Jämställdhet – med andra ord

imageTrevligt prat om jobb, barn och semestrar. Utfodring av en himla massa barn. Lite dregel på fötterna. Lördagens middag hos A och J började som förväntat trivsamt. Samtalet var mycket civiliserat och vi uppdaterades om varandras liv efter att inte ha setts mer än korta stunder på ett par månader.

Så äntligen. Någon säger ”orättvist”. Och NU börjar det riktiga samtalet.

Till en början får var och en nästan tala till punkt, men inte länge. Röster höjs, utläggningar avbryts, kroppsspråket blir allt yvigare.

Just den här kvällen gällde frågan jämställdhet. Varken första eller sista gången det ämnet tas upp. Egentligen hade vi lika gärna kunnat prata om odling eller något skattetekniskt, bara vi tycker olika. Eller faktiskt om ungefär vad som helst, för om vi råkar tycka lika så låtsas vi inte om det. Vad än Mange säger kommer nämligen A tycka tvärtom och jag kommer att hålla med A. Det ingår liksom i sporten. J får ta Manges parti för balansens skull.

Så när Mange ungefär säger att vi är så jämställda som vi behöver vara är tärningen kastad. Faktiskt kommer även mat att kastas över bordet. Men bara lite. Vi är inga barbarer.

Under ungefär en timme flyger argumenten (och majskornen) runt köket. Högt och lågt, glider och kraschar. Tar ny fart. Röster småkokar stundtals av ilska och frustration. Men mitt i en hetsig diskussion byts rösten till ett mjukt tonläge. ”Mer vin, någon?” ”Kan du vara snäll och skicka köttet tack?” In och ut ur argumentationsläge.

Vad vi sa eller vilka eventuella slutsatser vi drog är egentligen oviktigt. Vi prövar våra argument på varandra, slipar och omformulerar. I smyg inser vi att motståndarens argument också är bra. Sällan erkänner vi det, men vi bär med oss ett liiiite bredare synsätt på frågan, i det här fallet jämställdhet, till vår vardag.

Men jag måste nog ändå vidhålla att Mange inte har helt rätt. Vi är inte färdiga med jämställdheten, inte ens nära. Och att männen har gjort lumpen väger inte alls upp föräldraledighet, deltidsarbete och lägre löner när pensionskuvertet kommer. (Och förresten gör man ju inte ens lumpen längre.) Att familjen väljer att låta kvinnan stanna hemma mera (ca 75%) med barnen beror inte enbart på att kvinnor av naturen är mera vårdande. Obalansen i löner mellan könen för samma arbete beror inte bara på att kvinnor är sämre på löneförhandling. Och så vidare.

Allt det här vet förstås Mange också, men tack och lov förstör han inte sporten genom att erkänna det. Jag vet också att jag varken tvättar bilen, väljer försäkringsbolag eller planerar husrenoveringens hantverkstekniska och logistiska detaljer, men det skulle jag inte erkänna ens om J dängde hela skålen med majs på mig.

När vi inte orkar upprätthålla en kraftfull argumentationsnivå längre bestämmer vi oss för att spela spel en stund. Intressant nog tycks någon ha slängt spelet Kampen mellan man och kvinna. För ”männen vann ju alltid.” 😉

Det blir därför i Med andra ord som männen får stryk av kvinnorna.

 

Kommentera