Vilken tur att jag kan allt, typ

brygglotta

Lärare

Säg vad?!

Så här skriver skolvarlden.se (alltså min facktidning) den 29 oktober i år i artikeln ”Så upptäcks dataspelsmissbruk”:

”Många föräldrar har också svårt att veta vad som är en normal fritidssysselsättning och vad som är ett osunt spelande.

För pojkarna, för det är nästan uteslutande pojkar, som fastnar i ett dataspelsmissbruk är det inte ovanligt med fem till tio timmars spelande per dag. Det sociala livet blir oviktigt, skolarbetet blir lidande och därtill tillkommer symptom som huvudvärk, aggressioner och koncentrationssvårigheter.

– Om lärarna bara vet vad de ska leta efter så går ett dataspelsmissbruk absolut att upptäcka – och ju tidigare ett missbruk upptäcks desto bättre är det.

Patrik Wincent säger att läraren vid misstanke om dataspelsmissbruk ska ta kontakt med elevens familj för att höra efter hur situationen ser ut där hemma. Vilka spel spelar han, hur många timmar sitter han framför datorn och hur ser hans sociala liv i övrigt ut? När misstanken är bekräftad gäller det för läraren att sätta familjen i kontakt med ett företag eller myndighet som kan hjälpa.”

Det framgår också att försämring av elevens personliga hygien bör noteras.

Va? Vasa?

Om lärarna bara vet vad de ska leta efter? Ska jag fråga föräldrarna vilka spel deras son spelar – hemma – och ha en kvalificerad åsikt om dessa? Ska jag ta reda på hur länge han sitter vid datorn och gå till botten med hans sociala liv? Ska jag hålla koll på hans personliga hygien? Och när jag, utredningsledaren, har fått min misstanke bekräftad gäller det för mig att sätta familjen i kontakt med ett företag eller myndighet?

Alltså – jag brukar framhålla att läraryrket är toppen (för det är det!) och att min arbetssituation svartmålas onödigt mycket i media (för det gör den!), men när min facktidning skriver så här så får jag faktiskt lust att gå ut och välta en soptunna (fast det gör jag inte).

FÖRLÅT MEN FÖRÄLDRARNA DÅ?! De nämns liksom inte i artikeln, mer än som något av ett bollplank för mig. De har totalt degraderats till statister. Blinda statister. De har ungefär en son (kan vara några till), jag har ungefär 150 elever. De bor i samma hus som honom. Jag träffar honom i grupp (ca 30 elever) sisådär en tre eller kanske upp till sex timmar i veckan. De har känt honom ungefär 17 år, jag har funnits i närheten av honom i ungefär ett. Och allvarligt talat känner jag knappt till några fler dataspel än Minecraft och GTA. Mitt spelvokabulär är minst sagt begränsat. Och varför vet jag bättre ”vad som är en normal fritidssysselsättning och vad som är ett osunt spelande”?

De känns som om de, föräldrarna, med dessa försprång framför mig borde ha fått ett något större utrymme i artikeln. Jag är fena på stilistiska grepp och på befolkningsutvecklingen under medeltiden, men vad gäller spelmissbruk är mitt kunnande att betrakta som noll och intet. Jag har inte levlat en enda nivå. Och jag vet faktiskt inte vilket företag eller myndighet jag ska sätta familjen i kontakt med. Varför är det rimligare att jag letar upp den kontakten än att föräldrarna själva gör det?

Om jag ser att någon verkar må dålig blundar jag inte för det. Självklart inte. Jag menar inte att medeltidens befolkningsutveckling är det enda jag som lärare ska ägna mig åt. Men den förväntan som denna artikel andas besvärar mig. Jag ska kunna det där, tycks det. Och det kan jag inte. Åtminstone tror jag att jag kan det sämre än pojkens föräldrar.

”När misstanken är bekräftad gäller det för läraren att sätta familjen i kontakt med ett företag eller myndighet som kan hjälpa.”

Det är helt enkelt inte utan att jag blir lite irriterad.

Den där soptunnan ligger kanske risigt till ändå.

 

 

(Tack Gabriella, min gamla kollega, för att du gjorde mig uppmärksam på detta!)

3 reaktioner på ”Vilken tur att jag kan allt, typ

  1. Det är självklart föräldrarnas ansvar att uppfostra barn och ungdomar till en måttlig datoranvändning! Inte lärarnas ansvar. Lärarna ska lära ut i skolan, inte uppfostra och ta den psykosociala biten i hemmet! Omänskliga krav på lärare.

  2. Ping: Fridolin laddar om - Lotta Lexéns blogg

Kommentera