min barndoms tandläkarbesök, där jag fick beröm och bokmärke trots att jag hade gråtit och protesterat under behandlingen och inte varit särskilt imponerande alls. Jag förstod nog vad tandläkaren egentligen tänkte.

För det första känns det obekvämt redan när han betonar att jag har världens viktigaste jobb. Alltså, ja, jag har ett utomordentligt viktigt jobb. Visst. Kanske har han till och med rätt, men ändå kommer den där tandläkarkänslan över mig. ”Du är sååå duktig”. Fastän jag typ vägrar öppna munnen. Jag blir lite misstänksam när Fridolin går ut så hårt. Vad vill han?

För det andra känner jag mig något illa till mods över det språk och den retorik han använder sig av. Han vänder sig till en yrkeskår av akademiker (med världens viktigaste jobb), men pratar som om vi befann oss i grundskolan. Som elever. Jag menar för all del inte att han ska sno in sig i ett onödigt akademiskt språk för att visa att han kan, men lite mera stuns, och kanske ett något informationstätare språk, skulle åtminstone inte ha stört mig. Uttryck som ”berätta gärna om dumma politiska beslut” och ”snacka gärna skit om mig och andra politiker” känns för mig som vore de riktade till … ja, grundskoleelever. Det får mig att undra hur Fridolin ser på oss lärare.

Vilket för mig till nästa punkt. Fridolin verkar mena att läraryrket är något aningen pinsamt. Som om vi mest ägnar oss åt att göra jobbet svårt för varandra och saknar yrkesstolthet.  Så säger han förstås inte. Han säger ungefär tvärtom. Han säger att jag ska ”stå upp” för att jag är lärare och att jag ska tro på mitt yrke. Han berättar också att det är särskilt viktigt att vi klarar av att ställa upp på varandra. Han säger: ”Om någon frågar vad du jobbar med, säg stolt att du är lärare.”

Tack så mycket Gustav Fridolin, för att du med dessa ord klargör att  vi i lärarkåren idag är en ganska ynklig samling människor som helst ljuger om vad vi jobbar med och gärna gör livet svårt för våra kolleger. Det här förstärker ju bara den tämligen trista bild som ofta förmedlas i media (läs gärna mitt tidigare inlägg ”Det är inte synd om lärarna”). Bilden av läraryrket som eländigt och av lärarkåren som … rätt så oskarp.

Min utbildningsminister – jag tror verkligen att du menar väl med ditt tal. Jag tror inte att du med flit försöker framställa mig, en av ”dina” lärare, som icke-stolt och missunnsam (och faktiskt kanske till och med lite trög), men i min ögon är det den effekt som uppnås.

Jag känner mig tillrättavisad fast med sockrade ord.

Och jag känner mig snuvad på mitt bokmärke.

 

5 reaktioner på ”Du är skyldig mig ett bokmärke, Gustav Fridolin

  1. Till skillnad från Fridolin har du ett underbart språk som inte förminskar oss som läser din blogg. Och, inte minst, din bok.

  2. Jag kan förstå att en lärare kan känna sig underskattad. Talet i sak då. Skönt att slippa Björklunds svartmålning. Den svartmålning som höll på att leda till att han delvis sänkte sina egna reformer. Lite ros till det Fridolin sa om att genom politiska beslut ge lärarna förutsättningarna. Ris till det mest sensationella; ”ideologin utanför ditt klassrum” och att tom läroplanen inte skulle utformas utifrån politiska ideologier. Fridolins visionslöshet var skrämmande. Detta säger han i ett läge då skolan är allt annat än likvärdig. Alla ungdomar ges inte samma förutsättningar i dag. Allt för mycket beror på var man bor, föräldrarnas inkomst, föräldrarnas utbildning och var man är född. Jag saknar Britt Mogårds och Bengt Göranssons äkthet och engagemang. En förment ideologilös skola står alltid för en smygindoktrinering. (Göran Palms analys). Jag sätter mer av mitt hopp till regeringens yngsta statsråd,Aida, som är ansvarig för bla gymnasiet.

  3. Ping: Fridolin laddar om - Lotta Lexéns blogg

Kommentera