Det enda rätta

imageAtt läsa en Motalafödd författare som gav ut sin första bok själv är onekligen inspirerande. Men det är inte därför jag gillar Det enda rätta, den andra romanen av Susanne Boll. Det är, förutom att vara en välformulerad bok, en tankeväckande berättelse.

Helmi Laine, läkare på onkologen, har fått nog av att leverera dödsdomar och slutar helt sonika med det. Hon ger sina patienter en glättig klapp på axeln och förklarar att det inte är något fel alls med dem. Allt är tipptopp. Tack och hej. Möjligen skulle Jörgen Polström invända mot det positiva omdömet om han kunde tala från graven. Och hemma i Marias bräckliga familj växer knölen i Marias bröst i takt med att omvärlden och verkligheten tränger sig på henne. Kärleken tassar runt i berättelsen men är inte alltid ljus och enkel, och ibland förväxlas den med lust, makt eller tröst. Helmi dövar sin smärta med och utövar sin makt över unga män, Maria söker glömska och förnekelse genom en patient och nyförlovade Isabelle, berättelsens tredje kvinna, frestas att pröva sina läppar mot sin ungdomskärlek.

Susanne lyckas skriva både målande och tajt, något jag uppskattar. Inget i boken känns onödigt. För mig är den heller inte helt utan identifikationsfaktor då jag för några år sedan gick genom vårdapparaten för att undersöka potentiell bröstcancer. Från att känna en knöl och bestämma mig för att ta den på allvar till röntgen och biopsi. Att vänta på besked var vidrigt och mycket energidränerande, men nästan lika svårt var det första steget – att tillåta mig att faktiskt ta den jävla helvetesknölen på allvar, att acceptera att den faktiskt fanns där och att den faktiskt kunde betyda något. Jag har heller inte så svårt för att förstå Helmis beslut att liksom bara le och vinka. Att skita i allt det jobbiga. Att, på ett inte helt framgångsrikt sätt, låta patienterna slippa den självklara rädsla och förtvivlan ett cancerbesked medför. Bara solsken. Inget mörker.

För mig slutade det lyckligt. Knölen visade sig vara ofarlig. Men läs gärna Det enda rätta och se hur det går för Maria.

Läs gärna också mer om Susanne och hennes skrivande på www. susanneboll.se