Massera en gris

När jag för ett tag sedan – igen – skrev om skägg (tydligen ett ämne som jag omedvetet vurmar för) skrev Gustav en kommentar där han hyllade rakborsten. Och jag känner att jag instämmer. Av visuella skäl, rakborstar är helt enkelt vackra, och av nostalgiskäl. Jag kan återkalla känslan av att som liten flicka känna på pappas rakborste och njuta av mjukheten. Ännu ett exempel på back to basics-trenden. Det långsamma hantverket. Raktvål och rakkniv. Varför inte hos en barberare?

Inom matvärlden har slowfood varit på tapeten länge nu, och kanske peakade trenden när den nådde stugorna genom pulld pork. Tiotimmarskött. Det godaste goda. Och så surdegsbrödet – en bakningstrend som kräver tid och handlag (som jag saknar – se tidigare inlägg). Min matlagande kompis Sandra tipsade mig nyligen om ”den georgiska slökokaren”. Jag trodde hon skojade, men icke. Lååångsam matlagning. Syra dina egna grönsaker (efter att ha odlat dem själv). Stoppa din egen korv. Låt födohanteringen ta tid. Hemma-höns  även i tätorter är också en het trend och ordföranden i Svenska rasfjäderföreningen berättar att ”folk betalar vad som helst för att få tag på ett avelsägg. Det är fantasisummor, så har det aldrig varit i Sverige tidigare.”

Och Mange har startat ett mikrobryggeri i matkällaren.

Långsamhet. Hantverk.

Tid, kunskap och ekotänkande är vår tids statusmarkörer. Vi blir inte längre lika impade av färdigköpt gourmémat från saluhallar eller tokdyr oxfilé. Den där billiga grisdetaljen som du masserat med hemodlade örter och skött om i ugnen ett halvt dygn ger bra mycket fler poäng.

Långsamhet. Hantverk.

Och tydligen finns trenden också inom forskningsvärlden. Eller rättare sagt, där har den funnits sedan trettiotalet. Jag läste om ett fantastiskt projekt på ett universitet i Australien. I en tratt sitter en stenhård tjärklump. Hård nog att krossas av ett hammarslag, dock inte stenhårdare än att den ibland släpper ifrån sig en droppe tjära. Och med ”ibland” menar jag nio gånger.

Sedan 1930.

Senaste gången var för några dagar sedan, och jag kan föreställa mig en viss uppståndelse på Universitetet. Nionde droppen på åttiofyra år. De hinner ju i alla fall analysera resultaten mellan dropptillfällena.

Långsamhet. Hantverk?

Att skäggtrenderna växlar har jag redan konstaterat och snart sjunger vi nog snabbmatens lov, trötta på grismassage, trötta på att höra grannens tuppjävel gala klockan fem på morgonen och trötta på att ugnen alltid är upptagen av något långkok av någon obskyr styckningsdetalj. Men forskarna på University of Queensland de sitter nog fortfarande där under sin korkek.

Och tittar på sin tjära.

En påtår för hälsan

imageJag fortsätter att glädjas över att jag är hälsosammare än jag trott ;-).Den här gången snubblade jag över en artikel om kaffe i Los Angeles Times. Jag får lära mig, via Harvarduniversitetet, att jag genom att öka mitt kaffeintag med mer än en kopp kaffe per dag kan minska min risk att utveckla diabetes typ 2 med 11%. Inte öka till, utan öka med mer än en kopp. Men man får liksom bestämma sig, för om man sedan ångrar sin ökning och backar med minst en kopp per dag så ökar diabetesrisken med 17%. No turning back, alltså. Och jag har under de senaste åren ökat mitt kaffeintag, så hurra för mig. Nu gäller det att hänga i bara. Kanske öka lite.

Dessutom berättar en relaterad artikel att kaffe visar sig skydda mot den vanligaste sortens levercancer (HCC). Man jämförde högst-sex-koppar-i-veckan-drickare med en-till-tre-koppar-om-dagen-intagare och de sistnämnda var stora vinnare. De löpte 29% lägre risk än sällandrickarna att utveckla cancersorten. Fläskade man på med fyra eller fler koppar per dag steg siffran till 42%.

“Now we can add HCC to the list of medical ailments, such as Parkinson’s disease, type 2 diabetes, and stroke, that may be prevented by coffee intake,” säger V. Wendy Setiawan, assistant professor of preventive medicine och den som lett studien på USC Norris Comprehensive Cancer Center.

Med denna kunskap i bagaget hade jag inga problem att ta en påtår på dagens Fredagsfika. Vädret sa också till oss att sitta utomhus och hälsoeffekterna av dagsljus och vänskap är ju också många. Rena hälsolägret alltså. Rent vetenskapligt. Förstås.

Tydligen driver jag en hälsoblogg. (Och Nespresso får gärna höra av sig för ett sponsorkontrakt.)

 

 

Champagne och choklad är hälsokost!

imageTänk att jag nästan anade det: Champagne är rena medicinen! Tre glas i veckan håller demensdoktorn borta. Dessutom stärker det vårt spatiala minne, alltså det som hjälper oss att hitta och orientera i vår omgivning. Det sistnämnda kan jag verkligen behöva hjälp med. Både Mange och jag skulle nog i själva verket behöva ta ett par glas skumpa innan vi kör bil till för oss okända platser. Eller kanske inte ändå. Den som sitter på passagerarplats får sippa champagne och hojta till vid rätt avfart. Pax! Jeremy Spencer, professor vid University of Reading som har forskat om detta, förespråkar ett ansvarsfullt intag. Bra där, Jeremy. Jag lovar att ta ansvar för bilorienteringen.

Inte överraskande hittar jag en dunderkur i skafferiet också. Mitt icke oförsvarliga lager av choklad i olika nyanser och smaker visar sig enligt forskare vara nyttigare än frukt. Man tackar! Jag läser visserligen att forskarna i fråga är verksamma vid Hershey Center for Health & Nutrition men tänker att det väl inte kan ha någon koppling till Den Stora Amerikanska Chokladmakaren Hershey..? Det måste vara min källkritiska historielärarådra som gör sig gällande. Den går lätt att tysta. Det är bara att muta den med en chokladbit. Eller två.

Jag konstaterade ju också i ett inlägg häromdagen att socker och godis är bra för psykiskt och fysiskt välbefinnande likväl som för Sveriges ekonomi. För att inte tala om hur många voodoorelaterade relationsproblem som kan undvikas om vi unnar oss lite sött.

Skönt att veta att jag har hittat en hälsosam linje.

 

Lägg ned rakborsten!

thumb_rakning101002-02Jisses – inte visste jag att skägg var ett så hett forskningsområde. Knappt har jag hunnit skriva om att evolutionen kräver en renrakad man idag – om fortplantning är ett mål i alla fall – innan en annan artikel slår undan benen på mig. Forskare i Australien menar att tiodagarsstubb är det mest attraktiva. Fyra stadier av skäggväxt jämfördes och 351 kvinnor ingick i studien såsom skäggrespondenter. Kvinnorna hade att förhålla sig till renrakat, femdagarsstubb, tiodagarsstubb och helskägg.

För mera kortsiktigt umgänge föredrog merparten av kvinnorna tiodagarsmännen och när det kom till att välja fäder till framtida barn stod helskäggisarna högst i kurs. Sällan valdes de slätrakade eller glesstubbiga. Även heterosexuella män rankade tiodagars högst. Då ett attraktivt yttre inte bara kan användas för att attrahera det motsatta könet utan också för att nå allmän social framgång tycks det alltså icke oviktigt att ta ställning i skäggfrågan.

Så vad ska en man av idag göra för att nå störst framgång både i partnersökandet och det övriga sociala livet? Vad ska man luta sig mot då inte ens vetenskapen kan ge entydiga besked?

Kanske sin egen åsikt..?

Eller så kan man följa en källa som gått till botten med detta och som har tagit på sig uppgiften att gå till botten med de flesta skäggrelaterade frågor: Skäggbloggen. Där finns svaren på frågorna ni inte ens visste att ni hade.

Jag älskar att det finns en sådan blogg.