En åra i huvudet på Jante

skrivbokFör ett tag sedan var jag på en föreläsning om varumärken och ett av föreläsarens budord var ”Släng Jante överbord!” Låter ju enkelt och bra. Men han sitter där, Jante, i min båt. Tror jag . Problemet är att jag inte är säker på om det är Jante eller om det faktiskt är Herr Sanning som sitter där och petar undan årorna när jag försöker ro. Är det alltså det faktum att jag bara inte riktigt vågar tro på mig själv som gör att jag har svårt att framhäva min bok, eller är det helt enkelt så att den inte är så toppen? Fast jag tycker ju själv att den är bra, för det mesta. Jag gillar verkligen min bok. Jag är, oftast, stolt över den.

Som tur är kliver Magnus i båten och knuffar Jante överbord åt mig. Slår en åra i huvudet på honom när han ropar åt mig. Utan honom skulle det inte ha blivit någon bok. Det var Mange som för några månader sedan sa ”Du borde ge ut din bok”. ”Nähä”, sa jag. ”Okej, VI borde ge ge ut din bok”, svarade Mange. ”Jamen okej då”, blev då mitt svar (eftersom jag är över trettio och därför vågar säga ja fast jag tänker nej). ”Vi trycker väl upp några exemplar så enkelt som möjligt”, resonerade jag. Riktigt så resonerade dock inte Mange förstås. Han är liksom lite mera storslagen än jag. ”Många exemplar, hemsida, blogg, fotografering, releaseparty, försäljning. Hela konkarongen!” (Nu skulle förstås Mange inte säga ”konkarongen”, men ni förstår andemeningen.) Någonstans vid releaseparty vaknade jag till och klev på tåget, och jag är mycket tacksam för att Mange knuffade på mig. Utan honom skulle min bok legat kvar i byrålådan till föga nytta för någon.

Den finaste alla hjärtans dag-present jag någonsin fått (kanske finaste alla kategorier) är de skrivblock och pennor han gav mig i februari. Visst, blocken är vackra i sig, handgjorda linneinbundna block med sköna färgpennor till, men det finaste var det budskap som de så tydligt bar med sig. De säger till mig att min bok och mina framtida böcker är värda något, värda att satsa på. De säger att jag får och bör lägga tid på det som jag tycker är så härligt. Att skriva.

Jag hoppas att alla har en Mange som kan klappa till Jante i huvudet å deras vägnar och jag hoppas att alla får en vacker skrivbok i vilken gestalt det än må vara.

Kommentera