Varning för åsikt

varningHur madrasserad ska skolan vara? Elever på Globala skolan (gymnasieskola i Stockholm) kräver tydligen trigger warnings och jag blir lite matt. Jag kan förstå att man skulle varna eleverna i fall ett filmklipp man ska titta på innehåller människor som dör på riktigt eller om man av någon anledning ska visa autentiska bilder på aborterade foster, men det verkar inte bara vara den typen av inslag som man nu ska varna för. Så här säger skolans rektor Pernilla Ericols till  Lärarnas Nyheter när de frågar vad eleverna vill bli varnade för: ”Det kan vara våldtäktsscener eller rasism i filmer och böcker som används i undervisningen. Men det kan också vara skildringar av heterosexuell kärlek mellan vita personer som upplevs som normförstärkande.”

Hon förklarar vidare att frågan inte är okomplicerad då det är oklart vad eleverna ska kunna välja att inte ta del av.

Jo. Att flagga för känsligt innehåll är en sak, och fullkomligt rimligt att göra i vissa fall, men ska man som elev kunna välja bort de verken? Och vad är ens känsligt innehåll? Om skildringar av heterosexuell kärlek mellan vita personer ska kräva trigger warning blir inte många verk utan varningsprick.

Att läsa om eller se en film som porträtterar homosexuell kärlek / heterosexuell kärlek /annan sexuell kärlek / köttätande / vegetarianism / kommunism / kapitalism / fetma / rashat / kristendom / buddism / fattigdom /övergrepp / krig / kantareller / sjukdomar / förtryck är ju inte detsamma som att gå på live-sex-föreställning eller resa till ett krigförande land. Däremot kan det ge nya insikter i de olika ämnena, vilket ofta kan vara positivt och kanske till och med kan ligga i skolans uppdrag. Att ta del av ämnen man inte är bekväm med torde ofta kunna vara bättre att göra inom skolans väggar och med diskussioner kring ämnena än att snubbla över dem i andra miljöer.

Självklart anpassar vi lärare redan en del. Vet jag att en elev har förlorat en förälder i en bilolycka väljer jag inte en film / bok som behandlar just det. Men det betyder inte att döden över huvud taget inte kan diskuteras i klassen under de tre gymnasieåren.

Om vi ska ta bort saker, för jag är rädd att trigger warnings i förlängningen kan leda till att ämnen / teman plockas bort av lärare som är rädda för att kränka någon, blir skolan förvisso väldigt trygg. Trygg som en överbeskyddande mors famn. Helt utan gupp och helt utan förrädiska bananskal. Men inte på ett bra sätt. Det är ju i skolan du ska utmana och utveckla dina tankar och din världsbild. Inte bäddas in i en snuttefilt och puttas utom räckhåll för normförstärkande skildringar eller annat otäckt. Världen kryllar av krig, rasism, övergrepp och heterosexuell kärlek mellan vita personer. Det slutar inte existera för att vi drar för gardinerna.

Det här fenomenet är varken nytt eller svenskt. Sedan en tid tillbaka breder det (sakta) ut sig på amerikanska (och även svenska) universitet. Tidigare i år gick fyra litteraturstudenter i Columbia till storms mot bland annat Ovidius Metamorfoser, ett ca två tusen år gammalt verk. I en av berättelserna förekommer ett sexuellt övergrepp, något som en av studenterna beklagligt nog hade mått dåligt av då hon själv blivit utsatt för övergrepp. Även andra verk var besvärande. Så här skriver de: ”Ovid’s “Metamorphoses” is a fixture of Lit Hum, but like so many texts in the Western canon, it contains triggering and offensive material that marginalizes student identities in the classroom. These texts, wrought with histories and narratives of exclusion and oppression, can be difficult to read and discuss as a survivor, a person of color, or a student from a low-income background.”

Jo.

Jag förstår att studenter från fattiga hem kan finna litteratur om fattigdom jobbig och att färgade kan bli illa berörda av texter som berör rasism Men är det inte då desto viktigare att föra diskussioner om sådant, diskussioner som inte behöver bli personliga utan kan få stanna vid diskussion om boken / filmen? Och behöver en universitetsstudent i litteratur verkligen varnas för att en bok innehåller skildringar av låg-inkomstmiljöer?

Eleverna vill att universitet (och gymnasieskolor) ska vara trygga rum. Det låter bra. Jag vill också att alla elever ska känna sig trygga, självklart. Men vi ser tydligen lite olika på hur tryggheten ska uppnås. Jag vill inte madrassera skolan. Jag vill att den ska vara en plats för diskussion. Trygg diskussion.

Trigger warnings handlar inte i sig om att helt förbjuda vissa teman, utan att varna för dem så att läsaren / tittaren är förberedd. Detta har jag alltså inga problem med att förstå i vissa fall. Men vi ska enligt mig inte sätta varningar på näst intill allt. Den mesta litteraturen fram till vår tid, och för all del fortfarande, är t.ex. normförstärkande. Den osar av patriarkala strukturer och heterosexualitet, av väna kvinnor och starka män. Det kan man bli irriterad eller till och med arg på, men det framkallar (eller återkallar) knappast ett trauma för läsaren.

Och att triggervarna för att något kan vara irriterande, beklämmande eller sorgligt skriver jag inte under på.

 

 

 

8 reaktioner på ”Varning för åsikt

  1. Mycket bra skrivet Lotta! Vart är skolan på väg? I min sons skola skriver lärarna rapporter varje gång en elev känner sig kränkt…… Helt sjuk utveckling….

  2. Bra balans i din text. Huvudlinjen måste väl vara att eleverna lär sig normkritiskhet själva, inte att andra är normkritiska åt dem. Till mina roligaste minnen hör vår anmälan av vår lärobok i biologi 1979. Då fanns en central läromedelsgranskning. Efter yttranden från den tidens främsta genetiker gav läromedelsgranskarna oss rätt. Boken var den enda på svenska så de beslutade att den skulle skrivas om i nästa upplaga. Skälet då var inte att boken saknade normkritik. Det som stod var faktiskt fel. Jag har sparat boken. Texterna, med sitt felaktiga innehåll, använder jag i dag i övningar för mina elever. De flesta klarar att använda sina egna kunskaper till att argumentera ner det som befanns felaktigt i texterna från 79.

  3. I grund och botten finns det ju en god poäng i triggervarningar, som hörs på namnet: de varnar för material som kan vara triggande, sätta igång en PTSD-reaktion hos någon som till exempel genomlevt krig eller djupt traumatiserande överfall (som våldtäkt). Det är ett enormt problem för dessa människor, som hindrar dem från att leva normala liv.

    Och någonting helt annat än sådant som är lite obekvämt.

  4. Ping: Kommer Milles pappas svärmor förlåta honom? - Lotta Lexéns blogg

  5. Ping: När varken trigger warnings eller bannlysning räcker - stoppa allt! - Lotta Lexéns blogg

Lämna ett svar till Lotta Lexén Avbryt svar