Pennan är kastad

IMG_3182Diskussionen om Marken brinner har nu även tagit sig in på Expressens ledarsida, där Sakine Madon för ett enligt mig träffande resonemang kring proportioner, generaliseringar och polariseringar. Hon använder debatten kring pjäsen som ett exempel på hur förenklingar och överdrivna proportioner kan motverka det ursprungliga syftet och påtalar bland annat att vi faktiskt inte befinner oss i Mississippi på 1960-talet och att retorik och argument bör anpassas till vår befintliga verklighet. Trevligt nog citerar hon mitt blogginlägg (Tänd en bil och låt den brinna?) om pjäsens oomtvistat onyanserade ställningstagande.

Hon hänvisar också till ett skriftligt uttalande från teaterensemblen, publicerat på dagensarena, och när jag läser det blir jag rejält irriterad igen.

Så här skriver ensemblen bland annat:

”Förutom att hakkors ristats in på spelplatsen och föremål kastats mot ensemblen har vissa delar av publiken visat sitt missnöje på andra sätt. Bland annat har vi initierat gemensamma handlingar som exempelvis tydligt tar ställning för de boende i Husby eller för apartheidregimens offer i Sydafrika, som vissa delar av publiken vägrat delta i.

Denna vägran har tyvärr ibland iscensatt den rasistiska struktur vi velat omkullkasta i föreställningen och utsatt skådespelare och andra i rummet för förtryck. Ett förtryck som inte alltid manifesterar sig på det sätt som många föreställer sig att rasistiskt våld tar sig uttryck, men som är precis lika verkligt och påtagligt för dom kroppar som rasifieras i salongen.”

Jaha. Vissa delar av publiken vägrade delta i de gemensamma handlingarna. Okej. Nu tillhörde inte jag dessa delar, utan jag tågade lydigt runt och ropade slagord, jag klottrade på bänken när jag blev tillsagd och jag stod på scenen när jag förväntades göra det. Och hela tiden väntade jag på att vi skulle byta perspektiv. Detta skedde aldrig. Jag har inte svårt att förstå elever (eller andra) som inte alls vill gå runt på led och ropa ”No passaran”, kanske utan att riktigt förstå vad saken gäller. Om någon väljer att sitta kvar på sin plats för att man av flera tänkbara skäl (varav några helt opolitiska) besväras av att delta i manifestationen ser jag inget fel i det. Åtminstone ser jag det inte som ett rasistiskt ställningstagande och ett sätt att utsätta skådespelarna för förtryck. Och hur detta leder till ”kroppar som rasifieras” är för mig inte det minsta självklart.

Ensemblen har tidigare sagt att eleverna har reagerat och betett sig illa för att skådespelarna är invandrare. Är inte det att göra det lite lätt för sig? Ett sätt att förklara bort att pjäsen helt enkelt inte fungerar. Jag menar inte att rasism inte existerar – i salongen så väl som i resten av världen – men här tror jag att det är budskapet och den enligt mig svåra teaterformen som som gör att publiken inte alltid är med på noterna. Inte skådespelarnas invandrarbakgrund. Och pjäsen var provocerande – MENDETVARVÄLLIKSOMGREJEN! Ska då inte eleverna få reagera? Måste de enbart agera, och hela tiden i linje med pjäsens budskap – ett budskap som många hade svårt att skriva under på. Många fann den onyanserade bilden av polisen som mördare och bilbrännare som goda irriterande. Det innebär inte, som Madon också påpekar, att de anser att apartheid var ett bra system och att man inte sympatiserar med dess offer.

Jag hade också kunnat vara den som satt kvar på min plats. Jag hade kunnat vara en av dem som lät bli att klottra och ropa. Och kanske kanske kanske kanske kanske hade jag kunna kasta upp en penna på scenen som en protest mot hela teaterkalaset. En penna som tycks väga tyngre än en gatsten.

Vidare skriver ensemblen:

”Vi vill också poängtera att vi var medvetna om just den normalisering av rasism som vi beskriver men ändå blev förvånade över att delar av publiken väljer att identifiera sig med den vita polisen, den vita kolonisatören, den vita politiker som genom sina beslut utsätter unga för fattigdom, utsatthet och våld, och därför också känner sig attackerade av föreställningen.”

Att påstå att en 16-åring som inte går i deras ledband under föreställningen därmed gör det ovan nämnda politiska ställningstagandet visar enligt mig att de kanske inte har riktig koll på vilken deras publik är. Och är det så förvånande att någon kan ta ställning för polisen (vare sig den är vit eller inte)? Nu sätter de ju likhetstecken mellan polis och någon som ”utsätter unga för fattigdom, utsatthet och våld” och med den definitionen kan det förstås bli svårare att förstå hur någon kan identifiera sig med Ondskan själv. Det är klart.

Säkert har några i publiken betett sig illa. Fullt möjligt har någon hyst och på något sätt gett uttryck för rasistiska åsikter (och ja, ett hakkors har ritats vilket inte är okej). Och någon kastade en penna. För tusan hakar.

Men kanske ska man inte bjuda in skolungdomar till en på många plan provocerande pjäs om man inte vill ha en reaktion. Och att inte förutse att en rimlig reaktion är att några motsätter sig den svarta porträtteringen av polisen är bortom naivt. Och så naiv tror jag inte att gruppen bakom Marken brinner är.

Vilket för mig tillbaka till tanken att det hela kanske ändå är en slug PR-kupp från polisens sida 😉 .

 

 

 

8 reaktioner på ”Pennan är kastad

  1. Kan bara instämma i berömmet. Det är ju fruktansvärt och odemokratiskt i högsta grad att extrema revolutionärer ska få kapa media i den här frågan. Att tända eld på bilar ,kasta sten på brandmän osv är ett allvarligt brott och ett upphävande av samhällskontraktet. Att propagera för att det är rätt måste kraftfullt motsägas. De som lider mest av kravallerna i t ex Husby är de vanliga hederliga invånarna som bara vill ha lugn och sköta sitt och som inte vill ha sina bild eller butiker nedbrända. Dessutom är det ju uppenbart att det är de som talar om ”vita” är de verkliga rasisterna som bedömer kvaliteter som onda eller goda efter hudfärg.

    Lycka till att fortsätta tala förnuftets röst!!!

    CD

  2. Fantastiskt bra skrivet.
    Polisanmäldes inte eleverna för hakkorsklottret?
    Då blir det med ens än mer surrealistiskt, med tanke på teaterns och ensemblens syn på polisen.

    • Tack, Sluggo. Hakkorset (hakkorsen?) polisanmäldes, men det kan jag förstå – även om jag inte är säker på att de i detta fall faktiskt representerar rasism. Hakkors är inte okej. Men, som jag har skrivit: Jag har svårt att se att ensemblen inte har överreagerat. När de uttalar sig och säger att publiken har smusslat och inte velat ”leka leken” så tänker jag att det absolut hade kunnat ske inför en ”helvit” ensemble som spelade Shakespeare. Eleverna är ca 16 år och kastas in i en queerfeministisk pjäs framför med spoken-word-teknik och ja – en del smusslar. Eller blir sura. Eller vägrar leka leken. Det kan bero på helt andra saker än strukturell rasism, anser jag.

      Nu var det för all del jag som tog med dem dit, så självklart ligger en del av ansvaret på mig. Dock ser jag pjäsen som det mindre problemet och ensemblens ”efterspel” i media som det större. Och tro mig – jag skulle kunna skriva några sidor till om detta ur fler perspektiv, men tror att ämnet kan börja kännas lite slitet för andra nu.

      Och efter att ha läst ännu mer av och om detta är jag nu ännu surare.

      • Jo, jag hade också anmält hakkorset, men samtidigt anser jag ju inte polisen vara mördare och kolonisatörer. Hade jag tyckt det hade det varit smått… motsägelsefullt att polisanmäla skulle jag kunna tycka.
        Spara dina inlägg, om lusten faller på att skriva mer samhällspolitiskt så hade jag gärna sett en samling krönikor/analyser. Hade blivit en bra bok.
        Det jag tycker är olustigt med hur okritiskt ensemblens version lyfts fram av till exempel svt:s kulturnyheterna – som ingår i själva nyhetsblocket.
        Det är ingen direkt nyhet att det finns täta band mellan kulturredaktioner och kulturarbetare – även radikala sådana. Det är däremot märkligt att kalla det för journalism när man ger sina polare en plattform.

Kommentera