Paradise lost

imageNämen allvarligt, hur blev det här?! Trillingnöt och trofénougat ut, fläder och hallonlakrits in. Paradis är inte vad det heter. Ja, den intetsägande trofénougaten saknar jag inte aktivt, men när den ställs mot sin ersättare växer den liksom till sig postumt. Hallonlakrits. Inte i smågodishyllan, utan i chokladkartongen. Sött som satan. Och då gillar jag ändå lakrits. Och hallon. Och choklad. Men lägg av. ”Krämig nougat med hallonstänk och saltlakritscrisp.” Hallonstänk?! Kemikaliestänk. Trofénougat, kom tillbaka! Din slätstrukenhet och är förlåten, likaså ditt intetsägande namn!

Och istället för den liksom befriande trillingnöten ligger där fläderblomspralinen. ”En förförisk ljus pralin med frisk och somrig smak av flädercrème.” Och jo, jag gillar fläder också, men det här är trams och dumt. En trögflytande sockerlag med parfymsmak. Vem vill förresten ha en ”somrig smak” i den chokladkartong som väl ändå nästan bara äts vid juletid?

Nä. Dumt är det. Och inte gott.

Infantilisering.

TA. TILLBAKA. TRILLINGNÖTEN.

Annars.

Annars köper jag inte kartongen. Eller, det gör jag kanske inte i vilket fall förstås. En Paradiskartong är något man får. Men ändå.

Det räckte allt med att en vulgär vitchokladklump slängdes in för några år sedan.

För att parafrasera Milton (Paradise lost) och teodicéproblemet: Men om Gud är god och allsmäktig, varför tillåter han då bortplockandet av trillingnöten? I stunder som denna är min ateism lättare att försvara.

Men Herrens vägar är ju outgrundliga, sägs det. Snart har vi väl kyckling- och dragonnougat och en läskande kavaiarpralin.

Jag köper en Schweizernötchokladkaka istället.

Champagne och choklad är hälsokost!

imageTänk att jag nästan anade det: Champagne är rena medicinen! Tre glas i veckan håller demensdoktorn borta. Dessutom stärker det vårt spatiala minne, alltså det som hjälper oss att hitta och orientera i vår omgivning. Det sistnämnda kan jag verkligen behöva hjälp med. Både Mange och jag skulle nog i själva verket behöva ta ett par glas skumpa innan vi kör bil till för oss okända platser. Eller kanske inte ändå. Den som sitter på passagerarplats får sippa champagne och hojta till vid rätt avfart. Pax! Jeremy Spencer, professor vid University of Reading som har forskat om detta, förespråkar ett ansvarsfullt intag. Bra där, Jeremy. Jag lovar att ta ansvar för bilorienteringen.

Inte överraskande hittar jag en dunderkur i skafferiet också. Mitt icke oförsvarliga lager av choklad i olika nyanser och smaker visar sig enligt forskare vara nyttigare än frukt. Man tackar! Jag läser visserligen att forskarna i fråga är verksamma vid Hershey Center for Health & Nutrition men tänker att det väl inte kan ha någon koppling till Den Stora Amerikanska Chokladmakaren Hershey..? Det måste vara min källkritiska historielärarådra som gör sig gällande. Den går lätt att tysta. Det är bara att muta den med en chokladbit. Eller två.

Jag konstaterade ju också i ett inlägg häromdagen att socker och godis är bra för psykiskt och fysiskt välbefinnande likväl som för Sveriges ekonomi. För att inte tala om hur många voodoorelaterade relationsproblem som kan undvikas om vi unnar oss lite sött.

Skönt att veta att jag har hittat en hälsosam linje.