Vita spår – gott sällskap i hängmattan

imageI inledningen av Vita spår av Emelie Schepp  (W&W) sitter huvudpersonen Jana Berzelius på Bishops Arms i Norrköping. Just där satt jag för en tid sedan och intog en lätt middag innan jag skulle till releasepartyt för just Vita spår. Det tar en liten stund innan jag kan skaka av mig krocken mellan verklighet och fiktion, men snart har Emelie Schepp lockat in mig i bokens värld och jag hör inte längre hennes röst när jag läser.

Jana Berzelius, som vi lärde känna i Märkta för livet, är åter huvudperson. Som åklagare blir hon förundersökningsledare för ett fall som inledningsvis inbegriper en död och en försvunnen kvinna samt en hel del heroin. Det visar sig vara en stor härva och den visar sig också sträcka sina tentakler besvärande nära Jana själv. Och den kvinnan har ju som bekant, för oss som läst Märkta för livet, en del att dölja. Ja, en hel del till och med. Parallellt med försöken att lösa fallet kämpar hon därför med att förhindra att någon får veta hennes egna mörka hemligheter. Eller faktiskt är det Janas huvudsakliga syfte. I ärlighetens namn är hon väl inte så förtvivlat hungrig på att lösa fallet.

Det finns det dock andra som är, bland andra den pepparkaksdoftande utredningschefen Gunnar Öhrn – som också har att tampas med en möjligtvis otrogen sambo; Kriminalkommissarie Henrik Levin – som står i begrepp att bli trebarnspappa och som dessutom måste stå ut med en sur, snattande kollega; kriminalinspektör Mia Bolander – en ständigt pank, småsnattande surpuppa i ständigt behov av nya män, helst utan fotfetischism men i värsta fall med; kriminaltekniker Annelie Lindgren – som har lika svårt att klara av sitt tionde samboskap (med samma man) som hon har att motstå det praktarsle hon föraktar; Rikskriminalchef Anders Wester – praktarsle; med flera.

Runt Jana cirklar också på ett mera personligt plan åklagare Per Åström något kärlekskrankt och dessutom finns hennes föräldrar där. Helt klart mindre kärlekskranka. Modern vill ha en relation med dottern men tycks leva för starkt i skuggan av sin make, Karl Berzelius, som tycks sky sin dotter. Om inte som pesten så åtminstone som en ytterst besvärande influensa med potentiellt invalidiserande biverkningar. Hennes starka personlighets och numera goda själkännedom till trots surrar tvivlen kring Jana. Varför är hennes adoption sekretessbelagd? Har hennes fars åklagarkarriär inte gått lite väl spikrakt? Och varför får denne överklassiga gentleman med faiblesse för klassisk musik besök av någon med grova, stålskodda kängor?

Ja, Jana Berzelius har många frågor hon vill få besvarade i Vita spår, men den största frågan för oss läsare är huruvida hon ska hinna hitta sin ärkefiende Danilo innan polisen gör det. Men även de andra, mindre frågorna intresserar. Själv är jag rätt så nyfiken på surpuppan Bolander och hennes frånvaro av impulskontroll och låga självrespekt. Varför har hon aldrig några pengar? Varför ligger hon upprepade gånger med en tåsugande man hon knappt känner men definitivt föraktar? (Inte bara för att kanske få en klocka, hoppas jag.) Och varför är hon så inihelskotta butter? Jag hoppas att vi får veta lite mer om Mias drivkrafter i nästa bok om Jana och människorna runt henne.

För fler böcker blir det, som väl är. Emelie Schepp har utlovat åtta böcker i serien och till Aftonbladet Söndag säger hon dessutom att hon hoppas att böckerna blir till film. Det hoppas även jag att de blir och jag håller det inte för otroligt. Jag har inga problem att se Noomi Rapace som Jana Berzelius.

Vita spår är en mycket läsvärd deckare med action och intressanta, föga insmickrande, karaktärer. Emelie Schepp ger oss inblick i den vedervärdiga knarksmugglingen genom så kallade sväljare och lotsar oss runt i ett Norrköping som hon känner väl. Jag vandrar gärna vidare med henne där. Kanske kan vi gå på Harrys där vi fullt möjligt skulle stöta ihop med Mia Bolander på jakt efter en ny man eller åtminstone ett par gratis öl. Eller kanske bara på flykt från sig själv. Jag bjuder gärna på ett par rundor drinkar om hon lovar att berätta lite mer om sig själv.

Eller så får jag vänta på nästa bok.

Kommentera