På vinst och förlust

image

Peppande titel?

Alltså nu vet jag inte riktigt. Hur blev det här? Jag tittar på min 341 sidor tjocka manushög och titeln sticker lite i ögonen. ”Förlust”. Aningen olustigt känns det allt att ha just det ordet smetat i versaler över de 692781 tecken som jag ett i taget har präntat. De flesta av dem har runnit genom fingrarna men några av dem har jag fått svettas fram. Alla är på något vis en reflektion av mig.

Och så skriver jag ”Förlust” över hela härligheten.

Men bortsett från att ordet just nu förmedlar lite taskiga vibbar – jag har nyss skickat mina ord till några förlag – är jag nöjd med titeln. Förluster är vad mina huvudkaraktärer hela tiden har att förhålla sig till, faktiska eller fruktade förluster. Den länge tänkta titeln ”Utan dig” tvingades jag fimpa då en annan svensk författare för några månader sedan hann före med att betitla sin bok så. Synd. Jag gillade hur orden så tydligt matchade den första boken i serien, ”Genom dig”.

Att sista punkten är satt är underbart befriande och tillfredsställande, och gräsligt trist. Jag vill fortfarande gå och sätta mig vid datorn och måla fram mina karaktärer och deras svårigheter och glädjeämnen. Men nu har de dragit, partyt är över. Osynliga partyhattar och blåsut-tutor ligger och dräller lite överallt och påminner mig om att de är borta. HALLÅ LENA OCH HANNA KOM TILLBAKA LIVET ÄR TRÅKIGARE UTAN ER TILL OCH MED DANIEL ÄR VÄLKOMMEN FASTÄN JAG TYCKER ATT HAN ÄR LITE MESIG!

Det göttiga är att jag när jag vill kan börja måla med orden igen, och hitta på vad tusan jag vill med Hanna, Lena och de andra. Jag kan ge Hanna en hundsvans och ersätta hennes näsa med en näbb om jag så vill, eller låta henne jobba på cirkus i Paraguay och bli kär i Kronprinsessan Victoria OCH i Prins Daniel (för den extra dramatikens skull). Ändå väljer jag att backa ett tag nu, att låta den här historien vila. Kanske ska jag till och med skriva något helt annat innan jag skriver en tredje bok om Hanna.

Kanske börjar jag skriva om Hanna igen redan ikväll.

Nu väntar jag bara på att min skrivdejt Jossan (aka Bibliofilen på Instagram) rask ska skriva färdigt sin roman så att Det Stora Förlaget kan skicka ut oss på en gemensam glamorös signeringsturné med fanfarer, petit chouxer och bladguld. Och konfetti och riktigt lyxiga skor. Champagne och Merlingtonkakor och volymsprej och rolluper och en liten, liten orkester. Det kan ju vara ensamt där på toppen annars.

(Eller där mellan tubsockorna och marschallerna i den lokala dagligvarubutiken.)

Jag väntar. Fast möjligen korkar jag upp champagnen redan nu, för jag har för tusan hakar faktiskt skrivit färdigt min andra bok nu. Det är galet stort. Ju.

Jag lutar mig mot Jens Lapidus igen

image

Mellan kungen och prinsen

Än en gång får jag luta mig mot Jens Lapidus. Jag klagar inte. Denna gång är det dock i bokform på ICA Maxi i Motala, där jag även flankeras av prins Carl-Philip. Jag hade dessutom äran att få ett uppslag i ICA:s säsongstidning Handplockat, där jag pratar om skrivande och läsande. Jag fick också ge fem boktips vilket inte var det enklaste att spotta ur sig under intervjun, men jag tänkte ändå dela med mig av dem även här.

Alltså: Lars Wilderängs Stjärnklart hamnar förstås på listan. Få böcker har fått mig att så konkret se över min vardag. Om detta behöver jag knappast skriva mera, men för den som har missat det går det bra att söka på ”prepper” här i bloggen.

Man måste det man önskar av Slas. Jag tror inte att jag har fäst mig så vid någon annan bok. Den är så underbart lågmäld och småskalig. Det är som att stirra på en grusgång och se diamanter. Om att följa sitt hjärta och våga bjuda på köpeköttbullar och om att man inte behöver gå i sjön vid fyllda trettio.

image

I ”Handplockat”

Patrick Süskinds Parfymen. Obehaglig och vacker, rå, grå och färgstark. Och vilket språk. En bok som sparkar och biter. Och smeker.

En man som heter Ove av Fredrik Backman behöver knappast någon presentation. Inte många böcker har fått mig att skratta som den. Tjöt gjorde jag också, förstås. Jag tycker även mycket om Britt-Marie var här. Tänk så mycket jag lärde mig om bikarbonat. Kanske kan man säga att Backman är som Slas på LSD, eller vilken drog som nu skruvar upp vardagen så som Backman gör.

Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Om hennes sommarprat har jag bloggat här. Jag lyssnade på hennes bok och det var Uusma själv som läste den. Rätt in i hjärtat på mig. Hennes passion för Andrés polarexpedition är så hänförande medryckande att jag nästan grät till den boken också, trots att det till stor del handlar om hennes forskning. Och hennes kärlek, förstås.

image

Aningen lutad mot Lapidus. Live.

Ja, så saknar ni böcker till höstmörkret kanske någon av dessa fem kan vara ett alternativ. Fem väldigt olika böcker för väldigt olika läsupplevelser. Dessutom finns förstås Genom dig. En trevlig liten publikation. Nu kommer också Lapidus Sthlm Delete, en bok jag ser fram emot. Jag föll inte som en fura för Snabba Cash-serien, men när Lapidus bytte berättarröst (och började använda subjekt till exempel) i VIP-rummet så föll jag. Jag hoppas få fortsätta falla.

Under alla omständigheter faller mörkret och löven. Ha en skön läshöst.

 

Regnet och manussidorna står som spön i backen, och snart är jag hipp

Husbyfjöl2015

Håret börjar locka sig redan efter två minuter

Alltså jag vill berömma mig själv efter den här helgen. Jag har nämligen varit en god författare (vilket förstås inte nödvändigtvis behöver betyda författare av god litteratur). Lördagen tillbringade jag på Husbyfjöls marknad krängande min bok. Jag gjorde samma sak förra året, då i strålande solsken. Den gången hade jag på mig långkalsonger och hela baletten och var pustande varm då det visade sig vara strålande solsken och tjugo plusgrader. Den här gången tog jag också långisar, gummistövlar och en himla massa annat, men det räckte liksom inte. Det ösregnade tamejtusan hela jäkla tiden. (Förutom under det tio minuter långa uppehållet som knappast räknas eftersom det då istället blåste ner fett med regnvattnet från trädet jag var placerad under.) Mitt lilla partytält skyddade mig hjälpligt om än inte helt från regnet, men mina fingrar var stela och mitt hår lockigt. Det är det aldrig annars. Det krävs bra mycket regn i luften för att mitt hår ska låta sig påverkas. Små barn i galonställ var lyckliga.

Jag höll ändå ut hela dagen och hittade ett rejält gäng nya läsare till min bok, och då är det ju faktiskt värt att vara kall in i märgen. Roligt var också att flera som köpte boken av mig på förra årets marknad kom fram och frågade om det inte kom någon fortsättning snart, för de ville läsa mer. Det värmde i ösregnet. Och ännu bättre var att det inte fanns en panflöjt inom hörhåll, och heller inga leksaksgevär, leksaksbilar eller andra fanstyg som låter. Olivtjejen i ståndet bredvid var helt okej att stå ut med, även om upprepningen av ”Vill du smaka? Färskost och oliver!” kunde tära en aning till slut.

Som sagt värmde det galet mycket att några personer sa att de ville läsa en fortsättning snart och på söndagen sipprade den värmen genom mina fingrar och in i datorn. Det blev ungefär 20 000 tecken, vilket motsvarar cirka elva sidor i en bok. För mig är det supermycket. Så just nu önskar jag att helgen vore lite längre. Lite mera skrivtid.

Helgen avrundades med att Mange kom hem med mina nödlådor som jag fått ha i båten i sommar. Med viss tillfredställelse kunde jag a) fylla på förråden hemma en aning och b) konstatera att några av de hånade pinalerna i lådorna saknades. Chips, läsk och marshmallows. Min familj är med-preppers.

Förresten vet jag från initierade källor att en större glassig, glossig svensk fancy tidning för kvinnor snart kommer att ha ett reportage om prepping. Kanske visar det sig att vi hånade kufar i själva verket är coolt trendiga. Ja kanske till och med hipsters.

Nolltretton boktipsar och jag rear!

imageTidningen Nolltretton rekommenderar östgötska böcker till sommaren. Tydligen kan man gärna läsa exempelvis Mons Kallentofts, Louise Hoffstens och Emelie Schepps böcker. Eller Lotta Lexéns Genom dig. Jorå. Det gäller ju att hålla sig i gott sällskap.

Skulle du till äventyrs inte ha läst den ännu kan du köpa den här på hemsidan (som e-bok eller pocket), på Adlibris eller Bokus.

Förresten blir jag så glad över att bli tipsad om att jag säljer pocketen för fyrtio spänn (plus frakt) här på hemsidan juli ut.

Ja – så får det bli!

Releasefest för Vita spår!

image

Duon bakom framgången: Emelie och Henrik Schepp (och så duon bredvid framgången 😉 )

I onsdags hade Mange och jag (och min favoritklänning) det stora nöjet att få vara med på releasepartyt för Emelie Schepps nya deckare Vita spår. Vi minglade, pratade, skålade, skrattade och dansade innan vi till slut lämnade festen fulla. Av inspiration.

Vilken kvinna Emelie Schepp är.

När förlagen var för långsamma med att ge respons på hennes inskickade manus bestämde hon sig för att ge ut sin första roman, deckaren Märkta för livet, på egen hand. Hon bestämde sig också för att bli Sveriges främsta egenutgivare och klå dåvarande rekordhållarens 16 000 sålda exemplar. Det gjorde hon. Med råge. Ungefär 40 000 böcker hade hon sålt efter ett halvår. Vid det laget stod förlagen och knuffades lite kring henne, och hon bestämde sig efter en del grubblande för att nappa på ett förlagskontrakt. Tillsammans med sitt förlag Wahlström och Widstrand har hon nu sålt runt 100 000 exemplar av Märkta för livet och sålt rättigheterna till tio länder. 

image

Signering av Vita spår

Det är helt enkelt galet bra. Men hon har sannerligen inte legat på en divan och ätit praliner och låtit boken sälja sig själv om man säger så. Jag är lite osäker på om hon ens har sovit under det senaste året, på en divan eller annorstädes. På sin hemsida och i föreläsningsform delar hon dessutom generöst med sig av sina erfarenheter av egenutgivning samtidigt som hon marknadsför Märkta för livet och skriver nytt manus. Och nu har det nya alltså landat.

När Emelie intervjuades på scenen under releasepartyt berättade hon att hon är långt ifrån färdig och att hon nu har satt upp nya mål: Det ska bli åtta böcker i serien om åklagaren Jana Berzelius, och böckerna ska sälja i minst en miljon exemplar, bara i Sverige.

Jag tror det blir så.

image

Några av de nya bekantskaperna: Heléne Njord-Westerling, Lotta Svensson, Kerstin Gunnarsson, jag själv och Nina Larsdotter. Jag försöker förklara för Kerstin vad en prepper är.

Förutom att kvällens huvudperson var mycket inspirerande, var det också en vitamininjektion att träffa många andra människor som också skriver och/eller ger ut böcker, till exempel Nina Larsdotter som är både författare och förläggare, och jag kände verkligen min skrivklåda återvända. Dessutom fick mitt ego en nyttig liten boost då en tjej kände igen mig och kom fram och berättade att hon älskade Genom dig och att hon väntar på en uppföljare. Jag blev ett par centimeter längre.

Och som sagt – fylld med inspiration!

Två röster om ”Genom dig”

Genom-Dig-Framsida”Du bölar ju.”

”Gör jag inte. Det är den färska ingefäran. Och vitlöken.” Jag lagar Biff Teryaki och kanske kan det se ut som att mina ögon är blanka. Lite bara. Eller kanske som att det rinner någon liten tår då. Man får förstå att färsk ingefära är starka grejer.

”Vad var det du läste då?” envisas Mange. Han är ofta envis, men den här gången gör det inget. Jag vill att han ska läsa. Jag nickar mot datorn som står öppen.

Hej Lotta, jag vill bara tala om att jag precis kommit hem från en Teneriffaresa med min dotter samt min vanligtvis så äventyrslystna mamma. Döm om min förvåning när mamsen snällt låg i sin solstol dag ut och dag in och knappt kunde bemöda sig med att ens svara på tilltal. Hon läste nämligen din bok. Hon var okontaktbar. Men nu förstår jag henne. Jag tog över boken efter henne och jag är lika fast. Vi är båda väldigt imponerade över språket, karaktärerna och storyn och då känns det väldigt dumt att inte berätta det för dig;). TACK för härliga lässtunder!

Meddelandet kommer från en Hanna, vilket känns lite extra coolt. Så heter ju min huvudperson. Jag tänker att hon också är en sådan person som tar sig tid att säga något snällt när man har något snällt att säga. Jag hoppas i alla fall att min Bok-Hanna är lite som Mejl-Hanna. Sådana Hannor behövs.

Jag blir så galet glad över mejl som detta. Jag blir också glad när jag snubblar över kommentarer om min bok i andra bloggar.

”Lite urban fantasy”, säger Stefan Jonasson om Genom dig i sin litteraturblogg. Själv har jag kallat den spänningsroman, men tilltalas av den här benämningen också. Han har läst och uppskattat min bok vilket förstås värmer att få höra. En av de saker han lyfter fram som tilltalande är att staden i Genom dig aldrig namnges, något som är ”positivt i en trend då varje stad i Sverige ska ha sin egen deckare”. (Han gissar dock helt rätt om vilken stad som utgör förlaga med tillägg och hittepåplatser.)

Just det var något jag funderade en hel del över så det är kul att få en reaktion på det. Jag uppskattar för all del ofta verkliga platser i en bok, men ibland kan det ställa sig mellan mig och min läsupplevelse. Mons Kallentofts Linköpingsbeskrivningar kan ha den effekten på mig. Det är inget fel med dem alls, men min fantasi krockar med mina verkliga minnen av trakten och förtar helt enkelt en del av illusionen. Det blir för tydligt för mig att det är någons beskrivning jag läser, när jag i själva verket bara vill sugas in i boken och liksom vara i den.

Kanske blir Stefan Jonasson lite besviken på uppföljaren – han berättar att han vill läsa mer om min huvudperson Hanna Brander – då jag faktiskt i den namnger staden och plockar in verkliga platser. I alla fall gör jag det i mitt första manusutkast i vilket jag kommit ungefär en tredjedel in i handlingen. Det har nämligen visat sig att ganska många vill veta var boken utspelar sig och jag testar därför den känslan. Det går ju alltid att plocka bort. Vad tycker ni? Ska det vara uttalat var en bok utspelar sig? (Jag gillar ju att hitta på.)

Jonasson jobbar själv med slutredigeringen av sin debutroman, som tydligen började som en thriller men blev en kärlekshistoria. Det väcker ju onekligen min nyfikenhet.

Och så vill jag ju veta var den utspelar sig.

 

Läs en bok och rädda ett liv eller två

AV4R2783Min pappa fyller åttio på onsdag. Det känns lite stort, eftersom jag hade anledning att frukta att jag inte skulle få fira hans sjuttiofemte födelsedag. Det fick jag som väl var, och nu har alltså fem år till gått.

Det här med födelsedagspresenter kan ju vara svårt, men inte med pappa. Han tillhör nämligen inte dem som i hemlighet skulle bli ledsna över att få en get i julklapp. Han önskar sig i år antingen pengar till Cancerfonden eller till Läkare utan gränser. Eftersom de förstnämnda fick slanten förra gången går den nu till de sistnämnda. (Jo, jag vet att jag förstör överraskningen nu, men det känns inte så farligt. Pappa kan ta det.)

Vill du också hjälpa till att typ rädda några liv? Och dessutom få en bok på köpet.

Om du beställer Genom dig från hemsidan (eller direkt från mig) från och med nu till och med pappas födelsedag (onsdag 17 december) lovar jag att skänka trettio av de trettionio kronorna som boken just nu kostar direkt till Läkare utan gränser. Du får läsning – eller en julklapp att ge bort – och någonstans i världen får utsatta människor sjukvård.

Och pappa blir själaglad.

 

Författare, skribent eller bara linslus?

image

Jag älskar min lampa. Seriöst.

image

Mitt krypin är inte heller så dumt.

Häromdagen hade jag finbesök av Linda Axelsson och Jeppe Gustafsson från Corren, och idag fanns ett trevligt reportage om mig i tidningen. Roligt!

Att bli titulerad ”författare” känns dock fortfarande knepigt. Tydligen är det något man egentligen (?) kan göra först efter att ha gett ut två böcker och blivit medlem i författarförbundet.  Fast vad är jag då? Skribent? ”Lotta Lexén är skribenten bakom Genom dig.” Nä, det går ju inte. Jag får nog lov att vara författare ändå.

Det känns liksom rätt så bra.

En julklappsfråga är löst!

Genom-Dig-Framsida

Den är snygg också

Nu är det julpris på ”Genom dig”! Köp den direkt här på sidan eller via Adlibris för 39:- (plus frakt). Vill du köpa flera böcker till företaget, bokcirkeln eller kompisgänget ordnar vi både julklappsinslagning och rabatt via hemsidan.

Sagt om boken: ”Lotta Lexén har gjort ett gediget arbete med sitt skrivande. ”Genom dig” har det mesta av vad en modern thriller bör innehålla; vandring mellan olika tider, skiftande fokus, parallella berättelser och blinkningen mot det övernaturliga. Det är en berättelse som håller hög klass, är välskriven och som underhåller på precis det sättet en spänningsroman ska göra. Dessutom finns det ett livspussel som berör på ett djupare plan. Jag kommer att minnas denna berättelse.” (Jakob Carlander, Corren)

God och spännande jul önskar Fredag förlag och jag!