Stekta sparvar och curling

curling

En sport i tiden

Linda Skugge skräder då inte orden när hon förklarar att jobbkrisen är en bluff. Den som inte klarar av att skaffa ett jobb på några timmar är visst lite bakom flötet eller bara arbetsovillig. Hon är trött på odugliga ungdomar som gör sig onåbara när hon anställt dem, trött på kids som är för fina för skitgöra. Jobb får man inte, och inte heller skaffar någon annan jobb åt en, menar Skugge. Jobb skaffar man själv.

Är det alltså så enkelt, tänker jag. Det är ju fantastiskt. Skugge uttrycker sig ilsket men sakligt och utgår från egna erfarenheter som både arbetstagare och arbetsgivare och jag sveps med av hennes arga pondus. Jag vill tro på henne.

Förvisso skulle det innebära att vi har en eller flera generationer av latmaskar och smitare omkring oss, men det innebär också att det faktiskt finns hopp även för dessa. Om de bara tar sig i kragen och inte räds lite skit under naglarna och obekväma arbetstider finns det jobb att få. Eller skaffa.

Men jag köper inte resonemanget fullt ut, och det tror jag för all del heller inte att Skugge gör. Det torde finnas gott om orter där det faktiskt inte räcker med att knacka på hos alla arbetsgivare och jag tror det finns en hel del ungdomar som faktiskt inte klarar av den typen av arbetssökande. De behöver inte nödvändigtvis vara arbetsskygga för det. En del får regelrätta panikångestattacker av att hålla föredrag inför en mindre grupp människor i skolan, andra får ladda mentalt i dagar för att ens våga ringa till någon och be om en intervju för ett skolarbete. Att efter ett ”nej” från tio företag då knacka på hos det elfte kan vara mer än svårt för en del. Vi är olika. Och tillgången till jobb varierar över landet.

Men tyvärr tror jag ändå att Skugge har en hel del rätt. Jag tror att vi är lata och bortskämda. Vi curlar och blir curlade. Jag också. Många av oss är rädda för, eller i alla fall ovana vid, att ställa krav och att få krav ställda på oss. Vi är så uppfyllda av våra rättigheter och så rädda för att kränka någon.

Jag serverar mina barn det mesta på silverfat. Jag skjutsar och hämtar, plockar upp kläder och leksaker. Lägger fram läxböcker och packar gympapåsar. Jag känner mig nöjd med att de sätter in sina tallrikar i diskmaskinen efter maten. Självklart självklart självklart agerar de därefter. Stekta sparvar flyger ju faktiskt rätt in i munnen på dem.

Är jag tuff nog att slå ner några av de där sparvarna innan de når de gapande munnarna? Jag begriper förstås att det är att göra barnen en tjänst även om de knappast lär uppfatta det så. Men det är ju så enkelt att curla och barnen blir glada av det. Det är den lätta vägen. Och kanske är det också vägen till det som Skugge beskriver som ett nutidsfenomen: De arbetsovilliga ungdomarna uppfyllda av sina rättigheter.

Nioåringen säger att han vill söka jobb på McDonalds så fort han får, och det känns betryggande. Trots att jag går efter honom och plockar upp tre klädombyten per dag. Han vill tjäna pengar för att köpa hus säger han, och jag är nyfiken på hans framtida hus. Igår var han nämligen med mig och levererade böcker till ett par affärer (och faktiskt sålde han en bok till en dam i Skänninge) :

”Mamma, när du har tjänat en miljon vet jag vad vi ska göra. Vi bygger en källare under källaren och i den underkällaren har vi en inomhusfotbollsplan och så kan LSW komma dit och träna.”

Med sådana ambitioner är chansen stor att han faktiskt kommer skaffa sig ett jobb, med eller utan skit under naglarna, frityrdoft i håret och konstiga arbetstider.

Eller så får ni köpa jättemånga böcker av mig.

Men först ska jag kräva att han ställer in glaset i diskmaskinen också. Hårda bud.

 

(Klicka på ”Linda Skugge” först i min text om du vill läsa hennes arga krönika.)

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Stekta sparvar och curling

  1. Synnerligen intressanta och tänkvärda synpunkter i en väldigt angelägen fråga: Hur förbereder vi bäst våra barn för Livet efter skolan? Ja, för livet i skolan också förresten! ”Non scolare sed vitae” eller något i den stilen var det någon som formulerade denna angelägenhet.
    Din funderande gamla faster.

Kommentera