Mange skapar minnen. På sitt sätt.

imagePlötsligt händer det. En småmulen ickebemärkelsedag dag står en vacker bukett liljor på köksbordet. Till mig. Från Mange.

I teorin får jag ofta blommor från Mange. Eller kanske i fantasin. Manges fantasi. Mången gång har han riktigt nöjt förkunnat att han faktiskt hade tänkt köpa blommor, kanske till och med planerat att köpa blommor. Inte fullt så många gånger har han faktiskt genomfört köpet. Det är ändå tydligt att han förväntar sig ett visst mått av tacksamhet över hur relativt ofta han faktiskt tänker sig blomstergåvor med mig som mottagare. (För att påvisa problematiken i detta tänkta givande kontra ett faktiskt givande har jag någon gång sagt att jag hade tänkt gå med på att köpa båt, varpå Mange efter en stunds stirrigt lycklig blick faktiskt tycktes inse att det finns en avgörande skillnad mellan det tänkta och det faktiska. Fast nu blev det ju för all del en båt till slut.)

Buketten bestod av rosa liljor vilket fick mitt hjärta att klappa lite extra. En annan gång var jag nära att klappa till Mange just på grund av rosa liljor. På vår bröllopsdag.

Med sköna fjärilar i magen åkte jag, för snart elva år sedan, till blomsteraffären och hämtade min brudbukett – rosa liljor – strax före stängning. Jag ville att de skulle stå i rätt temperatur så länge som möjligt. Liljorna var perfekt utslagna och alldeles rätt i färgen. Det var min drömbukett.

När jag kom hem la jag drömbuketten, inlindad i papper och med rejäl volym, på köksbordet och kvittrade fram min glädje över hur perfekt den var. Jag tror till och med att jag ivrigt hoppade upp och ner. Tyvärr skedde mitt kvittrande och hoppande med ryggen mot buketten. Ett misstag.

”Vad bra att buketten blev perfekt”, sa Mange bakom min rygg och knycklade ihop skräp. Pappersskräp. Pappersskräp som låg på köksbordet.

Jag vände mig om och stirrade på honom, nu långt ifrån kvitter och hopp. Och jo. Han stod och knölade samman min drömbukett.

Den måste ha bjudit motstånd, en rejäl bukett med liljor är inte som några sladdriga vitsippor eller småklena tulpaner. Det är för tusan grenar. Men Mange var tuffare än buketten.

”Vad gör du?” frågade jag tämligen överflödigt när talförmågan kom tillbaka. Mange hade redan av min blick insett att något var rejält fel, och var väl inte helt okänslig för det träaktiga motståndet i pappersstruten han höll i.

”Ööh … He he … Någon gång i framtiden kommer vi att kunna skratta åt det här. Ett … festligt minne.” Han försökte släta ut pappersknycklet utan större framgång. En snabb besiktning gav vid handen att alla blommor var avbrutna. Alla.

Det var inte fullt så festligt att den fina blomsteraffären hade stängt för dagen och att det enda som var öppet var jätteblomsteraffärensominteärsåbrapåsnittblommor. Den hjälpsamma blomsterexpediten hade lite svårt att förstå att Mange och jag ville köpa en brudbukett. På direkten, inte som beställning. Hon såg inte ut som om hon riktigt trodde att vi faktiskt skulle gifta oss om en timme. Jag var inte heller helt övertygad.

image

INTE min drömbukett

En timme senare stod vi ändå på piren och blev man och hustru. I händerna höll jag en bukett med rosa liljor från jätteblomsteraffären. Den var i ärlighetens namn inte så himla tjusig, men jag tröstade mig med att jag istället hade två brudbuketter och en historia. Och en … intressant man.

På det festdukade bordet hemma stod en massa glas med vardera en rosa, perfekt utslagen men ytterst kortskaftad, lilja i och väntade.

Och till skillnad från blommorna finns ju historien kvar.

(I uppföljaren till Genom dig har Lena, en ny och viktig karaktär, som av en händelse bokstavligt talat handplockat rosa liljor till sin brudbukett. Hennes blivande make, praktarslet Leif, har dock en annan syn på buketten. Det blir inga liljor för Lena. När jag inser att jag har skrivit om detta undrar jag hur djupa spår Manges bukettknycklande faktiskt har lämnat och om mitt skrivande i själva verket är ren men undermedveten terapi.)

4 reaktioner på ”Mange skapar minnen. På sitt sätt.

  1. Jag tycker ni ska förnya era löften så du kan få den där fantastiska brudbuketten en gång för alla. Det kanske kan ge dig bevis på att DU fortfarande är den stora kärleken eller om du förpassats till Ex-et och ersatts av nya kärleken Båten.

  2. Ping: Hopp om framtiden - Lotta Lexéns blogg

Kommentera