Julkampanj på ”Genom dig” och ”Förlust” – klappat och klart!

Jag har debuterat som reklamfilmstjärna. Jag måste säga att det är bra mycket enklare att svara en TV-reporter på frågor än att sitta i en fåtölj i mitt eget vardagsrum och avspänt (?!) saluföra mina böcker. I vilket fall blev det en liten kampanjfilm. Till slut. Det visar sig att jag inte jobbar bra till klämmig julmusik, men att jag mjuknar något till David Bowie. Bra att veta. Men jag kommer inte att behöva spärra min telefon för inkommande samtal från Hollywood.

Min julkampanj är i sig riktigt bra, även om min presentation av den kanske lämnar en del att önska: Swisha 100 kronor till 070-337 04 35 (och ange namn och adress) så skickar jag två julinslagna signerade böcker till dig! En Genom dig och en Förlust, förstås.

Kampanjen pågår t.o.m. 21 december.

”Läsvärt, välskrivet och mycket spännande”

Författarintervju Lotta Lexén - Johannas deckarhörnaNär jag behöver boktips surfar jag ibland runt på bokbloggar, och en av de sajter jag gärna återvänder till är Johannas deckarhörna. Jag gillar hur recensenten där verkligen engagerar sig i de böcker hon bjuder på reflektioner kring och hur hon tar upp både innehåll och form. Därför var min glädje extra stor när Johanna valde att ta sig an både mina böcker och mitt författarskap.

Om Förlust skriver Johanna: ”Lotta Lexén tar oss i den här boken återigen med ut på den östgötska slätten och in i en annan värld, Hannas värld, fylld av saker vi andra inte kan förnimma. Det finns en lätt suggestiv ton över den här egenskapen att ta sig in i andra människors tankar som Hanna besitter, och författaren hanterar det på ett sätt som övertygar – trots att jag är en skeptiker mot allt övernaturligt. I Hannas fall känns det självskrivet att man kan vädra sig till människors tankar, det blir på något vis en helt naturlig del av hennes karaktär.

Spänningen infinner sig redan från första sidan, och Lotta Lexén skildrar skickligt miljöer och karaktärer. Dialogen flyter och de två parallella berättelserna flätas skickligt samman. Det här är förvisso delvis en deckare, men knappast inte någon självklar sådan. Jag gillar att Lotta Lexén bjuder på en så annorlunda berättelse, att hon vågar bjuda på något helt annat än det som deckargenren (även om den numera är bred) vanligtvis innebär. Det är också en berättelse om det vi inte alltid förstår, om vänskap, kärlek och ondska. Läsvärt, välskrivet och mycket spännande är mitt omdöme om Förlust.” (Klicka här för att läsa hela recensionen.)

Om Genom dig har hon tidigare skrivit bland annat så här: ”Lotta Lexén har skrivit en ovanlig och mycket sinnlig spänningsroman där högt tempo blandas med djupa känslor” och ”Genom dig är sammanfattningsvis en spännande och välskriven bok som känns nyskapande och Lotta Lexén visar att även egenutgivna författare som inte är knutna till de stora förlagen är väl värda att läsas.” (Klicka här för att läsa hela recensionen.)

Detta är självklart ord som värmer! Kul är också att Johanna har intervjuat mig om mina böcker, mitt skrivande och om egenutgivning. Där kan ni bland annat läsa om hur mycket av mig själv som finns i mina böcker, hur min skrivprocess ser ut och om vikten av en Mange. Läs gärna intervjun genom att klicka här. Där hittar ni också en binge boktips från mig om ni undrar vad ni ska sätta tänderna i härnäst.

”En bok som du helt enkelt ska läsa i höst”

img_4542Idag är en bra dag. Idag är en mycket bra dag. Inte för att jag har paljettbrallor på mig och inte heller för att jag lunchade med Mange och datasnubbarna. I själva verket bär jag de silverglittrande pantalongerna för att fira, och även strömmingen med nör… datakillarna var en del av firandet.

I morse hittade jag mig själv i Corren och i Motala & Vadstena Tidning och orden som där skrevs om Förlust fick mig alltså att skyndsamt dra på ett par rejält festliga byxor, trots att jag skulle sitta ensam på kontoret hela dagen.

Låt mig citera recensent Jakob Carlander, denne underbara man:

”Lotta Lexén har skrivit en blandning av deckare, thriller och roman som helt går sin egen väg med en egen unik personlighet. Spänningen vägs mot ett psykologiskt och relationellt tema som tvingar läsaren till ställningstaganden och ständiga omvärderingar. Det är begåvat, det är underhållande och med en dörr öppen för det oväntade. En bok som du helt enkelt ska läsa i höst.”

Carlander blickar också tillbaka på Genom dig och skriver att jag i den ”ställde individ mot släkt och familj på ett både utmanande och underfundigt sätt”.

Jag tänker att Jakob Carlander kanske är världens absolut bästa recensent. För att läsa hela recensionen, som förstås är högst läsvärd, klicka HÄR. (Det står förvisso att jag jobbar som lärare, men även den bäste kan göra små misstag.)

Tack för ordet. Nu ska jag fortsätta le.

 

 

 

 

Härliga herrar!

13898605_10155049900523222_1152730235_oI går höll jag mitt första föredrag med Förlust i bagaget, och fasen vad roligt det var! När Rotaryföreningen bjöd in mig för att tala tänkte jag att de kanske bara behövde någon, vem som helst, som höll låda en stund på deras träff. Det dög förvisso för mig. Men wow vilket härligt mottagande jag fick!

De församlade herrarna satt som tända ljus och lyssnade på min utläggning om processerna runt mina böcker och när jag pratat färdigt hade de en massa relevanta frågor och kommentarer. Jag kände mig verkligen inte som ett föredragsalibi för att de skulle få äta och dricka gott en fredagseftermiddag. Helt enkelt en underbar publik. Att kön för att köpa böcker dessutom ringlade sig lång gjorde förstås inte saken sämre.

När jag klev upp på den lilla scenen kände jag för övrigt en värme sprida sig i kroppen. Jag insåg  hur jag har saknat klassrummet sedan jag slutade jobba som lärare, och att nu få stå inför ”en klass” (om än något eftergymnasial och könsseparerad) igen kändes så bra. Dessutom, som sagt, en uppmärksam och nyfiken klass med intressanta inlägg och frågor.

Jag har några föredrag och jippon inbokade under hösten, och ser nu ännu mera fram mot dem.

(Möjligen glömde jag att berätta vad böckerna handlar om. Möjligen blev det lite mycket fokus på Mange. Möjligen borde jag inte ha nämnt den där askkoppen…)

Tack Rotary för att jag fick komma!

 

Jag kommer ut ur garderoben i SVT

image

Här har inga kuddar puffats

”Så, här skriver du på sommaren alltså. Var sitter du annars?” Vi står i mitt uterum. Med puffade kuddar.

”I köket, eller i garderoben när jag behöver komma undan från Ma… från störmoment.” Jag ångrar mig så fort jag ser ljuset i den trevlige SVT Norrköping-reporterns ögon. Det tändes när jag nämnde garderoben.

”Garderoben? Utmärkt. Filma henne när hon går till garderoben.” Han nickar till kameramannen som börjar lyfta kameran mot axeln.

Jag tar chansen och rusar i förväg, kastar mig in i garderoben och börjar lyfta ut Manges skjortor som hänger på min vinterskrivplats. Samtidigt ropar jag att garderoben är jättedålig att filma i men att jag som sagt också brukar skriva i köket. Nästan bara faktiskt. Köket alltså. Garderoben är egentligen bara en garderob.

Jag har haft nästan ett dygn på mig att snygga till lite hemma inför TV-teamets ankomst. Jag har klippt gräsmattan (småspringande, för att hinna klå regnet), jag har puffat kuddarna och plockat upp chipssmulor i vardagsrummet, och i köket står inte en pinal på fel plats. Jag har sett på tv att köksbordet och vardagsrumssoffan är de självklara platserna för intervjuer i hemmet.

Självklart sätter inte de båda herrarna sina fötter på dessa platser.

Innan reportern hinner in i sovrummet, där min garderob är belägen, sveper jag ner en quadrokopter, ett par simglasögon, ett fempack strumpor, några påsar med oklart innehåll och något slags snäcksamling från byrån. Den ivrige reportern ser inte min manöver eftersom han har fullt upp med att hänga tillbaka Manges skjortor över den av skräp belamrade skrivplatsen. Något slokörad låter jag mig intervjuas om mitt skrivande, stående i min garderob, med hoppet att inget olämpligt dräller omkring i bakgrunden.

Jag pustar ut lite när vi kliver ut ur garderoben.

”Har du några böcker hemma?”

”Visst, jag har en låda här.” Nöjd visar jag fram lådan jag förutseende nog har plockat upp från källaren.

”Har du fler såna lådor någonstans?”

Och sedan börjar det igen. Den här gången lovar jag självmant att inte gå i förväg ner i källaren. Jag hör kameramannen trampa omkring där nere. Han hittar ett par barn, som blir något överrumplade av förekomsten av en kameraman i deras rum, och Manges snickarverkstad. Jag ropguidar honom förbi dammsugaren och till slut får jag kliva ner och bli intervjuad i den lilla källarsmatten som utgör mitt boklager. Där uppe gnistrar köket, och kuddarna är jättefluffiga i vardagsrummet.

Men det är helt okej. Min garderob ser ibland ut så där. Och källarhallens smatt är inte den plats i huset jag lagt mest krut på att piffa till. Och jag är jätteglad att någon vill komma och prata med mig om mitt skrivande. SVT är välkomna att filma under min säng om de så vill. Bara jag får prata lite bok.

Reportaget, som troligtvis sänds i slutet av augusti i Östnytt, handlar om egenutgivning, och ett par Motalabor till kommer att figurera i det. En av de saker de i mitt fall fokuserade på var vikten av att synas i den fysiska handeln. Internetbokhandel i all ära, men stor del av min försäljning sker tämligen lokalt. Vi åkte till Östenssons i Motala Verkstad och filmade en del av inslaget eftersom det är en av de butiker som sålde Genom dig och som också om någon månad kommer att sälja Förlust. ICA Maxi i Motala, Linköping och Norrköping hör också till de butiker jag har haft ett fint samarbete med, liksom Bokia i Motala, Restaurang Bettina och en rad andra större och mindre inrättningar. Vi skulle kanske ha åkt runt och filmat i de olika butikerna, istället för att uppehålla oss i min garderob och källare.

Men om några veckor kommer jag, på SVT, att både gå in i och komma ut ur garderoben.

Det blir också bra. Om än något mer … genuint än vad jag hade räknat med. 😉

image

Finbesök!

Mange gästbloggar om vårt bokprojekt och egenutgivning

Böcker, Genom Dig - Lotta Lexén

Genom dig. Snart slut på lager!

Nu är det snart två år sedan vi hade releasefest för Lottas bok Genom dig och vi har sålt nästan 2500 böcker om vi räknar med e-böcker. Fantastiskt och jättekul! En debutant (på förlag) brukar i snitt sälja omkring 1000 (inbundna) böcker, så vi är faktiskt riktigt stolta och glada över det.

Vi lyckades aldrig komma in hos någon av bokhandlarnas centrala inköpsorganisationer. Akademibokhandeln lyckades jag aldrig ens komma fram till. Trots MÅNGA, många försök. Pocketgrossisten fick jag till slut tag på och de var intresserade (eller också var hon bara snäll), men då de fick veta att vi redan sålt över 1500 böcker på hemmamarknaden svalnade intresset. Jag hörde någonstans att det skickas in c:a 5000 manus till förlagen varje år. FEM TUSEN! Det är kanske inte så konstigt att ingen svarar…

Att vi har sålt så många böcker helt själva, nästan enbart i Östergötland, är mycket tack vare Östenssons och Ica Maxi. Ett STORT, stort tack till dem. Ett ytterligare stort tack vill jag ge vår vän på Ica Maxi i Norrköping som varit både inspirerande och mycket hjälpsam. Naturligtvis en massa tack även till alla småbutiker som hjälpt oss (ni vet vilka ni är). Att Lotta har bjudits in till föreningar, kundkvällar, signeringstillfällen och andra jippon har också varit både roligt och värdefullt. Förvånande nog har vi sålt oväntat mycket böcker på marknader och andra otraditionella bokförsäljningsplatser. Otraditionella försäljningsplatser ska jag helt klart fundera mer på.

Det har varit en jättekul resa att ge ut en bok tillsammans med min fru. Vi visste ingenting om branschen, och det kan vara riktigt skönt på något sätt. Att få vara naiva, hoppfulla och orädda (mest jag, och Lotta lite) var kul. Jag kunde helt vara mig själv och som vanligt ställa de dumma frågorna. Jag är ju så nyfiken på hur saker fungerar hela tiden.

Manus Förlust - Lotta Lexén

Vår nästa egenutgivna bok ”Förlust”

Nu börjar vi snart arbetet med att ge ut Förlust, bok nummer två i serien om Hanna Brander. Vi hade naturligtvis en förhoppning om att Lotta skulle bli utgiven på ett stort förlag. Ett förlag med resurser, kompetens och som vill satsa på Lotta. Ett förlag som skulle kunna placera Lotta på Bokmässan i Göteborg, på Deckarfestivalen i Sundsvall eller på Crimetime Gotland. Ett förlag som får ut böckerna i affärerna. Tyvärr har vi inte fått den möjligheten heller till denna bok. FEM TUSEN!!!

Jag tror fortfarande stenhårt på Lotta och hennes skrivande. Jag tror också på Hanna Brander som karaktär, även om jag vet att Lotta är sugen på att skriva andra böcker. Lotta är utåtriktad, gillar att prata om sitt författande, signera böcker och träffa människor och jag tror som sagt att det skulle kunna bli en riktigt bra symbios med ett förlag som backar upp. MEN! Nu har vi möjligheten att ännu en gång få ge ut en bok, helt på egen hand. Och det ska bli kul! Riktigt kul! Jag är helt övertygad om att vi kommer sälja minst lika många böcker av uppföljaren Förlust.

bild-4

På signeringsjippo. Jag i blått.

Heja Fredag förlag! Nu kör vi!

/Mange

På vinst och förlust

image

Peppande titel?

Alltså nu vet jag inte riktigt. Hur blev det här? Jag tittar på min 341 sidor tjocka manushög och titeln sticker lite i ögonen. ”Förlust”. Aningen olustigt känns det allt att ha just det ordet smetat i versaler över de 692781 tecken som jag ett i taget har präntat. De flesta av dem har runnit genom fingrarna men några av dem har jag fått svettas fram. Alla är på något vis en reflektion av mig.

Och så skriver jag ”Förlust” över hela härligheten.

Men bortsett från att ordet just nu förmedlar lite taskiga vibbar – jag har nyss skickat mina ord till några förlag – är jag nöjd med titeln. Förluster är vad mina huvudkaraktärer hela tiden har att förhålla sig till, faktiska eller fruktade förluster. Den länge tänkta titeln ”Utan dig” tvingades jag fimpa då en annan svensk författare för några månader sedan hann före med att betitla sin bok så. Synd. Jag gillade hur orden så tydligt matchade den första boken i serien, ”Genom dig”.

Att sista punkten är satt är underbart befriande och tillfredsställande, och gräsligt trist. Jag vill fortfarande gå och sätta mig vid datorn och måla fram mina karaktärer och deras svårigheter och glädjeämnen. Men nu har de dragit, partyt är över. Osynliga partyhattar och blåsut-tutor ligger och dräller lite överallt och påminner mig om att de är borta. HALLÅ LENA OCH HANNA KOM TILLBAKA LIVET ÄR TRÅKIGARE UTAN ER TILL OCH MED DANIEL ÄR VÄLKOMMEN FASTÄN JAG TYCKER ATT HAN ÄR LITE MESIG!

Det göttiga är att jag när jag vill kan börja måla med orden igen, och hitta på vad tusan jag vill med Hanna, Lena och de andra. Jag kan ge Hanna en hundsvans och ersätta hennes näsa med en näbb om jag så vill, eller låta henne jobba på cirkus i Paraguay och bli kär i Kronprinsessan Victoria OCH i Prins Daniel (för den extra dramatikens skull). Ändå väljer jag att backa ett tag nu, att låta den här historien vila. Kanske ska jag till och med skriva något helt annat innan jag skriver en tredje bok om Hanna.

Kanske börjar jag skriva om Hanna igen redan ikväll.

Nu väntar jag bara på att min skrivdejt Jossan (aka Bibliofilen på Instagram) rask ska skriva färdigt sin roman så att Det Stora Förlaget kan skicka ut oss på en gemensam glamorös signeringsturné med fanfarer, petit chouxer och bladguld. Och konfetti och riktigt lyxiga skor. Champagne och Merlingtonkakor och volymsprej och rolluper och en liten, liten orkester. Det kan ju vara ensamt där på toppen annars.

(Eller där mellan tubsockorna och marschallerna i den lokala dagligvarubutiken.)

Jag väntar. Fast möjligen korkar jag upp champagnen redan nu, för jag har för tusan hakar faktiskt skrivit färdigt min andra bok nu. Det är galet stort. Ju.

Jag lutar mig mot Jens Lapidus igen

image

Mellan kungen och prinsen

Än en gång får jag luta mig mot Jens Lapidus. Jag klagar inte. Denna gång är det dock i bokform på ICA Maxi i Motala, där jag även flankeras av prins Carl-Philip. Jag hade dessutom äran att få ett uppslag i ICA:s säsongstidning Handplockat, där jag pratar om skrivande och läsande. Jag fick också ge fem boktips vilket inte var det enklaste att spotta ur sig under intervjun, men jag tänkte ändå dela med mig av dem även här.

Alltså: Lars Wilderängs Stjärnklart hamnar förstås på listan. Få böcker har fått mig att så konkret se över min vardag. Om detta behöver jag knappast skriva mera, men för den som har missat det går det bra att söka på ”prepper” här i bloggen.

Man måste det man önskar av Slas. Jag tror inte att jag har fäst mig så vid någon annan bok. Den är så underbart lågmäld och småskalig. Det är som att stirra på en grusgång och se diamanter. Om att följa sitt hjärta och våga bjuda på köpeköttbullar och om att man inte behöver gå i sjön vid fyllda trettio.

image

I ”Handplockat”

Patrick Süskinds Parfymen. Obehaglig och vacker, rå, grå och färgstark. Och vilket språk. En bok som sparkar och biter. Och smeker.

En man som heter Ove av Fredrik Backman behöver knappast någon presentation. Inte många böcker har fått mig att skratta som den. Tjöt gjorde jag också, förstås. Jag tycker även mycket om Britt-Marie var här. Tänk så mycket jag lärde mig om bikarbonat. Kanske kan man säga att Backman är som Slas på LSD, eller vilken drog som nu skruvar upp vardagen så som Backman gör.

Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Om hennes sommarprat har jag bloggat här. Jag lyssnade på hennes bok och det var Uusma själv som läste den. Rätt in i hjärtat på mig. Hennes passion för Andrés polarexpedition är så hänförande medryckande att jag nästan grät till den boken också, trots att det till stor del handlar om hennes forskning. Och hennes kärlek, förstås.

image

Aningen lutad mot Lapidus. Live.

Ja, så saknar ni böcker till höstmörkret kanske någon av dessa fem kan vara ett alternativ. Fem väldigt olika böcker för väldigt olika läsupplevelser. Dessutom finns förstås Genom dig. En trevlig liten publikation. Nu kommer också Lapidus Sthlm Delete, en bok jag ser fram emot. Jag föll inte som en fura för Snabba Cash-serien, men när Lapidus bytte berättarröst (och började använda subjekt till exempel) i VIP-rummet så föll jag. Jag hoppas få fortsätta falla.

Under alla omständigheter faller mörkret och löven. Ha en skön läshöst.

 

Regnet och manussidorna står som spön i backen, och snart är jag hipp

Husbyfjöl2015

Håret börjar locka sig redan efter två minuter

Alltså jag vill berömma mig själv efter den här helgen. Jag har nämligen varit en god författare (vilket förstås inte nödvändigtvis behöver betyda författare av god litteratur). Lördagen tillbringade jag på Husbyfjöls marknad krängande min bok. Jag gjorde samma sak förra året, då i strålande solsken. Den gången hade jag på mig långkalsonger och hela baletten och var pustande varm då det visade sig vara strålande solsken och tjugo plusgrader. Den här gången tog jag också långisar, gummistövlar och en himla massa annat, men det räckte liksom inte. Det ösregnade tamejtusan hela jäkla tiden. (Förutom under det tio minuter långa uppehållet som knappast räknas eftersom det då istället blåste ner fett med regnvattnet från trädet jag var placerad under.) Mitt lilla partytält skyddade mig hjälpligt om än inte helt från regnet, men mina fingrar var stela och mitt hår lockigt. Det är det aldrig annars. Det krävs bra mycket regn i luften för att mitt hår ska låta sig påverkas. Små barn i galonställ var lyckliga.

Jag höll ändå ut hela dagen och hittade ett rejält gäng nya läsare till min bok, och då är det ju faktiskt värt att vara kall in i märgen. Roligt var också att flera som köpte boken av mig på förra årets marknad kom fram och frågade om det inte kom någon fortsättning snart, för de ville läsa mer. Det värmde i ösregnet. Och ännu bättre var att det inte fanns en panflöjt inom hörhåll, och heller inga leksaksgevär, leksaksbilar eller andra fanstyg som låter. Olivtjejen i ståndet bredvid var helt okej att stå ut med, även om upprepningen av ”Vill du smaka? Färskost och oliver!” kunde tära en aning till slut.

Som sagt värmde det galet mycket att några personer sa att de ville läsa en fortsättning snart och på söndagen sipprade den värmen genom mina fingrar och in i datorn. Det blev ungefär 20 000 tecken, vilket motsvarar cirka elva sidor i en bok. För mig är det supermycket. Så just nu önskar jag att helgen vore lite längre. Lite mera skrivtid.

Helgen avrundades med att Mange kom hem med mina nödlådor som jag fått ha i båten i sommar. Med viss tillfredställelse kunde jag a) fylla på förråden hemma en aning och b) konstatera att några av de hånade pinalerna i lådorna saknades. Chips, läsk och marshmallows. Min familj är med-preppers.

Förresten vet jag från initierade källor att en större glassig, glossig svensk fancy tidning för kvinnor snart kommer att ha ett reportage om prepping. Kanske visar det sig att vi hånade kufar i själva verket är coolt trendiga. Ja kanske till och med hipsters.

Tvåhundratrettiosex sidor – och författardrömmar

image

Arbetsro?

Tvåhundratrettiosex sidor. Det är så lång min bok nummer två, med arbetsnamnet Utan dig, skulle vara om jag satte punkt nu och inte strök någonting. Det känns rätt så stort. Genom dig blev tvåhundrasjuttiofem sidor, så om min uppföljare ska ha samma omfång återstår bara trettionio sidor. Det är ju rätt så snabbt gjort. Kanske.

Fast Utan dig behöver fler sidor än så på sig för att bli klar och det känns härligt att den kommer att bli omfångsrikare än ettan. Det känns också så skönt att befinna sig i mental nedförsbacke, att kunna ana slutet även om det är flera kurvor kvar innan sista raksträckan. Jag får faktiskt lite gåshud när jag tänker på det.

Nu gäller det bara att inte tappa fart. Jag träffade en författande vän häromdagen och vi luftade våra skrivarvåndor. Jag konstaterade att det känns lite stressande att semestern snart är slut och att jag är lite orolig för hur det blir med tid för skrivande när jag börjar jobba igen. Hon, som är författare på heltid, konstaterade att hon oroade sig för hur det skulle gå att börja skriva när semestern var slut. Lite olika perspektiv där.

Hon uttryckte, möjligen av artighet, ett visst avund. Hon berättade att hon ibland kan längta efter att ha skrivandet som hobby igen. Och jag avundas henne. Tänka att få ha författandet som yrke.

Vill.

Tänk att med ett förlag i ryggen satsa fullt ut. Att få ha som jobb att skriva. Att veta att någon väntar på att få ta sig an min nästa bok, att ha en redaktör och förläggare som jobbar med mig (förlåt Mange – du är toppen, men du vet …). Jag tror jag skulle älska att sätta mig vid datorn när barnen gått till skolan och Mange fladdrat till jobbet. Jag är bra på ensamhet, trivs med den. Eller så tror jag bara det eftersom jag så sällan upplever den som lärare, tvåbarnsmor och del av ett socialt kompisgäng. Kanske skulle jag bli knäpp av att sitta ensam hela dagarna. Men kanske, kanske, skulle jag kunna skriva något riktigt bra med de förutsättningarna.

Tänk att testa under ett år.

Ytterst få kan livnära sig på sitt författarskap och som egenutgivande debutant är jag glad över att vi har fått igen våra utgifter för boken. Jag är riktigt stolt över att ha sålt ett par tusen böcker, utan förlag (förlåt igen, Mange) och den marknadsföring ett större förlag kan hjälpa till med. Men ett skrivande år skulle innebära att en inkomst helt plockades bort från hushållet, utan löfte om några som helst intäkter från en eventuell bok. Det är tyvärr lite hårda bud. Kanske när barnen är utflugna.

Men man kan drömma.

Som väl är går jag om en vecka tillbaka till ett jobb som jag älskar. Mitt gymnasielärarjobb.

Men ändå. Att få skriva. På heltid. Med förlagskontrakt.

Kanske en dag.

PS. Utan dig känns mycket lovande! Jag älskar att skriva om en ny karaktär – Lena – som dyker upp i denna bok. Hennes tillvaro är ganska tuff och hon kämpar för att klara av en förtryckande omgivning. Självklart följer jag också Hanna och Lisen från förra boken. Ett halvår har gått sedan händelserna i Genom dig. De unga kvinnorna har slickat sina sår när polisen inofficiellt kopplar två självmord till Hanna och självklart väcker det Lisens snokande ådra. Och den hobbyglasblåsande Karl väcker något hos Hanna samtidigt som Daniel fortsätter skicka bilder till henne. Lite femiporr, onda barn och dolda graviditeter på det så. Det blir nog en bok av detta.