Nu vill visst Mange ha en annan fru

soppburk

Grund för skilsmässa?

Mange vill nog skiljas lite grand. I alla fall konstaterade han under ett samtal nyligen att han vill ha en annan fru.

Tydligen är jag lite knäpp. Eller otillräknelig. Själv ser jag det som att jag bara har en annan typ av säkerhetstänkande än Mange. Eller katastrofberedskapstänkande.

”Skulle det vara okej om jag bunkrade lite konserver och torrvaror med lång hållbarhet i matkällaren?” undrade jag över en kopp kaffe.

”Torrvaror?” Som om han aldrig hört ordet. ”Bunkra?”

”Ja, och kanske lite flaskvatten”, fyllde jag i. Jag förklarade att det liksom skulle kännas angenämt att ha ett lager förnödenheter undanstoppade i händelse av något slags … händelse.

”Fast hur länge tänker du att vi skulle klara en kärnvapenkatastrof? En veckas gulaschsoppelager skulle väl knappast göra någon nytta.”

Men jag tänkte mig bara någon mindre katastrof. Inte så där tok-global och mångårig superapokalyps. Kanske mera som ett riktigt brutalt vinterkräksjukeutbrott som får oss att vilja isolera oss en vecka (intetänkapåebolaintetänkapåebolaintetänkapåebola). Fast om man ändå ska ha ett stash för en vecka kan man kanske lika gärna ha för två. Eller tre. Och elektricitet ska inte behövas vare sig för förvaring eller tillagning. Jag försökte nyanserat förklara detta för Mange, och det var ungefär då han började uttrycka tvehågsenhet över min duglighet som hustru.

”Men kan jag få en annan fru eller? Du får inte bunkra. Inte utan att en katastrof står för dörren.”

lars_w_framsid_10388Jaharu. Det är ju så dags då. Men jag skyller detta mitt katastrofberedskapstänkande på Lars Wilderäng. Jag lyssnade nyligen på hans roman Stjärnklart och den kröp uppenbarligen under skinnet på mig. Det är en tämligen dystopisk om än inte nattsvart apokalyptisk skildring av vad som händer om all elektronik i världen plötsligt upphör att fungera, ett scenario som – visar det sig – får digerdöden att framstå just som ett vinterkräksjukeutbrott. Vad händer när apotekens hyllor gapar tomma, när ambulanserna (och likbilarna) slutar köra, när du inte kan ringa till polisen, när matleveranser upphör och vattenpumpar stillnar? Vilken människa blir du när hungern står skriven i dina barns ansikten?

Nu är det förstås så att några veckors lager av raviolikonserver och Loka Citron knappast hjälper i händelse av en sådan katastrof, men så är det heller inte för en dylik situation jag vill bunkra. Men skulle det inte vara lite fint att klara en tids isolering i händelse av misstänkt giftutsläpp i närområdet, olustiga kravaller eller något annat mindre angenämt..?

Inte det nä. Jag förstår. Paranoid. Prepper-varning. Ny fru. Uppfattat.

Jag får väl ta på mig foliehatten och hoppas att rösterna håller sig borta.

För någon ny fru får han faktiskt inte. Inte alls.

Fast vad är några burkar i källaren? Här är en man som tagit konceptet något längre:

(Mendetfinnsplatserihusetsommangeinteskulleupptäckaomjagråkadehamstralitedär.)