Hitta hem

hittahemFör ett tag sedan gjorde Susanne Boll mig sällskap på en resa och jag uppskattade hennes sällskap mycket. Hon följde med i form av en bok, romanen Hitta hem.

I Hitta hem, den fristående uppföljaren till Det enda rätta, följer vi tre kvinnor som just söker sin plats i livet. Alla tre är rejält tilltufsade av tillvaron och försöker återfå fotfästet. Alla tre är förstås i stor utsträckning ansvariga för den situation de befinner sig i men Susanne låter oss förstå bakgrunden, deras olika bevekelsegrunder. Här kommer nog hennes psykologistudier väl till pass, men det känns aldrig övertydligt, bara intressant.

Jag har lärt känna två av dessa kvinnor tidigare, i Det enda rätta, och jag gillar att återse dem. Både Helmi och Disa har svårt att upprätthålla sunda relationer någon längre tid och båda har lite svårt att förhålla sig till verkligheten och sanningen. Jag vill inte avslöja för mycket (jag vill inte förstöra Det enda rätta för den som inte läst den) och nöjer mig därför med att konstatera att de båda befinner sig i en knepig sits då romanen tar sin början. Disa förhåller sig till problemet genom att försöka avskärma sig, medan Helmi tror att hennes väg till frälsning är kontakt.

Länken mellan de båda är Yvonne, en självutplånande kvinna med illasittande kläder i förorten som lever för att behaga semialkisen Benke med hjälp av mat och underdånighet. Hon är Disas faster och Helmis före detta svägerska, men ingenstans mellan dessa tre löper relationerna friktionsfritt.

Så vad händer när man blandar en lesbisk potentiellt suicidal krympling, en sexmissbrukande onkolog på flykt från rättvisan och en misshandlad halvt alkoholiserad rejält bedagad skönhet som blundat för det man inte får blunda för? Och om man i blandningen också slänger in en hämndängel som lurar i utkanten, en näve övergrepp, en make-over och lite punk?

Jo, då får man en riktigt bra bok!

Dessutom gillar jag hur Susanne låter sin egen berättarröst färgas av karaktärerna och hur små detaljer får berätta vilka de är. Yvonnes Mariekex mot Helmis bullar från Gateau. Yvonnes svaghet för Hem till gården. Billigt vin mot dyrt. Visst skulle det kunna bli klichéer, men det blir det inte. Det blir istället ömsinta, detaljrika porträtt av kvinnor som kämpar för att hitta hem.

 

Bild från www.susanneboll.se

”Genom dig” och ”Jag heter inte Miriam” på Adlibris

Genom dig på Adlibris - Lotta Lexéns bloggSådär ja! Nu kan Genom dig köpas genom Adlibris också. Trevligt!

Köper man något mer blir det fraktfritt, så varför inte kombinera Genom dig med Maj-Gull Axelssons Jag heter inte Miriam? En lite lättsammare och en lite allvarligare, större bok.

Jag heter inte MiriamI Jag heter inte Miriam får vi följa med Miriam, vars födelsenamn och inre identitet är något annat, tillbaka till Ravensbrücks koncentrationsläger och efterkrigstidens Sverige. Delar av berättelsen har jag förstås läst många gånger, i olika tappningar, i angelägna skildringar av en av mänsklighetens svarta sidor, men Jag heter inte Miram tillför ett för mig nytt perspektiv som ytterligare får mig att reflektera över hur vi värderar varandra.

Axelssons språk och berättarteknik är som vanligt gnistrande nog att göra ett halsband av.

Läs den och låt dig beröras!

”Imponerande debut av Motalaförfattare”

imageNär jag åt min frukostfil idag fick jag ett sms från Ann, och direkt därpå ett från Camilla. De gratulerade mig till den fina recensionen i Corren. När jag klickade mig in på tidningens hemsida var jag glad att jag redan visste att det skulle stå något positivt för det var läskigt nog ändå. Att inte veta om en totalsågning väntar måste ju vara fruktansvärt.

Och recensionen var verkligen jättefin. JAG vill läsa den där boken som recensenten skriver om!

Bland annat så här skriver Jakob Carlander om min bok:

”Lotta Lexén har gjort ett gediget arbete med sitt skrivande. ”Genom dig” har det mesta av vad en modern thriller bör innehålla; vandring mellan olika tider, skiftande fokus, parallella berättelser och blinkningen mot det övernaturliga. Det är en berättelse som håller hög klass, är välskriven och som underhåller på precis det sättet en spänningsroman ska göra. Dessutom finns det ett livspussel som berör på ett djupare plan. Jag kommer att minnas denna berättelse. Som läsare ser jag beröringspunker med psykiatrikern och författaren Åsa Nilsonnes författarskap.

Lotta Lexén bor och verkar som lärare i Motala. ”Genom dig” är en debutroman och även förlagets första utgivna bok. Precis som vi på restauranger gärna vill ha närproducerat, tycker jag att vi läsare i Östergötland ska uppmärksamma denna roman. Här finns ingen anledning att gå över ån efter vatten. Ibland har debutanter som ger ut sina böcker på små förlag lite för bråttom att skriva ännu en bok efter en välvillig recension. Den faran hyser jag inte med Lotta Lexéns debutroman. Tvärtom. Jag hoppas hon skriver snart och mer. För detta var bara en början. Men en himla bra sådan.”

Läs gärna hela recensionen här: Klicka här!

Alltså, mitt kaffe smakar bättre än vanligt idag, och den grå himlen ser välvillig ut.

Dags att skriva uppföljaren.

Varning för skryt

Genom-Dig-FramsidaAtt människor läser min bok är både något fantastiskt och något überläskigt. Jag förstår ju att om någon inte tycker om den så lär hen knappast kontakta mig för att säga det (såvida hen inte är professionell recensent eller tycker om att göra andra ledsna förstås). Icke desto mindre blir jag MYCKET lycklig över den fina respons som har droppat in, och känner att jag måste få skryta lite med den.

Här är några av de kommentarer som på olika sätt har nått mig i skrift, från vänner och främlingar:

”Herregud säger jag bara. Detta var en bok utöver allt annat. Herregud. Varenda ord är nu lusläst och jag vill bara läsa ännu mer, hela natten. Du, detta var magiskt Lotta, magiskt!”

”Började läsa Lotta Lexéns bok Genom dig igår, fortsatte inatt när jag kom hem och läste ut den nu på eftermiddagen. En spännande bladvändare med andra ord och med en intrig som fångade en. Språket är mycket bra, men Lotta är ju en superb svensklärare, så annat var ju inte att förvänta. När kommer nästa bok?”

”Jag måste bara säga att jag fullkomligt drunknade i din bok, Genom dig. Det var liksom som att den gick genom mig hela tiden. Gåshuden var ett faktum på vissa ställen och skrattet likaså.
Jag älskar böcker som får mig att fundera på vem som kan ha gjort vad, och när man kommer till slutet så visar det sig att det inte alls är den man tror.
Jag lade inte ifrån mig boken någon längre stund och nu när jag har läst färdigt lär jag definitivt rekommendera den till resten av min bokslukande släkt! 🙂
Hoppas det kommer många fler böcker från dig, jag kommer köpa varenda en av dom!”

”Har precis läst ut din bok. Den var superbra!! Nu ser jag fram emot kommande böcker ifrån dig.”

”Lotta Lexén förstör min nattsömn… Hennes bok Genom dig är så spännande så man aldrig vill sluta läsa!”

”Det blev aldrig långtråkigt att läsa. Styrkan ligger i personbeskrivningarna hos karaktärerna. Stark empati i texten. En empati som är reflekterande och analyserande. Kontrasteringen mellan Hannas uppväxtmiljö och Saras/Simons blir till ett viktigt budskap; vikten av närvarande föräldrar. Det känns fint att läsa. Beskrivningen av Rita och Lennarts föräldraskap är ungefär så som jag själv försökt att vara som pappa. Sen har jag behövt stå upp och kämpa mot en hel släkt som ständigt ville kväva oss i för mycket kaneldoft.”

”Vi gillade den starkt och njöt av alla sidor.”

Det värmer så vidunderligt att läsa så fina ord. Att ge ut en bok är lite som av klä av sig naken på torget. Inte helt bekvämt. Föreställer jag mig. De här orden blir som en favoritklänning, så att jag kan slappna av lite. På torget.

Om ni förstår.

Om någon mer har läst boken och vill berätta vad ni tyckte vore det jättekul om ni ville skriva en kommentar på ”Genom dig-fliken” här på min hemsida.

Ni måste inte vara snälla, men ni får gärna vara det. Det värmer som sagt så gott.

Min första recension!

Att någon tar sig tid att läsa min bok är läskigt och coolt. Att någon dessutom tar sig tid att skriva så ingående om den är ännu läskigare och ännu coolare.

I sin fina bokblogg Boktanken skriver Joelinda (bokslukare och grafisk formgivare) bland annat så här:

”Betyg: Mysig spänningsroman utan en massa blod och snaskigheter, ett rikt och nyanserat språk, avsevärt mycket bättre än många andra liknande böcker jag läst på sistone.”

Och (om mina omslagshjältar):

”Formen. Ja, jag vet att jag snöar in på det här med formen – men det kan jag inte frigöra mig ifrån eftersom det är mitt jobb. Det betyder en hel del för mig att bokens omslag stämmer med texten, att det är snyggt eller vackert eller spännande eller något som får mig att vilja läsa. Inlagan är minst lika viktig, texten ska vara snyggt satt och utöver det rent grafiska så kräver jag att boken innehåller få stavfel, annars tappar jag intresset helt.

Här får jag skicka en ”tummen upp” till de två som gjort ett riktigt snyggt omslag, mycket proffsigt och tilltalande, fullt i klass med vad de stora förlagen producerar: Magnus Lexén och Linda Johansson (tycks vara författarens make respektive vän). Ska man kränga en bok i den svåra bokbranschen så är det nödvändigt att lägga tid på omslaget.”

Och (galet smickrande):

”Intressant är att Lotta Lexén i några rader till mig refererar till sin blogg, där hon sammanfattar ett författarsamtal mellan Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp som handlar om ”fullitteratur”. Jag har läst en bok vardera av dessa tre kvinnor nu och kan bara konstatera att i mitt tycke är Lexén den som skriver absolut bäst av dem.”

Klicka här för att läsa hela recensionen: Boktanken .

Asså serri… 🙂 🙂 🙂