Vardagslyx

Rätt

Rätt

”Kaffe med vitt”. Jag säger nej tack.

För en tid sedan byttes knapparna på jobbets kaffeautomat ut. Där det tidigare stått ”kaffe med mjölk” stod nu en färgbenämning. Vitt. Jag tror nog inte att innehållet har bytts, bara terminologin, men det räcker. Vem vill ha lite ”vitt” i kaffet? Har vitt en smak? Och i en brun pappmugg med klena utvikbara öron. Nej, jag kör lyxvarianten: En pressobryggare med Zoegas, en knäckt kardemummakapsel, färsk mjölk (som för all del är vit men där upphör likheten med ”vitt”), egen mjölkvärmare med skumningsinsats samt en snajsig porslinsmugg. Det tar fyra minuter att fixa till, tid som jag använder till att glo tomme. En micropaus mellan lektionerna.

Jag tror på vardagslyx i det lilla formatet. Och på vikten av att glo tomme ibland.

image

Fel

Jag skulle nog ganska snabbt kunna vänja mig med automatkaffe med vitt, men det vill jag inte. Jag gillar känslan av att jag pysslar om mig själv och behandlar mitt kaffedrickande med värdighet. En liten ritual, kanske. Möjligen jämförbar med rökarnas ritual, men bra mycket hälsosammare. (Nej – jag röker inte. Möjligen en festpuff på en cigarr, och då antagligen mest för att jag känner mig lite rebelliskt tuff 😉 ) Och jag struntar i vad elev O häromdagen sa om kaffets ohälsosamma sidor och giftiga rostningsprocess. Villintevillintevillinteveta.

Men det går nog bra att glo tomme till kaffe med vitt också.

Så glo lite.

Tomme.

Jag tror det är nyttigt.

 

RÖR INTE MIN MJÖLK!

image

Ser de inte lite privata ut ändå?

Gudrun och jag tar vårt jobbkaffe på allvar, och med mjölk. Svart kaffe vill vi inte ha. Därför tar vi med oss mjölk till jobbet. Eftersom vi har haft problem med att den försvinner har våra mjölkpaket fått egna kostymer – att skriva på paketet räckte inte alls nämligen. Gudrun och hennes svärmor har gjort bedårande mjölkpaketsdräkter med dödskallar och andra symboler som antyder för obehöriga att de ska hålla tassarna borta. Man kan liksom inte greppa om ett knippe dödskallar och låtsas som om man inte märkt det och komma undan med ”Jag trodde att det var allas mjölk”. Ändå händer det. Ganska ofta.

När jag lämnade jobbet häromdagen visste jag att jag hade så mycket mjölk kvar att jag precis skulle klara nästa dag. När nästa dag kom låg dock mjölkpaketskostymen ensam i en liten hög i kylskåpet utan något paket att drapera sig över. Någon har tyckt att det är okej att ta sista mjölken.

JAG HÅLLER INTE MED! Om någon annan vill ha mjölk i sitt kaffe får hen ta med mjölk till sitt kaffe. Om hen har glömt / inte brytt sig om att köpa / fått slut på mjölk är det hen som ska dricka sitt kaffe mjölklöst. Inte jag och Gudrun. Och det är inte en fråga om kostnad – det är en fråga om planering. När andra tar av min mjölk utan att ta det sista hinner jag oftast märka det och köpa med mig ett nytt paket, så då blir jag bara lite irriterad. När någon bryter ett oöppnat paket som jag tagit med blir jag också lite irriterad. Men sista mjölken. Nä, så gör man INTE.

Jag inser att det här problemet är futtigt i relation till hundratals bortförda skolflickor i Nigeria, främlingsfientlighet, miljöhotet och en massa annat. Men när jag står där på morgonen och håller i en övergiven mjölkpaketskostym är problemet stort nog. Jag tänker inte tiga stilla, snuvad på min kaffestund. Igen.

Gudrun uttryckte våra känslor ytterst vältaligt och mitt i prick och satte upp detta anslag på kylskåpet:

image

 

 

 

 

 

 

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

 

Sätter kaffet i vrångstrupen

imageMina elever väljer ämnen för argumentation. ”Jag vill prata om den negativa effekt dagens skönhetsideal har på unga”, säger någon. Prima. ”Jag tycker marijuanaattityden har blivit för liberal, så jag vill argumentera mot en legalisering”, säger en annan. Det går ju jättebra.

Så kommer unge herr O.

”Jag tänkte prata om att kaffe är farligt. Att vi bör dricka mindre kaffe.”

Jag stirrar misstroget på honom och gnuggar bort den sista kvarvarande mjölkmustaschen efter lunchkaffet. Jag har inte hakat på neo-retrotrenden med svart kaffe utan kör lite otrendigt med varm mjölk. Gärna skummad.

”MOT kaffe?” säger jag lite dumt, rösten något i falsett.

O nickar. ”Kaffe är inte bra”, förtydligar han.

”Inte bra?!” piper jag. ”Kaffe är ju jättebra. Både för och mot saker. Diabetes, levercancer. En massa saker. Kaffe är BRA ju.” Tänker att det måste vara ett missförstånd. Han är ju ändå bara arton år. Vad vet han?

Då smackar han till mig med forskningsrön om besprutning och cancerogena ämnen. Om farlig rostningsprocess. Säkert säger han mer, men jag har slutat lyssna.

Jag som just har förstärkt min tro på kaffet ytterligare när nya rön visat att kaffe är bra för ögonen. Det är någon klorogensyra som med antioxidanters hjälp ska hjälpa mot åldersrelaterade näthinneproblem.

Fast om man nu inte blir så gammal på grund av kaffet kanske det kan kvitta om det skulle ha hjälpt mot åldersrelaterade problem…

Tillbaka på mitt arbetsrum möts jag av fem koppar på mitt skrivbord. Koppar som jag trott fört mig längre bort från sjukdomar, fört mig närmre god syn. I alla fall på lång sikt.

Bävar lite inför O’s argumentation. Undrar om jag kan sjukskriva mig den dagen han ska prata. Kanske för diabeteskänning.

Tröstar mig med en kopp. Han kan ju ha fel.

Konstrunda och vackert fika

imageNorra Vätterns konstrunda började idag och pågår under helgen. Vi sniffade runt hos några konstnärer och njöt för all del av keramik och tavlor, men kanske allra mest av fikat ändå. I ett gammalt kapell i Rönne drack vi (hälsodrycken) kaffe i vackert porslin och mumsade på hembakta kanelbullar.

Det lilla kaféet, Rönne kafé, var en konstupplevelse i sig, och där fanns ljuvligt porslin från FaB Keramik.

Väl värt resan!

image

 

 

 

 

En påtår för hälsan

imageJag fortsätter att glädjas över att jag är hälsosammare än jag trott ;-).Den här gången snubblade jag över en artikel om kaffe i Los Angeles Times. Jag får lära mig, via Harvarduniversitetet, att jag genom att öka mitt kaffeintag med mer än en kopp kaffe per dag kan minska min risk att utveckla diabetes typ 2 med 11%. Inte öka till, utan öka med mer än en kopp. Men man får liksom bestämma sig, för om man sedan ångrar sin ökning och backar med minst en kopp per dag så ökar diabetesrisken med 17%. No turning back, alltså. Och jag har under de senaste åren ökat mitt kaffeintag, så hurra för mig. Nu gäller det att hänga i bara. Kanske öka lite.

Dessutom berättar en relaterad artikel att kaffe visar sig skydda mot den vanligaste sortens levercancer (HCC). Man jämförde högst-sex-koppar-i-veckan-drickare med en-till-tre-koppar-om-dagen-intagare och de sistnämnda var stora vinnare. De löpte 29% lägre risk än sällandrickarna att utveckla cancersorten. Fläskade man på med fyra eller fler koppar per dag steg siffran till 42%.

“Now we can add HCC to the list of medical ailments, such as Parkinson’s disease, type 2 diabetes, and stroke, that may be prevented by coffee intake,” säger V. Wendy Setiawan, assistant professor of preventive medicine och den som lett studien på USC Norris Comprehensive Cancer Center.

Med denna kunskap i bagaget hade jag inga problem att ta en påtår på dagens Fredagsfika. Vädret sa också till oss att sitta utomhus och hälsoeffekterna av dagsljus och vänskap är ju också många. Rena hälsolägret alltså. Rent vetenskapligt. Förstås.

Tydligen driver jag en hälsoblogg. (Och Nespresso får gärna höra av sig för ett sponsorkontrakt.)

 

 

Näste man till rakning

van-dyke-skagg_318-1952Under den svarta rubriken ”SKÄGGEXTRA” berättar Aftonbladet att helskägg snart är ute. Vi får veta att skäggtrenden är sammanlänkad med ”negativt frekvensberoende”, något som i evolutionssammanhang betyder ungefär att den dag du inte längre är ovanlig är du inte längre het. Detta exemplifieras med guppy-hanar som evolutionärt strävar efter så ovanliga färgkombinationer som möjligt, för just genom att vara coolt avvikande får de honornas uppmärksamhet. Helskägg är alltså bara helrätt så länge det inte är för vanligt. Lite som när Jysk började sälja ekmöbler. Då visste man med säkerhet att R.O.O.M. hade gått vidare till nya träslag. Nu är det alltså renrakat som gäller om man vill vara hipp. En forskargrupp i Australien har t.o.m. vetenskapligt bekräftat detta (även om de för mig kanske hellre får pyssla med att bota sjukdomar). Back to basics alltså.

Även kaffebranschen anammar basic-trenden. Göteborgsposten skriver att renare kaffesmaker är nästa års trend. Kaffeexperten Anna Nordström berättar att bryggkaffet får en renässans och att de mjölkbaserade kaffe-jippo-dryckerna får se sig slagna av det svarta kaffet. Man skulle kunna säga att kaffedrinkarna får raka av sig mjölkmustaschen och därmed sällar sig till den nya skägglösa trenden.

Och icke ett skäggstrå växer på klostercellstrenden inom inredningsvärlden. Avskalat och sparsmakat. Renrakat.

Själv sneglar jag lite lagom ängsligt på trenderna och undrar hur de bör få påverka mitt bokomslag. Jag har ju gått från frodigt till mera avskalat, men jag har ju för tusan ett splatter-typsnitt på titeln! Det måste väl motsvara ett buskigt helskägg, en löddrande caffe latte och ett rum fyllt med porslinsfigurer och virkade dukar.

Kommer evolutionen att slå ut mig som vore jag en blå guppy-hane bland tusentals andra blå guppy-hanar?

 

Bild från http://se.freepik.com