Hej Hitler

HitlerAll uppmärksamhet är god uppmärksamhet. Eller? En tysk inredningskedja beställde lite rart gammaldags designade muggar från Kina. Nöjt packade man upp dem på hyllorna och njöt av det romantiska motivet bestående av skira rosor och, i bakgrunden, ett gammalt svartvitt frimärke. Bondromantiskt så det förslog. Tyskarna var nöjda. Efter 175 sålda exemplar uppdagades dock något överraskande: Det gamla frimärket på muggen föreställde Hitler och ett hakkors. Svoosch – muggarna avlägsnades från butikerna med tysk effektivitet. (Föreställer jag mig i alla fall. Jag har en mycket fördomsfull bild av tyskar och tänker mig dem hypereffektiva, inte särskilt känslomässiga och oftast iförda vit labbrock. Men det kanske bara är jag. Dessutom tänker jag att de bryter på tyska snarare än att talar tyska. ” Jaa – ten häär mügg ist serhr romantische, bitte jawohl, mit ten schnügge freimärke. Schmakfüll mustaschen.”)

Kunderna erbjuds att lämna tillbaka de olyckliga muggarna och ersättas med tjugo euro. Verkar som en RIKTIGT dålig idé om ni frågar mig. Kan någon servisdetalj bidra så mycket till middagskonversationen som en romantische mügg med  Herr Hitler dold bakom rosorna? Kan någon elegantische mügg inbringa så mycket pengar på en andrahandsmarknad som den som drogs in efter 175 sålda exemplar, en skandal som gav genklang i internationell press? Nein, om ni frågar mig. Den där müggen skulle jag hålla hårt i. Och då menar jag inte för att den är så schmakfull.

För ett drygt år sedan läste jag om en nyöppnad indisk butik med det slående namnet Hitler. Inga krusiduller, bara Hitler. Eller, en liten krusidull fanns ändå. I i:ets prick tronade ett hakkors. Pricken över i. Konfronterad med omvärldens åsikter om namnvalet stod butiksägaren häpen. Så här berättar DN:

”Ägaren hävdar att han inte visste vem Adolf Hitler var och att butiken fått sitt namn efter smeknamnet på en affärskompanjons äldre släkting som var ”en väldigt strikt man”.

– Det var först när butiken öppnade som jag lärde mig att Hitler hade dödat sex miljoner människor, säger Rajesh Shah.”

Och den lilla svastikan i i:et var förstås bara en olycksalig slump..? Herr Shah, tillåt mig tvivla. Eller åtminstone gratulera. Vem hade trott att Lotta i Motala skulle läsa om din butik? Herr Shah låter för övrigt meddela att han inte alls är sugen på att byta namn. Såvida han inte får ekonomisk kompensation. Tror jag det.

Är det SÅ Sverigedemokraterna resonerar när de klipper till folk med järnrör, kallar dem hora eller låter sina lokala ombud uttala sig minst sagt intressant om koncentrationsläger och Hitler? Innerst inne tycker de kanske att våld, nazism, kvinnoförnedring och allmän dumhet är dåliga idéer. De har bara fattat att all uppmärksamhet är av godo. För vem skulle lyssna på Jimmie Åkesson om han inte representerade allt detta? Vi skulle bara tro att han var Göran Hägglunds oäkta son. Eller är det bara jag som tycker att den visuella likheten inte går att prata bort?

Här är länken till DN:s artikel och det är också därifrån bilden kommer: http://www.dn.se/ekonomi/proteststorm-mot-hitler-butik-i-indien/

I Expressen hittar ni artikeln om den romantiska muggen, med bild (värd att beskåda) och allt: http://www.expressen.se/leva-och-bo/affar-salde-muggar-med-hitler-portratt/

Dela gärna!

PS. Kanske borde jag be Mange byta namn på Fredag förlag. Vad sägs om Stalin Stories? Mussolini Massmedia? Franco Förlag? Maos Musor? Eller varför inte Kim Jong Un Kommunikation?

2 reaktioner på ”Hej Hitler

  1. 1. Jag skulle vilja ha en sådan mugg… (som kuriosa.)
    2. Kan förresten, apropå Hitler, varmt rekommendera boken ”Han är tillbaka” av Timur Vermes. Den borde passa dig som intelligent och historiskt bevandrad. 🙂

Kommentera