Tusen och en böcker – och gåshud

Jag är glad. Jag är till och med mallig. Och jag har gåshud.

Genom-Dig-Framsida

Gånger tusen 🙂

Igår firade Mange och jag att Genom dig har sålts i 1000 exemplar. TUSEN! ETT TUSEN STYCKEN! ALLTSÅSERIÖSTSÅFINNSDETTUSENBÖCKER AVMIGDÄRUTEIHEMMEN!

Så ja. Lugn och fin nu. MEN JAG ÄR JU SÅ GLAD!

image

3000 böcker anländer. Jag skrattar hysteriskt.

När vi bestämde oss för att ge ut boken föreslog jag att vi skulle trycka 300 ex. Jag menar, jag känner ju knappt 300 människor så fler än så verkade helt orimligt att vi skulle kunna sälja. Jag kunde sträcka mig till 500 ”för man vet ju aldrig”. Mange fnös och beställde 3000 böcker. Tre tusen. Knäppskalle. Tur han är snygg.

Med min något ängsliga, eller åtminstone försiktiga, läggning var jag ju lite påläst. Genomsnittsdebutanten som ges ut på förlag säljer runt (eller under) 1000 böcker. Att nå ut som debutant är uppenbarligen mycket svårt, även med hjälp av förlagens marknadsföring och försäljningskanaler. Och ändå finns nu Genom dig i händerna på tusen personer. Jag blundar och försöker se tusen personer uppställda framför mig, alla med min bok i handen, och det svindlar lite. Har mina ord, min berättelse, alltså fått krypa in i huvudet på alla dessa människor?! Det är så galet häftigt.  Nu vet jag förstås att de där knappt tusen debutantböckerna på förlag är inbundna böcker och att min bok är en pocket, så jämförelsen är svår att göra. Om Genom dig varit inbunden och kostat därefter hade det troligtvis dröjt innan den passerade tusenexemplarsgränsen.

Men för mig var det inte intressant att ge ut en bok för att tjäna mycket slantar per sålt exemplar. Jag räknade uppriktigt sagt inte ens med att få igen tryckkostnaden. Jag ville, och vill, helt enkelt att min berättelse ska bli läst. Att alla timmar jag ägnat åt att att skriva ska ombildas till läsupplevelser och få ett nytt liv. Och det har de fått. Tusen läsupplevelser.

Häromdagen påtalade en ung man myntets baksida.

”Jag är lite arg på dig. Du har förstört lite för mig.” Han hade en rynka mellan ögonbrynen sin ungdom till trots.

”Uj då, hoppsan! Vad har jag gjort?” Han var inte ens min elev. Gjorde jag livet hårt för andras elever också?

”Min mamma vill inte lägga ifrån sig din bok. Vi får undermålig mat hemma nu. Ditt fel.” Rynkan försvann och han log. ”Hon tycker den är jättebra.”

När jag får den typen av komplimanger får jag lyckogåshud på armarna och har svårt att sluta le på en halvtimme. Känslan av att ha tillfört någon något positivt är en sådan kick. Allt jobb, alla timmar, vi lagt ned på det här bokprojektet har så totalt betalat igen sig redan. Så många fånleende halvtimmar.

Tusen läsare. Galet roligt. Eller fler än så faktiskt. En del av de sålda exemplaren finns på bibliotek och läses av flera, och mer än en köpare har sagt att ”mamma/syrran/maken ska läsa den när jag är färdig”. Över tusen läsare. Jag blundar igen och ser en massa människor som har mina ord inuti sig. Gåshud. Fånleende.

En kvinna stoppade mig i mataffären häromdagen och berättade att hon med mycket stor behållning läst min bok och att hon ville läsa mer.

”Det är det här du borde göra!” sa hon.

Jag undrar om hon förstår hur mycket de orden betyder, om hon kan gissa att det faktiskt stiger tårar i mina ögon när jag nu återger dem. Jag hoppas i och för sig att hon inte förstod att jag på seriemördartrofétagarmanér övervägde möjligheten att sno ett örhänge eller en handske från henne, för att bevara minnet av orden, typ.

JAG TOG INGET! JAG ÄR VÄL INTE PSYKOPAT HELLER? (Men ett litet örhänge – skulle hon verkligen ha saknat det?)

Nej, jag samlar de uppskattande kommentarerna i en imaginär låda. Ibland gläntar jag på locket och sörplar i mig lite av dem. Ler i en halvtimme till.

I källaren och garaget står 2000 böcker och väntar på läsare. Det vore så fantastiskt jävla härligt om även dessa ännu obrutna böcker fick öppnas upp av nyfikna händer och flytta in i människors medvetande.

För jag vill få mera gåshud. Och jag vill inte sluta le.

Tusen tack till alla som har läst!

(Och för er som inte har läst boken kommer den snart vara med i en kampanj på Adlibris, men jag vet tyvärr inte riktigt när. Håll utkik och fynda!)

Nu har Adlibris kampanj på boken! Under en begränsad tid kostar den bara 39 kronor! Klicka här!

 

 

5 reaktioner på ”Tusen och en böcker – och gåshud

  1. Men vad härligt! Jag tänker också väldigt försiktigt – har hört att mellan 300 och 1000’är normalt, så 300 blir mutt första delmål 🙂 Stort grattis till första tusentalet!

    • Jag gissar att din bok kommer att vara inbunden – lite lyxigare, lite dyrare. Säkert kommer du ändå att knäcka det första tusendet ganska snart, och jag kommer stå bredvid och applådera! Som jag skrev i inlägget är jag medveten om skillnaden mellan inbunden och pocket, men helt uppriktigt handlar det för mig om att bli läst, inte om att tjäna pengar, så för min del var nog pocket rätt väg att gå. Jag älskar verkligen tanken på att någon någonstans kanske precis just nu läser mina ord och skapar egna bilder till dem. Det är så häftigt.

      Är det i vår din bok kommer? Jag är nyfiken på den! /Kram från Lyckliga Lotta

      • Hej, det blir ingen inbunden utan någon form av mjuk pärm. Och visst vore det fantastiskt kul om den blev läst av många, men jag siktar lågt och realistiskt och blir hellre glatt överraskad 🙂 (Säger jag hurtfriskt, och blir jättebesviken om den bara säljer 300…) Den kommer 30 januari. Roligt att du är nyfiken!

        • Nu låter du lite som min man. ”Det krävs mycket planering för att bli besviken.” 🙂 Och det är för övrigt min man som är mitt förlag. Fast han är systemutvecklare… Vi kör på entusiasm, helt enkelt. Med ett ”riktigt” förlag, om än inte ett av de större, i ryggen kommer det nog gå ännu lättare för dig. Kanske slipper du i alla fall att ta reda på allt om bokbranschen. (Å andra sidan är det både roligt och nyttigt att ha ett projekt tillsammans.) Är din skräck förresten åt Ajvidehållet, eller är den … läskigare?

          • Den har blivit jämförd med (och såklart lite inspirerad av) Ajvide av en som vet, så åt det hållet. Inte minst genom att verkligheten och alla runt omkring är realistiskt så att alla försöker hitta rationella förklaringar till det märkliga som händer.

Kommentera