Låt mig fortsätta älska mitt jobb

betygshetsJag skriver ibland om hur mycket jag trivs med mitt jobb som lärare och det är alldeles sant. Men jag vet också att alla lärares verklighet inte ser ut som min och kan känna att jag låter lite orimligt kvittrande nöjd. Som vore jag sponsrad av Skolverket kanske.

Faktum är att många lärare mår dåligt och vantrivs och att återväxten är klen. Få vill bli lärare. Med tanke på yrkets sjunkande status och den omvittnat ökade arbetsbördan är jag inte överraskad. Sällan träder dessutom lärare fram i media och pratar om hur bra de trivs. Kanske finns det en anledning.

Igår skrev Sakine Madon i Expressen om att allt mer av lärarnas och rektorernas tid går åt till föräldrakontakter, och då inte bara på arbetstid. Vid allehanda tider på dygnet vill föräldrar ha snabba svar om betyg, uppgifter och fan och hans moster. En del lärare går på knäna. Själv är jag nästan helt förskonad från detta – än så länge – men jag är väl medveten om att det ökar.

Jag tror att problemet är större än att föräldrarna inte respekterar lärarnas tid eller kompetens. Jag tycker mig under en tid ha märkt en attitydglidning i samhället, som ungefär säger att alla har rätt till ett A. Kanske att man har ett A till dess motsatsen är bevisad. Och vem står mellan eleven och detta A? Läraren. Om läraren bara har vett nog att sätta ett A är ju problemet ur världen, och om läraren inte anser sig kunna sätta ett A så beror det rimligtvis på att läraren inte gjort sitt jobb.

De flesta föräldrakontakter jag har är trevliga, helt relevanta och sker på vettiga tider, men ibland kan jag känna att de kanske inte ser helt objektivt på sitt barn (men vem gör det?). Som pappan som förklarade att hans son inte alls hade plagierat två skrivuppgifter och lämnat in till mig. För det sa sonen att han inte hade gjort. Och då var det så. Att jag satt med originaltexterna med hundraprocentig överensstämmelse spelade liksom ingen roll. Litade jag inte på hans son?

Den bild (ovan) som valsat runt några år nu känns inte alltid helt främmande.

Ge mig gärna högre lön, men ge mig framför allt tid att vara just lärare. Låt mig slippa vara statistiker, kurator och den som ska hålla koll på dataspelsmissbruk. Och lita på att jag gör mitt bästa.

Då kommer jag att fortsätta älska mitt jobb.

(Här kan du läsa en DN-artikel om situationen.)

2 reaktioner på ”Låt mig fortsätta älska mitt jobb

  1. Jag tror att den goda skolan ligger någonstans mitt mellan bilden av 1969 och bilden av 2009. Skolans ansvar är att ge alla elever goda förutsättningar. Elevernas ansvar är att ta vara på sina möjligheter och lägga ner möda på sitt lärande. Den första läroplan som jag jobbade efter, Lgr 80, beskrev inlärning som något mödosamt. OECD rankade 1995 den svenska grundskolan i världstopp, både vad gällde kunskapsresultat och jämlikhet.

Kommentera