En frände inför apokalypsen

image

Oss preppers emellan

Häromkvällen var Mange och jag på fest i den företagsby där han har sitt kontor. Mycket trevligt och många nya ansikten. Frampå småtimmarna hamnade jag bredvid en man jag aldrig tidigare träffat. Han kändes ändå inte som en total främling och jag förstod snart varför. Han bar ett paracordarmband, lite som en hemlig förlovningsring oss preppers (smyg eller riktiga) emellan. Äntligen någon som inte tittade på mig aningen bekymrat överseende när apokalypsen och därtill hörande åtgärder kom på tal. Äntligen någon som talade om sin BOL på lagom allvar. Äntligen någon som nyfiket frågade om min väska var en BOB (vilket den inte var – jag är bara hangaround, inte hardcore).

Efter en stund plockade han upp gitarren och spelade Bohemian Rhapsody. Jag vrålade texten finstämt och nästan rätt.

Kanske är det den snubben som Mange, jag och barnen ska ta rygg på om TSHTF. Kanske kan han vara vår Rick eller vår Daryl.

Han varnade mig visserligen för att preppers är kufar som man bör se upp med. Jag hoppas han undantog de närvarande.

(fasttänkomhanärguvernören)

Hurra – vi har båt!

image

Inte bara en båt utan en BOL

Lars Wilderäng diskuterar i sin blogg bästa svenska platsen för en BOL-sommarstuga (BOL= Bug Out Location, alltså platsen du och din familj flyr till då zombieapokalypsen, I Wilderängs exempel ett krig som involverar kärnvapen och radioaktivt nedfall, riskerar att nå ditt ordinarie hem). Jag inser att jag inte har någon BOL och skäms en aning. Vad är jag för smygprepper egentligen? Är jag bara smyg och noll prepper? Lite nöjd blir jag ändå när han som en rekommenderad plats nämner just Sälen. Tjolahopp – där har vi för tusan en stuga! Problemet, som han också påtalar, kan vara vägen dit, framför allt om biltrafiken har störts ut av elektromagnetisk någonting. Inte bra.

Men då har jag numera en plan B. Sedan ett par veckor tillbaka är jag ju båtägare, om än något motvilligt. Idag sjösattes farkosten och jag passade på att bekanta mig lite extra med henne. Främst tittade jag på hennes blygsamma stuvplatser. Självklart klämmer man inte in något jättestash i en båt av den storleken, men några dagars förråd går in. Jag fick Mange att godkänna att jag packar en nödlåda som ska förvaras i båten för den händelse att exempelvis dåligt väder tvingar oss kvar på en ö under några dagar. Jag nämnde självklart inte ebola, zombies eller våldsamma upplopp, Mange är inte så imponerad av sådant, men inom mig spred sig ett litet lugn. Något kärnvapenkrig väntar vi inte ut i den lilla ruffen, men en oroande smittspridning eller så kan vi åtminstone fly ifrån. I några dagar. På sommaren. Om vi har tankat. Om det inte stormar.

Att ha båt känns plötsligt ganska bra. Fast kanske vill jag ha en segelbåt. En stor segelbåt. Med gott om stashmöjligheter och drift oberoende av andra drivmedel än vind.

Mange – jag vill ha båt!