Vad blir det till kaffet?

image

För ängsligt?

Kanske lät det som om jag i mitt förra inlägg hånade hipsterns ängslighet. Det var i så fall inte min mening, för det skulle sannerligen vara att kasta sten i glashus.

Jag är då rakt ingen hipster, därtill är min skäggväxt för dålig, mina höfter för breda och min surdeg för död, men ängslig är jag ändå. Häromdagen hade jag fikagäster. Jag hade under viss mojitopåverkan via sociala medier bjudit in två personer, som jag bara träffat en gång på ett event, på trekaffe då de tillfälligt skulle befinna sig i Motala. Jag bjussar rätt så ofta på trekaffe eftersom jag ingår i ett trekaffedrickande kompisgäng och funderar sällan på vad jag ska bjuda på. Men nu infann sig en osäkerhet.

Inte nog med att jag knappt kunde kalla mig ens bekant med personerna, de var gubevars stockholmsbor båda två. Och än värre: båda var Mediamänniskor. En byråchef på en PR-firma och en chefredaktör tillika författare.

Vad äter sådana? Ängsliga landsortsbor, kanske?

Baka bullar. Måste vara ofarligt. Eller? Kommer hembakta bullar få mig att framstå som så där cupcakepiffig? Det är väl dessutom rätt så förbi, va, nu när varenda matbutik säljer cupcakekit? Eller är kardemummabullen den nya cupcaken kanske, för hemmabagare som inte vill verka som om de gör sig till. Borde jag köpa bullar istället, för att markera att jag minsann inte har hoppat på husmoderstrenden (och dessutom för sent)? Men om man tänker ett par extra varv kanske det är ännu mer inställsamt på något vis. Ännu trendigare. ”Kolla vad cool jag är som skiter i hembakat och minsann köper Findus frysta bullar. Se så oängslig jag är! Jag är så fri från konventioner!”

Jag redde inte ut den analysen.

Det blev både hembakta bullar, syltkyssar och drömtårta. Och en mycket intressant pratstund med nya människor. Bland annat berättade PR-chefen att hon inte törs baka cupcakes i den tjusiga villaförort där hon bor. Hon är rädd att kliva på det tåget och genomgå den Förvandling som det enligt hennes erfarenhet ofta medför. ”Man kan faktiskt bli galen.” Hon förstod helt min förvirrade utläggning om min fikabrödsångest. ”Och korv med bröd på barnkalas är revolutionerande där jag bor.” Oj då. Jag är revolutionär. Chefredaktören åt bulle efter bulle och sköljde ner med saft. Ingen åt upp den ängsliga landsortsbon.

Det blir absolut fler trekaffen. Med hembakat. Och stockholmare.

Konstrunda och vackert fika

imageNorra Vätterns konstrunda började idag och pågår under helgen. Vi sniffade runt hos några konstnärer och njöt för all del av keramik och tavlor, men kanske allra mest av fikat ändå. I ett gammalt kapell i Rönne drack vi (hälsodrycken) kaffe i vackert porslin och mumsade på hembakta kanelbullar.

Det lilla kaféet, Rönne kafé, var en konstupplevelse i sig, och där fanns ljuvligt porslin från FaB Keramik.

Väl värt resan!

image