Nolltretton boktipsar och jag rear!

imageTidningen Nolltretton rekommenderar östgötska böcker till sommaren. Tydligen kan man gärna läsa exempelvis Mons Kallentofts, Louise Hoffstens och Emelie Schepps böcker. Eller Lotta Lexéns Genom dig. Jorå. Det gäller ju att hålla sig i gott sällskap.

Skulle du till äventyrs inte ha läst den ännu kan du köpa den här på hemsidan (som e-bok eller pocket), på Adlibris eller Bokus.

Förresten blir jag så glad över att bli tipsad om att jag säljer pocketen för fyrtio spänn (plus frakt) här på hemsidan juli ut.

Ja – så får det bli!

Två röster om ”Genom dig”

Genom-Dig-Framsida”Du bölar ju.”

”Gör jag inte. Det är den färska ingefäran. Och vitlöken.” Jag lagar Biff Teryaki och kanske kan det se ut som att mina ögon är blanka. Lite bara. Eller kanske som att det rinner någon liten tår då. Man får förstå att färsk ingefära är starka grejer.

”Vad var det du läste då?” envisas Mange. Han är ofta envis, men den här gången gör det inget. Jag vill att han ska läsa. Jag nickar mot datorn som står öppen.

Hej Lotta, jag vill bara tala om att jag precis kommit hem från en Teneriffaresa med min dotter samt min vanligtvis så äventyrslystna mamma. Döm om min förvåning när mamsen snällt låg i sin solstol dag ut och dag in och knappt kunde bemöda sig med att ens svara på tilltal. Hon läste nämligen din bok. Hon var okontaktbar. Men nu förstår jag henne. Jag tog över boken efter henne och jag är lika fast. Vi är båda väldigt imponerade över språket, karaktärerna och storyn och då känns det väldigt dumt att inte berätta det för dig;). TACK för härliga lässtunder!

Meddelandet kommer från en Hanna, vilket känns lite extra coolt. Så heter ju min huvudperson. Jag tänker att hon också är en sådan person som tar sig tid att säga något snällt när man har något snällt att säga. Jag hoppas i alla fall att min Bok-Hanna är lite som Mejl-Hanna. Sådana Hannor behövs.

Jag blir så galet glad över mejl som detta. Jag blir också glad när jag snubblar över kommentarer om min bok i andra bloggar.

”Lite urban fantasy”, säger Stefan Jonasson om Genom dig i sin litteraturblogg. Själv har jag kallat den spänningsroman, men tilltalas av den här benämningen också. Han har läst och uppskattat min bok vilket förstås värmer att få höra. En av de saker han lyfter fram som tilltalande är att staden i Genom dig aldrig namnges, något som är ”positivt i en trend då varje stad i Sverige ska ha sin egen deckare”. (Han gissar dock helt rätt om vilken stad som utgör förlaga med tillägg och hittepåplatser.)

Just det var något jag funderade en hel del över så det är kul att få en reaktion på det. Jag uppskattar för all del ofta verkliga platser i en bok, men ibland kan det ställa sig mellan mig och min läsupplevelse. Mons Kallentofts Linköpingsbeskrivningar kan ha den effekten på mig. Det är inget fel med dem alls, men min fantasi krockar med mina verkliga minnen av trakten och förtar helt enkelt en del av illusionen. Det blir för tydligt för mig att det är någons beskrivning jag läser, när jag i själva verket bara vill sugas in i boken och liksom vara i den.

Kanske blir Stefan Jonasson lite besviken på uppföljaren – han berättar att han vill läsa mer om min huvudperson Hanna Brander – då jag faktiskt i den namnger staden och plockar in verkliga platser. I alla fall gör jag det i mitt första manusutkast i vilket jag kommit ungefär en tredjedel in i handlingen. Det har nämligen visat sig att ganska många vill veta var boken utspelar sig och jag testar därför den känslan. Det går ju alltid att plocka bort. Vad tycker ni? Ska det vara uttalat var en bok utspelar sig? (Jag gillar ju att hitta på.)

Jonasson jobbar själv med slutredigeringen av sin debutroman, som tydligen började som en thriller men blev en kärlekshistoria. Det väcker ju onekligen min nyfikenhet.

Och så vill jag ju veta var den utspelar sig.

 

Läs en bok och rädda ett liv eller två

AV4R2783Min pappa fyller åttio på onsdag. Det känns lite stort, eftersom jag hade anledning att frukta att jag inte skulle få fira hans sjuttiofemte födelsedag. Det fick jag som väl var, och nu har alltså fem år till gått.

Det här med födelsedagspresenter kan ju vara svårt, men inte med pappa. Han tillhör nämligen inte dem som i hemlighet skulle bli ledsna över att få en get i julklapp. Han önskar sig i år antingen pengar till Cancerfonden eller till Läkare utan gränser. Eftersom de förstnämnda fick slanten förra gången går den nu till de sistnämnda. (Jo, jag vet att jag förstör överraskningen nu, men det känns inte så farligt. Pappa kan ta det.)

Vill du också hjälpa till att typ rädda några liv? Och dessutom få en bok på köpet.

Om du beställer Genom dig från hemsidan (eller direkt från mig) från och med nu till och med pappas födelsedag (onsdag 17 december) lovar jag att skänka trettio av de trettionio kronorna som boken just nu kostar direkt till Läkare utan gränser. Du får läsning – eller en julklapp att ge bort – och någonstans i världen får utsatta människor sjukvård.

Och pappa blir själaglad.

 

Författare, skribent eller bara linslus?

image

Jag älskar min lampa. Seriöst.

image

Mitt krypin är inte heller så dumt.

Häromdagen hade jag finbesök av Linda Axelsson och Jeppe Gustafsson från Corren, och idag fanns ett trevligt reportage om mig i tidningen. Roligt!

Att bli titulerad ”författare” känns dock fortfarande knepigt. Tydligen är det något man egentligen (?) kan göra först efter att ha gett ut två böcker och blivit medlem i författarförbundet.  Fast vad är jag då? Skribent? ”Lotta Lexén är skribenten bakom Genom dig.” Nä, det går ju inte. Jag får nog lov att vara författare ändå.

Det känns liksom rätt så bra.

En julklappsfråga är löst!

Genom-Dig-Framsida

Den är snygg också

Nu är det julpris på ”Genom dig”! Köp den direkt här på sidan eller via Adlibris för 39:- (plus frakt). Vill du köpa flera böcker till företaget, bokcirkeln eller kompisgänget ordnar vi både julklappsinslagning och rabatt via hemsidan.

Sagt om boken: ”Lotta Lexén har gjort ett gediget arbete med sitt skrivande. ”Genom dig” har det mesta av vad en modern thriller bör innehålla; vandring mellan olika tider, skiftande fokus, parallella berättelser och blinkningen mot det övernaturliga. Det är en berättelse som håller hög klass, är välskriven och som underhåller på precis det sättet en spänningsroman ska göra. Dessutom finns det ett livspussel som berör på ett djupare plan. Jag kommer att minnas denna berättelse.” (Jakob Carlander, Corren)

God och spännande jul önskar Fredag förlag och jag!

 

Jag vill också dåna till O’Regan!

oregan

Knäsvaghetsframkallande

Om en vecka är det Bokens dag här i Motala. En av årets höjdpunkter, om ni frågar mig. Med några få undantag har jag årligen, så länge jag kan minnas, suttit bänkad där i Folkets Hus Teatersalong. Lyssnat, skrattat, gråtit (och faktiskt, måste jag erkänna, sovit – men då var jag småbarnsförälder på tillfällig frigång). Köpt signerade böcker. Burit med mig författarnas ord länge. Blivit upplyst och uppfylld. Jag älskar Bokens dag.

MEN I ÅR BLIR DET INGEN BOKENS DAG FÖR MIG! Jag surar.

Jag hade tre chanser att befinna mig där och lyckades sumpa alla.

För en tid sedan frågade Åse Julander, som anordnar Bokens dag i Motala, om jag kanske skulle vilja vara med om det gick att klämma in mig. Med på scenen alltså. Med Jens Lapidus, Louise Boije af Gennäs, Sofie Sarenbrant, Odd Zschiedrich och Jan Hedh.

Gissa om jag ville!

Jag ville förstås frottera mig med författare jag uppskattar och jag ville prata om Genom dig och mitt skrivande. Tänk att få stå inför en massa bokälskare och göra det! Men kanske var det ändå en annan sak som lockade mig ännu mer: Att bli presenterad av Christopher O’Regan. Den mannens språk får mig att dåna. Han gör mig knäsvag med sitt vokabulär. Bara tanken på att han skulle säga några ord om mig och min bok fick mig att vilja plocka fram en solfjäder att svalka mig med. Att påstå att jag gillar att lyssna på Christopher O’Regan är en underdrift. (Förra året tog jag faktiskt en selfie på mig och mannen i fråga, under pausen på Bokens dag, FÖR DÅ HADE JAG BILJETT, och skickade till Naturvetar-Linda SOM VET HUR DET KÄNNS ATT INTE HA BILJETT, vars O’Regan-fäbless är ännu större än min. Hon är riktigt riktigt riktigt riktigt förtjust. Jag förstår henne. Eftersom jag är fåfäng och på bilden hade en frisyr som påminde om den en nyfödd kalv brukar ha raderade jag dock selfien.)

Men tyvärr gick det inte att klämma in mig. Ingen scen-sittning för mig. Inget frotterande. Inget live-dånande. Men lyllos de andra som får sola sig i hans glans.

Jag hängde läpp rejält ett tag, det hade ju faktiskt varit så galet roligt, men tröstade mig sedan med att jag i alla fall som vanligt skulle sitta i publiken. De svensklärare på min skola som vill gå dit får biljett genom skolans försorg. Fast tyvärr var det nog jag som skulle ha ombesörjt det. Jag är visst en inte oväsentlig del av svenskinstitutionen. Ibland inser jag inte min egen vikt … och därmed blev det ingen skolombesörjd biljett.

Den tredje chansen att få biljett hade jag redan missat i min övertro på att en biljett liksom bara skulle komma nedsinglande över mig på jobbet. Linda (prinsessbakelselayoutare) hade erbjudit sig att köpa biljett till mig också då hon köade för tjejgängets räkning. Jag sa förstås nej tack eftersom jag redan hade biljett. Trodde jag.

Tre chanser – noll resultat.

Surt.

En tröst i eländet är att jag får ha Jens Lapidus för mig själv tidigare på dagen. Eller ja, för mig själv och tvåhundraåttio elever. Och en hel del ivriga kolleger som frågat mig om jag kan fixa in dem. Jag är ju typ svenskinstitutionen.

Jo jo – men en ynka biljett till Bokens dag lyckades jag alltså inte skaffa.

Jag får väl lyssna på något gammalt sommarprat med herr O’Regan och dåna i min ensamhet då.

 

PS. Kan NÅGON dela det här så att det kommer Christopher O’Regan till del så att han kan kloppra in på en vit springare och liksom rädda mig från den misär som den här icke-biljett-situationen innebär? Jag är ju för höge farao en dam i nöd! Typ. Och han är sinnebilden av en gentleman. Jag skulle kunna sitta på en liten pall bakom ridån och bara lyssna. Jag begär inte så mycket. Bara att få lyssna. Och dåna lite. Snälla?

 

Bild från www.oregan.se

Kampanj på Adlibris – jag är ett ”nytt deckarnamn”!

Skärmdump 2014-10-08 17.51.11

I Adlibris nyhetsbrev! (Men priset är fel.)

I ett nyhetsbrev från Adlibris finns Genom dig med, och jag kallas för ett ”nytt deckarnamn” 🙂  Det låter ju rätt så bra.

Under en tid framöver kan man köpa boken till kampanjpriset 39 kronor (inte 57 som det står på bilden här – det är ändrat på sajten). Passa på att köpa på er några julklappsexemplar!

Och tipsa gärna vänner och bekanta på orter där boken inte kan köpas i vanlig butik (d.v.s. de flesta orter 🙂 ) om att de borde slå till på en bok eller två nu när den är så himskans billig.

Klicka här så kommer ni direkt till Genom dig på Adlibris!

Tusen och en böcker – och gåshud

Jag är glad. Jag är till och med mallig. Och jag har gåshud.

Genom-Dig-Framsida

Gånger tusen 🙂

Igår firade Mange och jag att Genom dig har sålts i 1000 exemplar. TUSEN! ETT TUSEN STYCKEN! ALLTSÅSERIÖSTSÅFINNSDETTUSENBÖCKER AVMIGDÄRUTEIHEMMEN!

Så ja. Lugn och fin nu. MEN JAG ÄR JU SÅ GLAD!

image

3000 böcker anländer. Jag skrattar hysteriskt.

När vi bestämde oss för att ge ut boken föreslog jag att vi skulle trycka 300 ex. Jag menar, jag känner ju knappt 300 människor så fler än så verkade helt orimligt att vi skulle kunna sälja. Jag kunde sträcka mig till 500 ”för man vet ju aldrig”. Mange fnös och beställde 3000 böcker. Tre tusen. Knäppskalle. Tur han är snygg.

Med min något ängsliga, eller åtminstone försiktiga, läggning var jag ju lite påläst. Genomsnittsdebutanten som ges ut på förlag säljer runt (eller under) 1000 böcker. Att nå ut som debutant är uppenbarligen mycket svårt, även med hjälp av förlagens marknadsföring och försäljningskanaler. Och ändå finns nu Genom dig i händerna på tusen personer. Jag blundar och försöker se tusen personer uppställda framför mig, alla med min bok i handen, och det svindlar lite. Har mina ord, min berättelse, alltså fått krypa in i huvudet på alla dessa människor?! Det är så galet häftigt.  Nu vet jag förstås att de där knappt tusen debutantböckerna på förlag är inbundna böcker och att min bok är en pocket, så jämförelsen är svår att göra. Om Genom dig varit inbunden och kostat därefter hade det troligtvis dröjt innan den passerade tusenexemplarsgränsen.

Men för mig var det inte intressant att ge ut en bok för att tjäna mycket slantar per sålt exemplar. Jag räknade uppriktigt sagt inte ens med att få igen tryckkostnaden. Jag ville, och vill, helt enkelt att min berättelse ska bli läst. Att alla timmar jag ägnat åt att att skriva ska ombildas till läsupplevelser och få ett nytt liv. Och det har de fått. Tusen läsupplevelser.

Häromdagen påtalade en ung man myntets baksida.

”Jag är lite arg på dig. Du har förstört lite för mig.” Han hade en rynka mellan ögonbrynen sin ungdom till trots.

”Uj då, hoppsan! Vad har jag gjort?” Han var inte ens min elev. Gjorde jag livet hårt för andras elever också?

”Min mamma vill inte lägga ifrån sig din bok. Vi får undermålig mat hemma nu. Ditt fel.” Rynkan försvann och han log. ”Hon tycker den är jättebra.”

När jag får den typen av komplimanger får jag lyckogåshud på armarna och har svårt att sluta le på en halvtimme. Känslan av att ha tillfört någon något positivt är en sådan kick. Allt jobb, alla timmar, vi lagt ned på det här bokprojektet har så totalt betalat igen sig redan. Så många fånleende halvtimmar.

Tusen läsare. Galet roligt. Eller fler än så faktiskt. En del av de sålda exemplaren finns på bibliotek och läses av flera, och mer än en köpare har sagt att ”mamma/syrran/maken ska läsa den när jag är färdig”. Över tusen läsare. Jag blundar igen och ser en massa människor som har mina ord inuti sig. Gåshud. Fånleende.

En kvinna stoppade mig i mataffären häromdagen och berättade att hon med mycket stor behållning läst min bok och att hon ville läsa mer.

”Det är det här du borde göra!” sa hon.

Jag undrar om hon förstår hur mycket de orden betyder, om hon kan gissa att det faktiskt stiger tårar i mina ögon när jag nu återger dem. Jag hoppas i och för sig att hon inte förstod att jag på seriemördartrofétagarmanér övervägde möjligheten att sno ett örhänge eller en handske från henne, för att bevara minnet av orden, typ.

JAG TOG INGET! JAG ÄR VÄL INTE PSYKOPAT HELLER? (Men ett litet örhänge – skulle hon verkligen ha saknat det?)

Nej, jag samlar de uppskattande kommentarerna i en imaginär låda. Ibland gläntar jag på locket och sörplar i mig lite av dem. Ler i en halvtimme till.

I källaren och garaget står 2000 böcker och väntar på läsare. Det vore så fantastiskt jävla härligt om även dessa ännu obrutna böcker fick öppnas upp av nyfikna händer och flytta in i människors medvetande.

För jag vill få mera gåshud. Och jag vill inte sluta le.

Tusen tack till alla som har läst!

(Och för er som inte har läst boken kommer den snart vara med i en kampanj på Adlibris, men jag vet tyvärr inte riktigt när. Håll utkik och fynda!)

Nu har Adlibris kampanj på boken! Under en begränsad tid kostar den bara 39 kronor! Klicka här!