Not so Top model

stolsbildBilderna har kommit och det var en mycket märklig känsla att se så många bilder på mig. Bara mig. Mig mig mig. Jag har oftast ingenting emot att stå i centrum eller att synas och höras. Att bli fotograferad har dock alltid besvärat mig, och även om jag tyckte att plåtningen var jätterolig så kröp hela tiden en känsla av otillräcklighet omkring i mig. Ni vet den där ”vem tror jag att jag är-känslan”. Varför ska JAG plåtas? Den känslan lyste igenom i en del av bilderna, och på en del såg jag rent arg ut. Jag som trodde att jag såg passande seriös ut. Författarmässig. Icke. Arg, som sagt. Hård. Svår. Och det är ju inte jag. Jag hoppas att jag inte heller är fullt så jönsig som jag såg ut på en del andra bilder. Men någon ska nog funka. Absolut. Det var ju trots allt ett par hundra bilder eller så.

Vid något tillfälle sa Mia till mig att sänka hakan och ha lite sug i blicken. Jag uttryckte en oro över att se porrig ut. ”Ingen fara”, sa Mia, ”du kan inte se porrig ut.” Jag försöker fortfarande avgöra om det är bra eller dåligt.

2 reaktioner på ”Not so Top model

Kommentera