Jag drar in magen och blir riktigt tjusig

13918632_10153885737583111_18897124_o

Assistenten fotar fotografen

”Det blir jättebra”, ropar Zoran.

”Dra in magen”, hojtar Mange.

”Härligt Lotta”, säger Zoran.

”Könsord”, skrålar Mange. (Jo, han säger det ordet. Han uttalar alltså inte något könsord.)

”Toppen!” Zorans stämma.

”Se inte fånig ut nu!” Manges röst.

Jag har tillbringat aftonen med två män. Zoran Pucar, duktig fotograf, har stått för de värmande och uppmuntrande tillropen. Mange, för kvällen fotografassistent, har stått för resten. Och jag är mycket tacksam mot dem båda. Zoran får mig att liksom sträcka lite på mig. Mange får mig att skratta. Minst lika viktigt. Jag tycker att det är lite jobbigt att bli fotograferad. Jag känner mig småfånig. Självgod och fåfäng. Då är kombinationen Zoran-Mange strålande.

Om några dagar ska Förlust skickas till tryck och så här i sista sekund ser vi alltså till att få fram ett nytt författarfoto. Några bilder lär nog hamna här på bloggen också, eftersom de befintliga bilderna har ett par år på nacken nu. Fotot på boken kommer bara att bli frimärkesstort, men jag vill ju ändå se hjälpligt tjusig ut. Jag tror att Zoran kommer att se till att jag gör det.

Om någon där ute går i giftastankar kan Zoran sannerligen vara mannen för er. På sin FB-sida har han efterlyst ett brudpar att få fotografera under hela bröllopsdagen. Gratis, som extrafotograf. För att öva upp sina bröllopsfotografskills. Wow. Jag skulle lätt låta honom vara huvudfotograf om Mange och jag gifte oss. Igen.

I morgon förmiddag ska jag på omslagsmöte. Då ska allt bestämmas. Hela omslagstjottafräset. Jisses vad nära det är färdig bok nu.

Så himla underbart. Så himla läskigt.

svartvitskorsten

Ett smakprov från plåtningen. Jag känner mig rätt så cool.

13918452_10155049894678222_288084043_o

Svartvitt känns inte färglöst

13898605_10155049900523222_1152730235_o

Jag drar in magen

”Say cheese”

När vi var hos Mia för fotografering blev Magnus tydligen mycket inspirerad. Då han är en handlingens man köpte han genast ett nytt objektiv och lite annan utrustning till sin kamera och i solnedgången på Råssnäsudden plåtade han mig. Plåtad två gånger på kort tid – jag börjar känna mig jätteviktig! Exakt vad jag ska med dessa bilder till är förstås alldeles oklart, men roligt var det i alla fall. Och ett användningsområde kan jag genast se: Jag har haft en zombiebild som profilbild på Facebook i ett år eller så. Dags att kasta masken kanske. Imorgon blir det ny profilbild.
 
zombieLottapåråssnäs

Not so Top model

stolsbildBilderna har kommit och det var en mycket märklig känsla att se så många bilder på mig. Bara mig. Mig mig mig. Jag har oftast ingenting emot att stå i centrum eller att synas och höras. Att bli fotograferad har dock alltid besvärat mig, och även om jag tyckte att plåtningen var jätterolig så kröp hela tiden en känsla av otillräcklighet omkring i mig. Ni vet den där ”vem tror jag att jag är-känslan”. Varför ska JAG plåtas? Den känslan lyste igenom i en del av bilderna, och på en del såg jag rent arg ut. Jag som trodde att jag såg passande seriös ut. Författarmässig. Icke. Arg, som sagt. Hård. Svår. Och det är ju inte jag. Jag hoppas att jag inte heller är fullt så jönsig som jag såg ut på en del andra bilder. Men någon ska nog funka. Absolut. Det var ju trots allt ett par hundra bilder eller så.

Vid något tillfälle sa Mia till mig att sänka hakan och ha lite sug i blicken. Jag uttryckte en oro över att se porrig ut. ”Ingen fara”, sa Mia, ”du kan inte se porrig ut.” Jag försöker fortfarande avgöra om det är bra eller dåligt.

Top model?

MiaochLottaSå himla konstigt men så himla roligt! Idag har jag varit hos fotograf Mia Karlsvärd och tagit bilder. Ett författarfoto på baksidan av boken vill jag ju ha, och någon bild hit till hemsidan/bloggen. Mias studio ligger vid Ulvåsa slott som i sin tur ligger på Birgittas udde strax utanför Motala, och vi plåtade nere vid vattnet. Isen låg kvar längst in i viken men mina nakna fötter var inget större problem. Eftersom jag tappade känseln i dem. Men vad är lite tappad känsel när man har så trevligt? Tyvärr är jag genomförkyld och har feber, men jag har sett Top Model och vet att man inte får låta sådana petitesser stå i ens väg.

Miljön vid vattnet kändes helt rätt. För Hanna, huvudpersonen i Genom dig, är både skogen och vattnet viktiga delar av livet. Vattnet är också den plats där hennes föräldrar mister livet och där Hanna ”pratar” med dem. Skogen ger henne andrum. Men framför allt var det helt enkelt en väldigt vacker plats. Hoppas nu att några av bilderna blir okej, feber och snor till trots!