Svenskfrökens tips

zombie

”Sa du Egyptien..?”

Nu kommer en sådan där skolrelaterad, torrsmulig text igen. (Dock inte lika torr som min låååånga utläggning om hur det snart inte längre nya betygssystemet fungerar.)

I sjutton år har jag jobbat som lärare på gymnasiet och i sjutton år har jag stött på samma fel i elevernas texter gång på gång. Att jag inte tidigare har sammanställt en egen lista över fel jag så ofta snubblar över är svårbegripligt, men nu har jag i alla fall gjort det. Kanske kan den vara intressant för föräldrar att se. En svensklärares (och historielärares) irritationsknappar. I alla fall denna svensklärares. Just det där med uttalet av Schweiz är kanske inte så mycket till käpphäst för andra, till exempel, och om man nu råkar uttala det fel (svejtsch) så är man i gott sällskap. Eller åtminstone i sällskap. Åsa Romson gjorde motsvarande uttalsfel när hon pratade om Auschwitz som Auswitch. (Även mina elever säger ibland fel där, men så är de i och för sig inte vice statsministrar.)

I alla fall har jag och mina ettor gått igenom följande lista, och kanske innebär det att rödpennan får jobba lite mindre i år. (Obs metafor. Jag använder inte en rödpenna. Inte heller guldstjärnor.)

Alltså:

Vanliga fel (utan inbördes ordning)

Särskrivning: Det är en rätt så viktig skillnad mellan sex filmer och sexfilmer, och rubriken Stekt kyckling lever i en matbutik kan leda till märkliga tankar. Och den butik som skriver något om sin kassa personal bör nog tänka efter en gång till – om personalen faktiskt inte är usel och man vill basunera ut det. En brun hårig sjuk sköterska är heller inte detsamma som en brunhårig sjuksköterska.

Var alltså snäll och fundera över om det är ett eller två ord du ska skriva. Har du skrivit två ord men uttalar det som ett har du troligtvis särskrivit. Testa själv att uttala Rök fritt respektive Rökfritt och fundera över betydelseskillnaden.

De, dem eller dom: Dom är talspråk och ska i regel endast användas när du återger talspråk eller i väldigt informella texter. Kanske kommer dom på sikt att ersätta de och dem, men där är vi inte ännu. För att undvika missförstånd och för att bli tagen på allvar när du till exempel söker jobb, ska du kunna skilja på subjektsformen de och objektsformen dem. (Enkelt förklarat är subjekt den som gör något och objekt den som utsätts för något.)

Tips 1: Prova att ersätta de/dem/dom med vi och oss. Vi är subjektsform och matchas av de. Oss är objektsform och matchas av dem. Exempel: ”Mamma hämtade dom.” Ska det vara de eller dem? Testa med vi/oss. Då känns det självklart att säga ”Mamma hämtade oss”, och då vet du att det ska vara ”Mamma hämtade dem”.  Eller ”Dom gillar att fiska” > ”Vi gillar att fiska”  > ”De gillar att fiska”.

Tips 2: Är du osäker är de oftare rätt än dem.

Specialare: Du kan skriva både ”för de som bodde här” och ”för dem som bodde här”, samt ”till de som gillar glass” och ”till dem som gillar glass.” Båda varianterna är enligt Svenska språknämnden korrekta. Tidigare gällde objektsform  (dem)  efter preposition (till, för), men numera är det alltså valfritt.

Var och vart: Var anger befintlighet, som i ”Var är du?” (svaret blir där) medan vart anger riktning, som i ”Vart är du på väg?” (svaret blir dit) Och vart är inte samma sak som blev, även om vi östgötar kan säga ”Jag vart så glad”. Det är dialektalt talspråk och hör inte hemma i text.

Genitiv: I svenskan sätter vi på ett genitiv-s för att markera ägande, som exempelvis Kalles krog. Vi skriver inte inte inte Kalle’s krog. Nix. Slutar namnet redan på s gör vi inget åt saken utan skriver Magnus tröja. Gäller det initialförkortningar skriver vi normalt sett :s, som i ABF:s  eller FN:s.

Syftningsfel: ”Han kysste sin fru” och ”Han kysste hans fru” betyder inte samma sak. I det sistnämnda fallet kan smockan tänkas hänga i luften. Meningen ”Elin träffade Per och Cilla, som hade odlat en stilig mustasch” lämnar också en del att önska. Som syftar där på Cilla, och rimligare är att det är Pers ansiktbehåring som åsyftas. Men vad vet jag?

Satsradning: När huvudsatser staplas på varandra utan punkt eller bindeord (och ibland även utan kommatecken) kallas det satsradning. Exempel: ”Vi skulle gå ner på stan, det var torsdag klockan var tre, vi skulle köpa pennor.” Med hjälp av bindeord och omformulering kan den här meningen få bättre flyt: ”Klockan var tre på torsdagen och vi skulle gå ner på stan för att köpa pennor.” (bindeorden är kursiverade.)

Styckeindelning: Nytt stycke markeras på ett av följande två sätt:

Indrag: Den första meningen i det nya stycket börjar en bit in på raden (ofta tre blanksteg) utom direkt under rubrik då meningen börjar längst ut till vänster på raden. Byt inte rad om det inte är nytt stycke utan fyll på med en ny mening på samma rad där den förra meningen slutade.

Blankrad: Lämna en tom rad mellan styckena. Även här fortsätter man mata på med ny mening på samma rad där den förra meningen slutade till dess man alltså vill påbörja ett nytt stycke och hoppar över en rad.

Ta aldrig bara ny rad lite hipp som happ. Då blir fröken sur och stämningen kan bli dålig.

Skiljetecken: Här vill jag påminna om att frågor faktiskt ska avslutas med frågetecken. Eller vad tycker du. Jag vill också be dig att vara mycket sparsam med utropstecken. De används nästan bara när du skriver repliker, och knappt ens då. Spara dem till dina sms. Detsamma kan du göra med ”…”, som nästan bara används i repliker som avbry…

Blandat:

Det heter inte även fast. Det heter fastän eller trots att.

Det heter intressant, egentligen, ordentligt och ytterligare.

Schweiz uttalas med sje-ljud i början och ts på slutet. Inte på något annat sätt. Och så finns det ett land som heter Egypten. Det finns inget i i Egypten. Sovjetunionens ledare Stalin hade inget r i sitt namn heller. (Starlin är möjligen någon figur i tidningen Min häst.) I modern (”trendig”) finns ett r, men bara ett. Det heter alltså inte mordern konst.

Skriv vår och er, inte våran och eran (som är talspråk).

Någon kan begå självmord eller ta sitt liv. Man tar inte självmord.

Kortformerna nån, nåt, nåra, sån, sånt, såna, sen och nånting bör undvikas i skrift, utom vid återgivande av talspråk. Skriv någon, något, några, sådan, sådant, sådana, sedan och någonting.

Ett ju ska följas av ett desto, som i ”Ju fler desto roligare”. Inte ”ju fler ju roligare” eller ”desto fler desto roligare”, alltså. Ett dels följs av ännu ett dels (”Ansvaret ligger dels på kommunen, dels på landstinget”).

Du får skriva både ”Hon är äldre än jag” och ”Hon är äldre än mig” vad dina föräldrar än säger. Det första alternativet var tidigare det enda korrekta.

Lycka till med din text. Blir det fel blir det en lärdom, men försök att inte upprepa samma fel gång på gång.

Lotta Lexén

5 reaktioner på ”Svenskfrökens tips

  1. Nu fick jag lära mig var och vart igen. Hoppas att jag kommer ihåg nästa gång : ) Ogillar särskrivningar, men brun hårig sjuk sköterska är ju ganska charmigt.

    • Mina elever har nog aldrig skrivit om laka(r)n, annars skulle ordet platsa på listan. Kanske tillsammans med karse (kasse). Och ”och” är ofta en effektfull inledning på en mening. 😉

  2. Några helt äkta exempel från studenter vid ett stort svenskt universitet:

    mattematik

    tillgodose (studenten menar ”tillgodoräkna”)

    utav

    å (studenten menar ”och”)

    max begränsningen (särskrivning)

    så jag hacka upp den (studenten menar ”hackade” eller ”delade”)

    ge upp med att

    Inlednings delen (särskrivning, stor bokstav mitt i en mening)

    expiditionen

    Jag bifogar med ett utdrag

    Hjälp om tenta (studenten menar omtenta)

    … eller meddelande kring detta ämne. så skulle vara glad … (prepositionskaos, punkt mitt i meningen istället för komma, ord fattas)

    föra (studenten menar ”förra”)

Kommentera