Releasefest i tajt fodral

imagePå onsdag ska vi på releasefest och eftersom jag vill visa värdinnan – Emelie Schepp – att boksläppet är högst värt att fira beställde jag en glammig långklänning.

Den anlände.

Dagen efter började jag jogga.

Första rundan sprang jag med Mange.

”Hur kan det gå så långsamt för dig när vi sätter ner fötterna i exakt samma takt?”, sa han. Jag förmådde tyvärr inte riktigt att svara. Kanske var det bra.

Nästa gång tvingade jag istället med mig den tämligen otränade trettonåringen som sällskap. Han har i rekordfart uppnått skostorlek 45 och jag tänkte att han skulle ha svårt att springa med sina nya fötter och sin Counterstrikespelande lekamen.

”Det här är jobbigt”, sa han mycket riktigt efter en stund. En uppenbarligen icke-moderlig del av mig mådde lite bra.

”Äsch”, väste jag hurtigt, ”det här klarar du.”

”Fast det är verkligen jättejobbigt att springa så här långsamt, mamma.”

Ridå.

Min glam-klänning får helt enkelt sitta smetad som en andra hud när vi firar att Prio ett släpps.

Glamourkväll med Babsan

IMG_4135

Två glammiga klänningar

Från panflöjt till dansband och från foppatofflor till glamour. Förra helgens marknadsfeeling à la Husbyfjöl byttes till dansbandsglam när jag fick vara en del av ICA Maxi Norrköpings 20-årsfirande.

IMG_4144

Här står jag och önskar att jag hade en stor mössa att gömma mig i

Med 38 graders feber (jag behövde i alla fall inga långkalsonger för att hålla värmen) och rödsvullna ögon skulle jag försöka glänsa i kapp med Babsan och Emelie Schepp. Jag accepterade min tredjeplacering i en eventuell rankinglista och njöt lite spänt av aftonen där jag stod mellan sportsockor (trettioniokronorserbjudande) och värmeljus. Att stå placerad sju meter efter den bästsäljande Scheppskan var kanske sisådär egentligen, men det gav mig ju också möjlighet att prata med henne. Mycket trevligt! Och ja, hon är lika snygg i verkligheten.

Tio meter åt andra hållet underhöll en trubadur med dansbandston, och utan att vara direkt dansbandsfrälst måste jag säga att detta var lååååångt mycket bättre ackompanjemang än marknadens ytterst enerverande panflöjtsläten. (Ännu är inget panflöjtsrelaterat mord inskrivet i nästa roman, men det beror nog mera på tidsbrist än på bristande inspiration.) Jag kom till och med på mig med att ta några små danssteg då och då. Kanske var det antihistaminet och panodilen som kickade in. Trevligt var det i alla fall, och jag har nog egentligen aldrig kunnat motstå ”Han tog av sig sin kavaj” och ”Tycker om dig”. Jag gjorde visst små diskreta knäböj till ”Små grodorna” också.

bild-4

Mange minglade med alla damer

Så här långt känner jag att dansband klår panflöjt alltså, men är nyfiken på om det blir musikbakgrund på lördag också. Då är det nämligen dags för Östergötlands bokmässa  på Stadsbiblioteket i Linköping. 10-16 med fri entré och flera intressanta föredrag, barnteater och massor av utställare. En av föredragshållarna är just Emelie Schepp som pratar om att våga satsa och om Deckarpodden, en radioprogramserie som hon har tillsammans med Sofie Sarenbrant. Susanne Boll finns också där och föreläser om att skriva en uppföljare. Jag kommer kanske ha lite svårt att lämna mitt bord men skickar väl en delegat istället. Mange får vara mina ögon och öron. Det var han visst idag också. Han hängde länge hos Emelie Schepp. Nämnde jag att hon är vacker?

Så vad blir det för musik på lördag? Folkmusik från bygden? Lokala storheter som Winnerbäck och Hoffsten?

Allt utom panflöjt blir bra.