Tänd en bil och låt den brinna?

markenbrinner_2_0

Foto: Markus Gårder

Är poliser svin? Kanske strukturellt onda? Strukturella rasister, till och med? Eller är det eleverna som är det? Är jag det?

Jag hade inte tänkt skriva om den pjäs jag som lärare var och såg med en av mina klasser, årskurs ett på gymnasiet, men då pjäsen hamnat i hetluften på sistone lägger jag mig också i. Det handlar om Ung Scen Östs Marken brinner, pjäsen som tar avstamp i Husbykravallerna och visar på vikten av att för demokratins skull våga gå emot auktoriteter.

Milt sagt kan man säga att pjäsen håller sig till ett perspektiv, och att det inte är polisens. Lite tvärtom faktiskt. Eller faktiskt helt tvärtom. Där satt jag hela pjäsen igenom och väntade på ett perspektivbyte. När publiken ombads att byta sida, åskådarplatsmässigt sett, trodde jag att det var dags även för pjäsen att belysa ett nytt perspektiv – men nä. Polisen, staten, auktoriteten var fortfarande ond och förtryckande och den som satte bilar i brand var per definition och tveklöst en frihetskämpe.

Pjäsen var på många sätt modern och ensemblen hade vågat ta ut svängarna för teaterformen. De rörde sig mycket ute i publiken, lät oss flytta runt flera gånger, ledde oss i ett slagordsskanderande tåg runt i lokalen, plockade upp oss alla på scenen samtidigt, gav oss alla pennor och sa till oss att skriva på bänkarna. Flera gånger uppmanades vi att göra läten, skrika eller komma med åsikter. Det var en interaktiv pjäs, och en mycket ställningstagande sådan.

Vid ett tillfälle då hela publiken stod på scenen bröt en av skådespelarna föreställningen och förklarade att vi var tvungna att skärpa oss, att de de inte kunde spela vidare om vi fortsatte som vi gjorde. Jag tog först för givet att det var en del av pjäsen men anade efter en stund att så inte var fallet. Men vad hade vi gjort? Alldeles uppriktigt förstod jag inte alls. Jag hade inte märkt något respektlöst eller störande uppträdande. Möjligen att några elever knäppte med pennorna som hade delats ut till oss alla och som bars runt nu när vi skulle byta sittplatser.

Efter pjäsen var jag fortfarande osäker på om avbrottet var en del av föreställningen, liksom för att visa på hur auktoriteter kan vilja tysta grupper som inte har gjort sig förtjänta av att tystas. Så var det inte. Det framgick när mina kolleger såg samma pjäs dagen efter och rapporterade att föreställningen bröts två gånger och att det senare under dagen meddelades att kommande föreställningar var inställda. På grund av sjukdom, hette det då, men det ändrades snart.

Teatergruppen förklarade i media att de ansåg sig vara utsatta för rasism och respektlöst bemötande.

– Det har klottrats hakkors och andra rasistiska saker. Publiken – inte bara unga utan även vuxna – har betett sig hotfullt och aggressivt. Det har även kastats pennor på skådespelarna, säger Nasim Aghili till Östnytt.

Nasim Aghili fortsätter med att peka på att det handlar om strukturell rasism. De medverkande i pjäsen är invandrare och det är därför eleverna har reagerat, säger hon.
– Det här är jätteallvarligt. Det är viktigt att inse att det inte går att göra en föreställning om strukturell rasism i Sverige och Östergötland i dag utan att göra ett grundläggande förarbete om just strukturell rasism, säger Nasim Aghili. (Ur ETC)

En av klasserna från min skola reagerade på Ung Scens Östs uttalanden och skrev ett öppet svar som publicerades på SVT Opinion. Bland annat skriver de följande:

Eftersom pjäsens kronologiska handling var otydlig trodde vi i publiken att avbrotten hörde till pjäsen. Men skådespelarna ansåg att avbrotten var på grund av mobbning, och att lärarna bara stod och såg på.

Eftersom vi blev uppmanade att vara med och agera var inte lärarna säkra på om detta var del av pjäsen. Vad som menas med att de möttes av hotfull stämning har vi ingen aning om, den skapades i sådana fall av dem själva.

Pjäsen visade fientlighet mot polisen och medborgare som försökte hjälpa de människorna som pjäsen handlade om. Syftet med teatern var att väcka känslor, men nu när känslorna väckts och man försöker uttrycka dem ska pedagoger sättas in för att dämpa känslorna.

Det är som att säga ”ni får tycka vad ni vill, men inte det här”.

Konstigt var att teatergruppen hade förväntat sig att publiken skulle vara helt lugna när de fick höra saker som provocerade. Samtidigt uppmanade de publiken till aktivitet under vissa ställen av föreställningen.

Jag lämnade i alla fall föreställningen med en känsla av Hur-blev-det-här? Jag hade tagit med mina elever på en politisk agitation, och av det något extremare slaget. Jag kände mig inte helt bekväm. Och när nu ensemblen i media kritiserar publiken, och mina elever alltså kan läsa och höra att de är respektlösa och möjligen också rasister så känns det inte direkt bättre.

Utifrån mitt perspektiv är Ung Scen Öst fel ute i sin generaliserande kritik.

Men jag kanske måste tända eld på en bil för att det budskapet ska bli tydligt.

(PS. Med detta sagt vill jag ändå tillägga att skådespelarna var imponerande och att scen- och formspråk var spännande!)

 

 

Jag har förresten startat en Facebooksida, Lotta Lexén – författare, som ni väldigt gärna får gilla!

 

9 reaktioner på ”Tänd en bil och låt den brinna?

  1. Din text borde ha publicerats direkt i tidningarna, så bra är den.
    En alldeles underbart informativ text. Det jag läst i media har varit enögt och det där tjatet om strukturell rasism är det inte många som tror på. Strukturell rasism är inget annan än ett tillmäle som ständigt används för att tysta människor.
    Jag föreslår att du sänder den här texten till Åsa Christoffersson. Corren är ju inte precis något föredöme men Åsa har uttryckt sig mycket försiktigt om pjäsen, efterson hon inte har sett den.
    Per-Arne

    • Tack så mycket Per-Arne! De senaste dagarna har diskussionen om ”Marken brinner” dykt upp i flera media, bland annat genom våra fina elever från Platengymnasiet, och jag tror att bilden nu börjar bli mer nyanserad. Jag var inte med den sista föreställningen, den där en penna kastades, men jag har lite svårt att etikettera det tilltaget som strukturell rasism i alla fall. Och i samband med en pjäs som handlar om civil olydnad och kamp mot auktoriteter där interaktion uppmuntras får kanske en kastad penna helt enkelt ses som något irriterande men inte värre än så – även om det självklart inte är okej att kasta pennan.

      Och angående klottrandet av hakkors kan jag tänka mig andra förklaringar än strukturell (eller annan) rasism. Alla i publiken fick var sin penna och ordern att skriva ”Husby”. Det gjordes stor affär av att just detta ord och ingenting annat skulle skrivas, skådespelarna gick runt i publiken och sa till oss att göra detta, med det viskande tillägget ”Eller där du själv kommer ifrån”. Detta tolkade i alla fall jag som att de vill visa på hur samhället tvingar oss i en riktning och styr våra åsikter. Då pjäsen gick ut på att hylla uppror (för demokrati och jämlikhet) ser jag det inte som omöjligt att några elever valde att göra något som gick stick i stäv med vad vi blev tillsagda – alltså agera i pjäsens anda. Inte alls nödvändigtvis för att manifestera sitt gillande av nazismen.

  2. Blir lite trött på meningen ”strukturell rasism”. Det känns som att den nyttjas för att skuldbelägga hela grupper när man inte kan påvisa i sak. Typ att om du söker jobb utan att lyckas så är det strukturell rasism ifall du har ett namn som låter ”osvenskt” men helt naturligt och ditt eget fel om du heter Johansson. På det sättet skuldbelägger man samhället och fråntar individen ansvar för sin egen situation. Kan man säga att Husby lider av ”strukturell pyromani” när det egentligen rör sig om en grupp ungdomar som ställer till det? Då övervägande delen av invånarna i Husby har utländsk härkomst, kan man då säga att invandrare som grupp lider av strukturell pyromani?

    • Strukturell rasism är ett problem i många sammanhang, men – som du också säger – så bör man nog vara försiktig med att överanvända begreppet med risk för att det annars urvattnas. Då riskerar snarare frågan om rasism att inte tas på allvar. Kanske lite som Peter (?) och vargen. Och uppträdde mina elever rasistiskt? Inte alls, vad jag kunde uppfatta. Jag blir därför förnärmad å deras vägnar.

  3. Ok. Helt utanför ämnet vill jag äntligen kommentera din bok. Eftersom jag är en smula tvångsmässig tog det ett tag innan jag klarade av att bortse från den något oortodoxa sättningen. Texten är för långt till höger!! När jag till slut satte mig över det och började läsa hittade jag dock en riktig pärla. Först läste jag den som man gör med något som producerats av lokala kändisar, dvs omotiverat kritiskt, men sen drogs jag snabbt in i historien. Fantastisk! Underbart språk, fängslande historia, bra huvudkaraktärer och miljöer. Jag är underbart glad över slutet som faktiskt är ett riktigt slut! Retar ihjäl mig på författare som inte vågar skriva en deckare eller skönlitterär bok utan att ha en cliffhanger av något slag. Din historia är avslutad både gällande mordet, kärlekshistorien och övriga relationer. Om du väljer att skriva en ny bok om samma personer så kommer den boken kunna stå för sig själv utan att man har läst den första. Det gillar jag!! För min del får gärna nästa bok behandla andra personer som inte behöver vävas in i en deckarintrig för att hålla men oavsett vilket kommer jag helt klart läsa den. Tack! Malin.

  4. Jo, textens placering på sidorna kom som en överraskning för mig också, men stort tack för att du skriver så fint om min bok. Du gör mig alldeles varm i hjärtat! Min nästa bok kommer att handla om en del av de här personerna, men jag kommer också att ta ett tidsmässigt kliv bakåt och berätta om någon som i alla fall jag blev nyfiken på efter ”Genom dig”. Jag håller själv på att lära känna henne just nu och tycker att hon är en ganska intressant bekantskap. Hoppas att du också kommer att gilla henne. Och tack igen – för att du tar dig tid att skriva om din läsupplevelse!

  5. Ping: Hatten av för polisens gustavianska trick - Lotta Lexéns blogg

  6. Ping: :: Henrik Carlsson's Blog

  7. Ping: Pennan är kastad - Lotta Lexéns blogg

Lämna ett svar till Per-Arne Wisén Avbryt svar