Underhållande get-debatt

Geten-skylt-gavointyg-600x600

Rätt eller fel?

”Prepositioner” stod det på projektorduken. Elevernas blickar flackade. Det var fredagseftermiddag. Min blick flackade.

”Men har det inte hänt något i Sverige som du tycker någonting om?” frågade en elev hoppfullt. Tydligen var de inte så där riktigt sugna på grammatik just vid tillfället.

”Öh, nä, jo … nånting måste ju ha hänt.” Tydligen var jag inte så där riktigt sugen på grammatik heller. Som väl är ingår argumentation som en uttalad del av svenskämnet också. ”Hänt och hänt, men tittade ni på Debatt igår?” Nix, det hade de inte gjort. Det hade däremot jag. Och häpnat lite. Ett av ämnena gällde julklappar, och huruvida det var okej att ge bort välgörenhet, t. ex. getter till fattiga familjer i Afrika, istället för prylar. Jag kunde inte föreställa mig att det var ett debattämne. Svaret kändes så totalt självklart. Det var ett icke-ämne. Trodde jag.

Jag visade inslaget för eleverna och de tidigare trötta ryggarna och flackande blickarna förbyttes mot av skratt förvridna kroppar. (Kanske lite överreaktion, men det var ju ändå fredag eftermiddag i slutet av en termin. De behöver inte så mycket då.)

Eftersom det ju ändå var något av ett icke-ämne fick debattörerna ta i lite extra för att spetsa till argumentationen och det kan onekligen ge lätt komiska effekter. Programformatet innebär också att du som debattör inte vet hur länge du kommer att få prata eller om du kommer att få ordet igen. Det gäller alltså att fläska på med budskapet direkt och intensivt liksom. Det illustrerade den unge hipstern Rikard Björk vars sjal av etnisk karaktär låg perfekt arrangerad under hans trendigt skäggiga haka:

”Jag firar en vit nykter jul, jag äter ett vegetariskt julbord tillsammans med min svenska släkt och min extra syriska familj och sedan tittar vi på Karl Bertil Jonssons jul med arabisk textning. Jag önskar mig hur många getter som helst i julklapp.” (Självklart tittar han på Karl-Bertil, världsförbättraren, och inte på Kalle Anka.) Han är dock skeptisk till att i någon annans namn utföra en ”solidarisk gärning” eftersom det inte innebär att personen ifråga blir ”medvetandegjord om orättvisorna” och tycker därmed inte att man ska ge bort getter utan att försäkra sig om att mottagaren inte hellre vill ha en tröja.

Hur mycket politisk korrekthet går det egentligen att få in i en mening?!

Sedan hamnade bollen hos opinionsbildaren Fredrik Segerfeldt (som nog gissningsvis föredrar Kalle framför Karl-Bertil) som även han tycktes påverkad av debattformen och kände sig tvingad att komprimera sitt anti-get-pro-konsumtions-budskap:

”Du infantiliserar utvecklingsproblematiken, det är inte bristen på getter som är problemet./…/ Köp tre varor från ett fattigt land /…/ så kommer de få tre gånger så hög lön. /…/ Men då säger du ’Nej, du behöver inte ha någon mat till dina barn, ni ska inte ha det bättre.”

Här höll eleverna på att trilla av stolarna. Förenklingen och polariseringen var så pass underhållande. (Sänds förresten Debatt samtidigt som Paradise Hotel? Kanske kommer någon att byta kanal till SVT.)

För att krydda debattklimatet något deltog också en flärdfull bloggare (Dennis Maglic) som påpekade att nära och kära inte vågar säga att de blir ledsna för att de får en välgörenhetsget istället för en sak. Och förresten visste han inte riktigt hur mycket hans Louis Vuitton-väska kostade. ”Kanske sextusenniohundra kronor.”

Sammanfattningsvis kan jag säga att debatten var underhållande, men jag – och eleverna – förstår inte riktigt problemet. Konsumtionen och kapitalismen är knappast hotad av välgörenhetsklapparna, och vad gäller mottagarnas eventuella besvikelse över en get så gäller väl det alla julklappar.  Kanske till och med en Louis Vuitton-väska.

 

Bild från Barnmissionen

Kommentera