Rapport från klädkammaren

image

Skrivarvrå

Jag har ett krypin. En smatt som är min. Ett utrymme bara för mig och skrivandet. Manges skjortor ut – mina pinaler in. Det är litet och fönsterlöst och när jag drar ut stolen hamnar jag bland mina klänningar. Det gör inget. För jag har en vrå.

image

Också skrivarvrå…

Det här är de första ord som skrivs i klädkammarkontoret och jag ser tillbaka på en vecka som bland annat inbegriper besök på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr var jag där som besökare å läraryrkets vägnar och inte som utställare men upplevelsen var ljuvlig ändå. Natur-Linda och jag gick gång på gång lite vilse i det gigantiska myllret av böcker, men det gjorde inget. Vi sniffade på allt ifrån universitetens utbud av vetenskaplig litteratur till Harlequinsförlagets något lättviktigare dito. Vi lyssnade bland annat på Jan Guillou och Maj-Gull Axelsson och kändisspanade skamlöst. Jessica Gedins hårsvall gick inte att undgå och i montrarna fanns förstås gott om författare som signerade sina böcker.

image

Novellix snyggvägg

Min favoritmonter var kanske Novellix. De ger ut noveller i form av egna små böcker med ursnygga omslag. Den samling noveller de satt upp på väggen var som en läcker tavla, och så kunde man köpa snyggt designade presentkartonger som rymde fyra noveller. Som en läcker pralinask.

image

Glatt överraskad

Dessutom bjöd de på vin. Linda och jag trodde knappt våra ögon, orutinerade bokmässebesökare som vi är. Men vi lärde oss snabbt.

De rutinerade besökarna hade med sig shoppingvagnar på hjul. Inte att ha vin i alltså, utan för alla bokinköp man vill göra. Det ska jag ha nästa gång också. För någon utställarplats blir det nog tyvärr inte. Tio tusen spänn kostar den billigaste varianten, och då placeras man typ bakom den portabla toalettenheten.

Men jag vill. Villvillvillvillvillvill. Vill.

Istället stod jag fredag kväll och lördag på ICA Maxi i Motala och signerade böcker. Inte riktigt detsamma som Bokmässan, men faktiskt riktigt kul. Så här på hemmaplan blir det ju många trevliga pratstunder med vänner och bekanta, och en del nya bekantskaper också.

image

Rätt så lika

Jag stod där med min inte så ödmjuka jätterollup med en megabild av mig själv på. Två flickor i tolvårsåldern frågade om de fick ta varsin karamell som jag hade i en skål på mitt lilla bord. Visst fick de det, och de hängde artigt kvar medan de mumsade på dem. ”Vet du”, sa de efter en stund, ”du är väldigt lik henne.” De nickade mot rollupen. ”Mjo”, sa jag, ”det är jag”.  ”Men guuuud vad coolt!” tjoade de i kör. ”Har du skrivit en boook?!”

Det var inte utan att den reaktionen kändes rätt så bra. För det är coolt att ha skrivit en bok. Och även om jag känner mig lite fånig med min rollup så är det en skön känsla att stå där med en bok som jag har skrivit. Inte bara hon på bilden.

Och med mitt nya krypin kanske jag tar mig mera tid till att skriva bok nummer två. Hoppas det.

Kommentera