Vad kokar i Grytan?

AV4R2633

Ett arsle?

Tidigare idag skrev jag ett inlägg, postade det här i bloggen, och tog efter två minuter bort det. Jag ville inte, vågade inte (?) ha det kvar. Med svettiga handflator undrade jag om mina vänner skulle komma att betrakta mig som inhuman och främlingsfientlig efter att ha läst det. Sedan tänkte jag att mina vänner ju vet att jag inte är inhuman och främlingsfientlig. Och sedan undrade jag om jag är inhuman och främlingsfientlig. Och ett arsle. Sedan (ja, det gick många turer i huvudet) tänkte jag att jag väl ändå måste få ge uttryck för mina åsikter. Sedan tänkte jag att det väl är ungefär så inhumana och främlingsfientliga resonerar. Sedan gick jag på stan istället.

Ett av årets nyord var åsiktskorridor. Jag brukar röra mig tämligen tryggt och bekvämt inne i den. Men det här kanske är att sparka lite på korridorväggarna. Jag vet inte. Men här är i alla fall det jag skrev, raderade och återpostade:

Jag tassar ut på hal is, sank mark och/eller in i elden nu kanske, men jag kan inte låta bli. Det jag vill säga känns inte som något jag vill säga, så att säga. Men jag känner ändå att jag behöver säga det. Så:

Va?!

Det var vad jag behövde säga. Med både utropstecken och frågetecken, i oklar ordning. Det gäller de asylsökande på, eller snarare vid, flyktingförläggningen Grytan utanför Östersund. De senaste dagarna har vi i media kunnat följa de ca 60 asylsökande som bussats från Malmö till Grytan. De flesta av dem har varit rejält upprörda och känner sig överkörda, felplacerade och – låter det som – utsatta för fara. Det är både isigt och kallt utanför Östersund. Runt nollan. Flera av de asylsökande vägrade låta sig installeras på förläggningen och stannade kvar i den utkylda bussen. Några initierade en hungerstrejk.

Mitt hjärta värker verkligen för dem som flytt från ett land i krig och kommit till ett mörkt och kallt Sverige där man inte förstår språket och inte vet vad framtiden bär med sig. Och jag är glad över att bo i ett land som hjälper relativt (ja, jag vet att relativt är ett relativt begrepp) många till ett tryggare liv. Men när jag läser om deras missnöje och uttalanden i stil med att de kanske tvingas söka sig till något annat land (Norge eller Finland) om det ska vara så här (kall glesbygd, förläggning istället för lägenhet) så kan inte ett litet mörkt hörn av mig låta bli att tänka ”Ja men gör det då”. Och så vill jag faktiskt inte tänka. Jag känner mig som ett arsle när jag tänker så, och jag vill inte känna mig som ett arsle.

Det är inte särskilt bra att hamna mitt ute i skogen, och jag har förstått att förläggningen har fått en del kritik riktad mot sig under det senaste året (exempelvis har man haft problem med vägglöss). Att integreras i det svenska samhället mitt ute i ingenstans är inte en enkel sak. Men det är ju en temporär lösning (ja, även ”temporär” är ett relativt ord). Ingen förväntas slå ned sina bopålar i Grytan för gott. Framför allt är det en lösning. Det är möjligen limbo, men det är inte helvetet. Och det är inte krig.

Med ett ökat antal asylsökande måste det kanske få ta lite tid innan bra lösningar kan presenteras. Kanske måste det få duga med lösningar som bara … duger. Ett tag i alla fall. 2013 tog Sverige emot ca 50 000 asylsökande, i år väntas siffran landa på ca 95 000 (berättar Lena Melin i Aftonbladet). Uppenbarligen har det svenska samhället inte hunnit ordna mer än dugliga lösningar för flera av dessa människor. Det är förstås beklagligt och här finns arbete att göra, men jag tycker det är nästan lika beklagligt med protester som denna. För vad innebär det för den svenska opinionen kring flyktingmottagande? Jag som är för en generös flyktingpolitik sitter på kammarn och surar och tänker ”Ja men hungerstrejka då. Gör det bara”. Vad gör då inte den som har en annan grundinställning? I runda slängar 13% av svenskarna lär väl mysa över den här nyheten.

Samtidigt som jag skriver detta läser jag att protesterna har avbrutits och att bussockupationen är över. De asylsökande accepterar att inkvarteras i förläggningen mot löfte att inom några månader få flytta till lägenheter närmare Östersund. Sedan läser jag att de inte har lovats något sådant. Och sedan ungefär tvärtom igen.

Jag vet alltså inget om deras framtid, men betydelsen av min ovetskap är förstås mindre än ett sandkorn i öknen jämfört med betydelsen av deras. Det är inte jag som sitter med PTS i den jämtländska bushen (och det var inte ett raljerande uttalande!). Men jag tror inte att de hjälper sig själva eller framtida asylsökande genom dessa protester. Tvärtom, tyvärr.

Att jag sitter i min småstadsvilla, med fast jobb, familj och en trebent dvärghamster och besväras över att jag känner mig lite som ett arsle är förstås ett lyxproblem som många skulle offra sin högra arm för att få byta till sig. Att jag sitter här och surar över en hungerstrejk kan förefalla lite hånfullt eller respektlöst. Jag förstår det.

Men det är faktiskt inte bara min bild av mig själv som ett arsle som besvärar mig.

 

6 reaktioner på ”Vad kokar i Grytan?

  1. Är detta en så stor nyhet så att den förtjänar plats i TV-nyheterna? Någon på Migrationsverket har väl gjort någon mindre lyckad insats som lett till att dessa 60 människor fått en snedtändning som de övriga 50 000 asylsökande inte har fått. Om en grupp har begränsad kontakt med människor utanför gruppen kan missnöje snabbt växa till en nivå där människorna i gruppen tappar perspektivet och deras opinionsyttringar till slut framstår som absurda. Jag hoppas att dessa 60 människor får en sund miljö att bo i här och nu. Jag hoppas också att de så snart som möjligt får lära känna både infödda svenskar och människor som kommit hit som flyktingar för några, eller många, år sedan. Då kommer de att kunna hävda sina rättigheter på ett effektivt sätt

    • Ja, rapporteringen kring detta hjälper kanske inte direkt upp situationen, och jag håller helt med dig om att bättre boende så snabbt som möjligt är att önska. Absolut! Men jag tror att migrationspolitiken och förutsättningarna som Migrationsverket ges måste förändras innan det blir så mycket bättre. Det är inte helt enkelt att trolla med knäna. Men kanske är den här händelsen bra för att lyfta frågan, för jag menar inte att det är en bra integrationslösning att bli sittande i skogen! (Nu bör jag kanske helt avhålla mig från att uttala mig inom områden som rör politik då jag har för lite på fötterna för att diskutera exempelvis svensk integration.)

  2. När jag skrev ”sund miljö att bo i här och nu” menade jag ett boende som inte är rent hälsovådligt. Förläggningen kanske uppfyller rimliga krav på sundhet. En boendemiljö som ger förutsättningar för integration hoppas jag därefter kan ordnas i rimlig tid. Du skall absolut uttala dig i politiska frågor!
    Din grundsyn är djupt demokratisk.
    Jag tror inte heller att hungerstrejk mm är det optimala för dessa 60 människors framtid eller för alla andra asylsökandes framtid.

  3. Du är sannerligen inget arsle och din reaktion är helt förståelig. Om svenska värnpliktiga kunde inkvarteras där kan flyktingar det. Integrationen kommer senare. När det handlar om flyktingar gäller det först och främst att de får skydd från det de flyr från, inget annat. Duger inte det som erbjuds får de väl fly någon annanstans.

Kommentera