Ett kärleksfullt dygn

image

En lycklig man fylld med kärlek

Det blev alltså en dygnslång roadtrip för att fira den tioåriga bröllopsdagen, och den var fylld av kärlek.

”Jag känner så mycket kärlek”, säger Mange. Jag blundar och njuter av orden.

”Hon är sååå fin!” fortsätter han. Jag fortsätter njuta men hajar till när jag inser att han säger ”hon” till mig. Det ingår inte ens i de bonnigare varianterna av östgötskan, i alla fall inte efter 1938, typ. Jag anar visst oråd och vänder mig om.

”Ja, det är inte mycket som slår en DC 23:a” säger båtförsäljaren till Mange och jag inser hur brädad jag är.

image

De här fick följa med in på hotellet

Båtbroschyrerna får stanna i bilen när vi checkar in på hotellet. Det får vara måtta på konkurrensen. Spa, champagnefniss och chokladtryfflar ersätter inombordare, teakinläggningar och kajutor.

image

Underbart?

När vi idag sitter och inväntar hungern på en brygga vid Stjernsunds slott suckar Mange nöjt och säger: ”Det här är underbart.”

”Mmm” instämmer jag och gläds åt att de kärleksfulla orden denna gång handlar om mig. Ingen båtförsäljare i sikte, det har jag försäkrat mig om.

”Alltså, här kan man ju lägga till med båten och så slinka in på en lunch på Slottscaféet.”

Tjena.

 

image

I väntan på den stora kärleken

 

 

 

 

 

 

 

 

På hemvägen plockar vi upp barnen hos svärmor och svärfar och det blir, inte överraskande, en tur i svärfars båt. Ingen blev nog heller särskilt överraskad då jag satt kvar på land och istället lyssnade på podradio om att överleva dåliga recensioner.

Kanske hade till och med en båttur varit mera stärkande ändå.

Som väl är är Mange man nog att älska både en båt och mig. Åtminstone så länge båten bara finns i hans drömmar.

Och på en marina i Laxå, bara en timmes bilresa härifrån.

Mange?! Mange? Var är du Mange..?

 

 

Bröllopsdag

image

Nästa inköp?

”Du, vår bröllopsdag på måndag…” sa jag förra fredagen till Mange.

”Mmm” svarade han. Ganska kort tyckte jag.

”Vi köper inga presenter va? Vi kan väl bara äta något gott och mysa?” Inte ens jag visste riktigt vad jag menade med det, och Manges svar blev också ett tämligen avmätt ”Mhm”.

Jag hade fullt upp med att vara nervös inför releasefesten och släppte taget om måndagens bröllopsdag. Visst hade Mange hållit med mig?

Nej.

På releasefesten samma kväll äntrar Mange till min förvåning scenen och förkunnar att vår tioåriga bröllopsdag är nära förestående. Nästa torsdag.

Attan. Jag tog fel på några dagar. Jag skyller det i smyg på Linda.

”För att fira releasen och våra tio år som gifta vill jag ge dig en present” fortsätter rösten i högtalarna.

Dubbelattan. Present.

En ny dator ”Så att du kan fortsätta skriva, älskling”.

Skjut mig, någon.

Om några minuter börjar vår bröllopsdag. Tydligen är det den 17 juli och inget annat. Vi bestämde oss idag för att fira med en 24-timmars roadtrip utan något särskilt mål vilket för en planerande person som jag känns på gränsen till vanvettigt djärvt. När vi åker till Spanien har jag med inköpslista till matshoppingen, ned till smakerna på youghurten, och har självklart packat hela familjens kläder minst fyra dagar före avresa.

Men i morgon är det, metaforiskt, vinden i håret som gäller. Utan inköpslista.

Men hur var datummissen Lindas fel? Jo, hon är lite bekymrad över att jag glömmer saker som bröllopsdagar och har drillat mig med kom i håg-tricks: ”Tänk på Norges nationaldag, fast i juli – när dina barn är födda.”

Och jag mindes ju att det var någon nationaldag och juli det handlade om. Den självklara slutsatsen var förstås 14 juli – Frankrikes nationaldag.

Besserwisser-Mange.

Måste jag köpa en båt åt honom nu?