Härliga herrar!

13898605_10155049900523222_1152730235_oI går höll jag mitt första föredrag med Förlust i bagaget, och fasen vad roligt det var! När Rotaryföreningen bjöd in mig för att tala tänkte jag att de kanske bara behövde någon, vem som helst, som höll låda en stund på deras träff. Det dög förvisso för mig. Men wow vilket härligt mottagande jag fick!

De församlade herrarna satt som tända ljus och lyssnade på min utläggning om processerna runt mina böcker och när jag pratat färdigt hade de en massa relevanta frågor och kommentarer. Jag kände mig verkligen inte som ett föredragsalibi för att de skulle få äta och dricka gott en fredagseftermiddag. Helt enkelt en underbar publik. Att kön för att köpa böcker dessutom ringlade sig lång gjorde förstås inte saken sämre.

När jag klev upp på den lilla scenen kände jag för övrigt en värme sprida sig i kroppen. Jag insåg  hur jag har saknat klassrummet sedan jag slutade jobba som lärare, och att nu få stå inför ”en klass” (om än något eftergymnasial och könsseparerad) igen kändes så bra. Dessutom, som sagt, en uppmärksam och nyfiken klass med intressanta inlägg och frågor.

Jag har några föredrag och jippon inbokade under hösten, och ser nu ännu mera fram mot dem.

(Möjligen glömde jag att berätta vad böckerna handlar om. Möjligen blev det lite mycket fokus på Mange. Möjligen borde jag inte ha nämnt den där askkoppen…)

Tack Rotary för att jag fick komma!

 

Vill du recensera eller sälja Förlust?

Vem släpper du in i ditt huvud, Hanna Brander, Lotta LexénI detta nu rasslar kanske Förlust runt i tryckpressarna. Om ett par veckor kommer en lastbil och lämnar av en galen volym böcker på min garageinfart. Lovely. Läskigt. Och fullkomligt överväldigande om jag minns rätt från förra gången. Jag skrattade så att jag grät när jag såg de ca 3300 böckerna landa, så orimligt mycket kändes det. Nu är de snart slut, men de nya fetare böckerna kommer att ta ännu mera plats.

Som ni förstår skulle jag behöva bli av med en bok eller två. Eller 3000.

Har du en bokblogg eller skriver du bokrecensioner för en tidning eller annan inrättning skickar jag gärna ett exemplar till dig om du hör av dig till mig.

Har du en butik, ett café, en plantskola eller något annat ställe och skulle vilja sälja mina böcker hos dig så hör av dig. Jag har piffiga bokställ och kommer gärna och signerar boken. Jag har ett fast handslag och kommer inte att ropa otidigheter.

Ska du ha en kundkväll eller annat jippo och vill ha en författare på plats? Hör av dig till mig. Jag gillar jippon och har många tjusiga klänningar.

Är du med i en förening som tycker att det vore kul att höra mig prata om mitt skrivande och om mina böcker? Hör av dig till mig. När jag nu har slutat att jobba som lärare saknar jag att få prata inför trevliga folksamlingar.

Annars blir det lite trångt i källaren 😉 .

Förlust, framsida - Lotta Lexen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är både #modig och prålig

image

Jag jag jag  (foto:Fanny Larsson)

Till tonerna av ”En tuff brud i lyxförpackning” äntrade jag i torsdags Motala Conventioncenters stora scen inför en fullsatt salong för att tillsammans med Susanne Boll och Emelie Schepp, ledda av Resumés chefredaktör Claes de Faire, prata om entreprenörskap och digitalisering i samband med våra författarskap. Vi var inbjudna att tala på eventet #modig, anordnat av modig.academy, tillsammans med andra entreprenörer med Motalakoppling. Nu var jag kanske inte riktigt det stora affischnamnet, men jag fick sola mig i glansen från bland andra Let’s Deal-grundaren Lars Karlsson, nätentreprenören Elin Mohlin och internetexperten (jo, han är det också) Alexander Bard.

Alla föredragen var mycket inspirerande och Motala/Vadstena Tidning kallade #modig för en massiv succé, minsann.

modig2

I inspirerande sällskap: Susanne boll och Emelie Schepp

Jag hade tänkt så det knakade angående klädval inför begivenheten och ansträngt mig lite för att liksom matcha Bard. Inte så pass mycket att jag dök upp i lederhosen, latexhandskar och fluga, men ändå i en rätt så prålig långklänning. Men vad händer? Bard dyker upp iförd rutig skjorta och jeans. Inte en renässanskrage eller kortbralla så långt ögat nådde. Pråligast på #modig blev nog därför lite otippat jag. Det han möjligen saknade i extravagans tog han dock igen i energi när han berättade om internet och kommunikation ur ett historiskt perspektiv med profetior om framtiden.

Jag insåg att jag tidigare som mest talat inför ett par hundra personer, då i egenskap av lärare, och undrade om det kanske skulle vara lite läskigt att kliva upp inför fyra-femhundra personer för att prata om mig själv, entreprenörskap och digitalisering. Tvärtom, visade det sig. Att sitta i den vackra soffgruppen (med en gigantisk bild av mig själv i bakgrunden 🙂 ) tillsammans med Emelie, Susanne och Claes var så kul att jag gärna hade stannat kvar där länge.

Jag hoppas att jag får möjlighet att göra något liknande igen, för nu är jag #modig.

 

My kind of guy – JR

Larry Hagman

Always prepared

Vem hade anat att JR var min kille?! Eller i alla fall Larry Hagman.

Jag hade nyligen det stora nöjet att få prata om mitt skrivande och Genom dig på ett Ladies Circle-möte. Min egocentrisknarcissistiska sida njöt av att få fritt talarutrymme, men någonstans slirade jag bort från skrivarpratet och in på preppertänket. De lyssnande kvinnornas artiga nickande förbyttes i frågande huvudvinklingar. Prepperbegreppet var visst inte så etablerat och spritt som jag i min bubbla trott.

”Survivalism?” föreslog jag generöst som alternativt om än inte helt synonymt begrepp.

Artiga huvudskakningar. Här bröt värdinnan tillika min goda vän och omslagsmakare in och förklarade att lämpliga presenter till mig är konserver, vevdrivna laddare och vattendunkar. Huvudskakningarna övergick i nickanden, om än inte helt bekräftande. Det här gänget kände tydligen inte alldeles helt som jag inför en liten apokalyps och förberedelser inför den.

”Men vi har inget CIVILFÖRSVAR”, gapade jag. ”Det finns inga statliga LAGER som förr i socknarna!” och ”Ni kommer inte kunna HANDLA!”

Det var då jag fick veta att JR, eller alltså Larry, var min typ av kille.

S, en av LC-tjejerna, har jobbat som sällskapsdam till Larry Hagmans svärmor (då både svärmodern och larryn var i livet) och bott hos sagde Larry på en hilltop utanför LA. Han verkar ha varit en sund och trevlig man på många sätt, men dessutom / framför allt var han alltså en prepper! S berättade om omfattande förråd med bland annat tunnor fyllda med ris och en ytterst försvarlig mängd konserver.  Biiiig cans. Dessutom var en av poolerna konstruerad så att vattnet i den var drickbart.

Jag säger då det. Howdy, cowboy.

Larry. JR. Vilken kille. Nu är han ju både gift och död. Och jag är gift. Men annars så.