Mange gästbloggar om vårt bokprojekt och egenutgivning

Böcker, Genom Dig - Lotta Lexén

Genom dig. Snart slut på lager!

Nu är det snart två år sedan vi hade releasefest för Lottas bok Genom dig och vi har sålt nästan 2500 böcker om vi räknar med e-böcker. Fantastiskt och jättekul! En debutant (på förlag) brukar i snitt sälja omkring 1000 (inbundna) böcker, så vi är faktiskt riktigt stolta och glada över det.

Vi lyckades aldrig komma in hos någon av bokhandlarnas centrala inköpsorganisationer. Akademibokhandeln lyckades jag aldrig ens komma fram till. Trots MÅNGA, många försök. Pocketgrossisten fick jag till slut tag på och de var intresserade (eller också var hon bara snäll), men då de fick veta att vi redan sålt över 1500 böcker på hemmamarknaden svalnade intresset. Jag hörde någonstans att det skickas in c:a 5000 manus till förlagen varje år. FEM TUSEN! Det är kanske inte så konstigt att ingen svarar…

Att vi har sålt så många böcker helt själva, nästan enbart i Östergötland, är mycket tack vare Östenssons och Ica Maxi. Ett STORT, stort tack till dem. Ett ytterligare stort tack vill jag ge vår vän på Ica Maxi i Norrköping som varit både inspirerande och mycket hjälpsam. Naturligtvis en massa tack även till alla småbutiker som hjälpt oss (ni vet vilka ni är). Att Lotta har bjudits in till föreningar, kundkvällar, signeringstillfällen och andra jippon har också varit både roligt och värdefullt. Förvånande nog har vi sålt oväntat mycket böcker på marknader och andra otraditionella bokförsäljningsplatser. Otraditionella försäljningsplatser ska jag helt klart fundera mer på.

Det har varit en jättekul resa att ge ut en bok tillsammans med min fru. Vi visste ingenting om branschen, och det kan vara riktigt skönt på något sätt. Att få vara naiva, hoppfulla och orädda (mest jag, och Lotta lite) var kul. Jag kunde helt vara mig själv och som vanligt ställa de dumma frågorna. Jag är ju så nyfiken på hur saker fungerar hela tiden.

Manus Förlust - Lotta Lexén

Vår nästa egenutgivna bok ”Förlust”

Nu börjar vi snart arbetet med att ge ut Förlust, bok nummer två i serien om Hanna Brander. Vi hade naturligtvis en förhoppning om att Lotta skulle bli utgiven på ett stort förlag. Ett förlag med resurser, kompetens och som vill satsa på Lotta. Ett förlag som skulle kunna placera Lotta på Bokmässan i Göteborg, på Deckarfestivalen i Sundsvall eller på Crimetime Gotland. Ett förlag som får ut böckerna i affärerna. Tyvärr har vi inte fått den möjligheten heller till denna bok. FEM TUSEN!!!

Jag tror fortfarande stenhårt på Lotta och hennes skrivande. Jag tror också på Hanna Brander som karaktär, även om jag vet att Lotta är sugen på att skriva andra böcker. Lotta är utåtriktad, gillar att prata om sitt författande, signera böcker och träffa människor och jag tror som sagt att det skulle kunna bli en riktigt bra symbios med ett förlag som backar upp. MEN! Nu har vi möjligheten att ännu en gång få ge ut en bok, helt på egen hand. Och det ska bli kul! Riktigt kul! Jag är helt övertygad om att vi kommer sälja minst lika många böcker av uppföljaren Förlust.

bild-4

På signeringsjippo. Jag i blått.

Heja Fredag förlag! Nu kör vi!

/Mange

Tusen och en böcker – och gåshud

Jag är glad. Jag är till och med mallig. Och jag har gåshud.

Genom-Dig-Framsida

Gånger tusen 🙂

Igår firade Mange och jag att Genom dig har sålts i 1000 exemplar. TUSEN! ETT TUSEN STYCKEN! ALLTSÅSERIÖSTSÅFINNSDETTUSENBÖCKER AVMIGDÄRUTEIHEMMEN!

Så ja. Lugn och fin nu. MEN JAG ÄR JU SÅ GLAD!

image

3000 böcker anländer. Jag skrattar hysteriskt.

När vi bestämde oss för att ge ut boken föreslog jag att vi skulle trycka 300 ex. Jag menar, jag känner ju knappt 300 människor så fler än så verkade helt orimligt att vi skulle kunna sälja. Jag kunde sträcka mig till 500 ”för man vet ju aldrig”. Mange fnös och beställde 3000 böcker. Tre tusen. Knäppskalle. Tur han är snygg.

Med min något ängsliga, eller åtminstone försiktiga, läggning var jag ju lite påläst. Genomsnittsdebutanten som ges ut på förlag säljer runt (eller under) 1000 böcker. Att nå ut som debutant är uppenbarligen mycket svårt, även med hjälp av förlagens marknadsföring och försäljningskanaler. Och ändå finns nu Genom dig i händerna på tusen personer. Jag blundar och försöker se tusen personer uppställda framför mig, alla med min bok i handen, och det svindlar lite. Har mina ord, min berättelse, alltså fått krypa in i huvudet på alla dessa människor?! Det är så galet häftigt.  Nu vet jag förstås att de där knappt tusen debutantböckerna på förlag är inbundna böcker och att min bok är en pocket, så jämförelsen är svår att göra. Om Genom dig varit inbunden och kostat därefter hade det troligtvis dröjt innan den passerade tusenexemplarsgränsen.

Men för mig var det inte intressant att ge ut en bok för att tjäna mycket slantar per sålt exemplar. Jag räknade uppriktigt sagt inte ens med att få igen tryckkostnaden. Jag ville, och vill, helt enkelt att min berättelse ska bli läst. Att alla timmar jag ägnat åt att att skriva ska ombildas till läsupplevelser och få ett nytt liv. Och det har de fått. Tusen läsupplevelser.

Häromdagen påtalade en ung man myntets baksida.

”Jag är lite arg på dig. Du har förstört lite för mig.” Han hade en rynka mellan ögonbrynen sin ungdom till trots.

”Uj då, hoppsan! Vad har jag gjort?” Han var inte ens min elev. Gjorde jag livet hårt för andras elever också?

”Min mamma vill inte lägga ifrån sig din bok. Vi får undermålig mat hemma nu. Ditt fel.” Rynkan försvann och han log. ”Hon tycker den är jättebra.”

När jag får den typen av komplimanger får jag lyckogåshud på armarna och har svårt att sluta le på en halvtimme. Känslan av att ha tillfört någon något positivt är en sådan kick. Allt jobb, alla timmar, vi lagt ned på det här bokprojektet har så totalt betalat igen sig redan. Så många fånleende halvtimmar.

Tusen läsare. Galet roligt. Eller fler än så faktiskt. En del av de sålda exemplaren finns på bibliotek och läses av flera, och mer än en köpare har sagt att ”mamma/syrran/maken ska läsa den när jag är färdig”. Över tusen läsare. Jag blundar igen och ser en massa människor som har mina ord inuti sig. Gåshud. Fånleende.

En kvinna stoppade mig i mataffären häromdagen och berättade att hon med mycket stor behållning läst min bok och att hon ville läsa mer.

”Det är det här du borde göra!” sa hon.

Jag undrar om hon förstår hur mycket de orden betyder, om hon kan gissa att det faktiskt stiger tårar i mina ögon när jag nu återger dem. Jag hoppas i och för sig att hon inte förstod att jag på seriemördartrofétagarmanér övervägde möjligheten att sno ett örhänge eller en handske från henne, för att bevara minnet av orden, typ.

JAG TOG INGET! JAG ÄR VÄL INTE PSYKOPAT HELLER? (Men ett litet örhänge – skulle hon verkligen ha saknat det?)

Nej, jag samlar de uppskattande kommentarerna i en imaginär låda. Ibland gläntar jag på locket och sörplar i mig lite av dem. Ler i en halvtimme till.

I källaren och garaget står 2000 böcker och väntar på läsare. Det vore så fantastiskt jävla härligt om även dessa ännu obrutna böcker fick öppnas upp av nyfikna händer och flytta in i människors medvetande.

För jag vill få mera gåshud. Och jag vill inte sluta le.

Tusen tack till alla som har läst!

(Och för er som inte har läst boken kommer den snart vara med i en kampanj på Adlibris, men jag vet tyvärr inte riktigt när. Håll utkik och fynda!)

Nu har Adlibris kampanj på boken! Under en begränsad tid kostar den bara 39 kronor! Klicka här!

 

 

Releasefest!

IMG_3746

Första signeringen!

Igår vaknade jag utan känsel i stortårna. Precis som jag vill ha det efter en fest. De nya skorna fick jobba hårt på dansgolvet och de små blåsorna berättar att jag inte har suttit i ett hörn och hängt (även om jag trevligt nog fick hänga vid signeringsbordet en stund).

IMG_3755

Börjar bli varm i kläderna

Det var alltså releasefest i förrgår. Smaka på det ordet! Jag känner att jag måste skriva en bok till, om inte annat så för att få ha en ny releasetillställning. Möjligen kände jag när jag svabbade den hyrda lokalens golv med för lite sömn i kroppen att Camilla Läckberg nog inte gör så. Svabbar alltså. Eller gör sina egna snittar till kalaset. Å andra sidan är jag inte ett dugg säker på att Läckbergs förläggare river av en låt till hennes ära så att hon lipar.

Det gjorde min förläggare. Utan att vara vare sig sångare eller gitarrist (dock eminent keyboardist) sjöng och gitarrspelade han urtjusigt. Om mitt förlag, Fredag förlag, kan jag nog säga att vad det saknar i förläggarkunskaper tar det igen med en stabil IT-avdelning och en tight underhållningsavdelning. Inte alla förlag har ett husband. Det har mitt. Här har ni ett smakprov på när Mange kliver ur sin ordinarie roll i BITE och sjunger – inte ”Genom dig”, men ”För dig”. För mig.

 

IMG_3767

Minglande vänner

IMG_3750

Mera mingel

Goda vänner minglade, musiktävlade, skålade och dansade – och shoppade. För en kväll fick jag vara ”riktig författare” och signera böcker på löpande band.

Det gör jag som sagt gärna om.

Nu hoppas nioåringen bara på att en särskild kund ska dyka upp:

IMG_3761

Glada gäster

”Tänk om RONALDO köper din bok! Då måste han skriva sin autograf och så måste du ge den till mig!”

Jag vet inte det jag. Men om Ronaldo ber snällt kan jag signera boken åt honom.

Ännu ett omslag

imageLjuvligt tålmodiga vardagslogistikprinsessan Linda har jobbat med omslaget till Genom dig med mig och Mange. Det är verkligen tur att jag har dem! Själv sitter jag mest och bara ler och säger ”Mäh – guuuvafint!” Jag är liksom inte lika nyanserad som de andra två som kan sitta och flytta isär bokstäverna någon mikrometer och nöjt le mot varandra. Jag kan skilja en comicsans från en helvetica, men där går visst min gräns. Romanen har nu inte bara ett nytt omslagsförslag utan har även begåvats med rygg och baksida. Och jag är som sagt jättenöjd. Igen. Det ska bara till en liten klutt med blod på bryggan. Tror jag.

Linda jobbar nu vidare med sättningen och sedan, efter en slutgranskning, är det dags att skicka den till tryck. Galet. Roligt.

Tusen tack , min layoutare och min förläggare – eller min Linda och min Mange. Utan er, ingen bok.

Fredag förlag är fött!

Nu är vi med förlag! Idag registrerades Fredag förlag hos Bolagsverket. Mange är alltså förläggare och rätt så nöjd. (Skämtet om att han har förlagt saker börjar dock redan bli gammalt.) Att det är Mange och inte jag som står för förlaget beror på att han redan har ett företag i vilket han kunde baka in förlagsverksamhet. Själv gråter jag när jag måste göra pensionsval, elbolagsval och liknande. Att starta eget företag för att ge ut en bok var därför inte något som lockade mig. Och jag kan inte räkna moms baklänges, eller vad man nu gör. Inte heller skulle jag må bra av att få en deklarationsblankett till. Jag ber varje år till högre makter, så ateist jag är, att jag inte ska behöva fylla i en K4-blankett eller vad det nu var jag förtvivlade över någon gång. Företagsvärlden är inte för mig. Men en stilig och rätt så trevlig förläggare har jag. Fast han ställer oftast skorna nedanför skohyllan.