Synfel – tankefel?

glasses-306695_640Men måste allt vara så in i bängen rättvist? Var går gränsen mellan solidaritet och dumhet?

Jag har tidigare ifrågasatt barnbidraget (klicka för att läsa) då jag tycker att familjer som vi, alltså medelssvenssons, faktiskt inte alldeles självklart ska få så där en 13 000 spänn per barn och år, hur trevligt det än är och hur mycket resor eller märkeströjor vi än må kunna köpa för slantarna. Ge pengarna till dem som behöver, men inte till oss alla av missriktad välvilja.

Nu har Vänsterpartiet fått igenom ett förslag om gratis glasögon för alla barn till och med nitton års ålder, eftersom god syn (om den kan uppnås) är att betrakta som en rättighet och en förutsättning för att kunna klara skolan väl. Jag håller med om båda delarna. Jag håller däremot inte med om att alla barnglasögon därmed ska bekostas av staten. Visst är det trevligt om staten betalar, men är det rimligt? Är det inte ännu trevligare om pengarna läggs på äldrevård eller på skolan eller var man nu tycker att brister finns, istället för att ge dem till en familj som räknar in kanske hundra tusen kronor i månaden (nej, det exemplet speglar inte mitt hushåll tyvärr)?

Så hiskeligt stigmatiserande kan jag inte se att det är för dem som skulle behöva ansöka om bidrag för detta. Det är ju inte som att man gör det inför Gud och hela församlingen i kyrkan under högmässan eller medelst handuppräckning i klassrummet. Optikern får kanske inblick i familjens uppenbarligen inte allt för starka ekonomi, men det kan väl inte vara skäl nog för att ge gratis glasögon till alla? Och med ett liknande resonemang är det väl säkrast att staten betalar allt åt alla, så att ingen vet vem som vid olika tillfällen behöver hjälp med olika saker.

Visst är gratis gott, men bismaken kan vara besk. Lägg statens pengar där de behövs, vare sig de behövs till glasögon eller till något annat godartat. Sluta skicka mig till Grekland på semester.

Eller, vänta nu …