Jag vill ha ett kön

Bild: Samir LutherNänänä. Dumheter.

I Expressen läser jag att man på Capio Psykiatris mottagningar i Sverige nu kan välja att kryssa i ”annat kön” eller ”inget kön” i patientformuläret. ”Man” och ”kvinna” finns också som alternativ, vilket väl snart är att betrakta som liberalt.

Jag är en vän av ordet hen, något jag skrivit om tidigare i bloggen. Det sociala könet man anser sig tillhöra ger jag fanken i och jag har full respekt för att någon som är född kvinna identifierar sig som man eller tvärtom. Eller som båda. Inga som helst problem. Jag tror inte att vi får en värld av förvirrade barn för att vi inte tvingar människor att i vardagen tydligt deklarera sin könstillhörighet.

Men inom vården ser jag annorlunda på saken. Här vill jag inte se en glidning mot att könstillhörighet är något näst intill kränkande att efterfråga. Män och kvinnor är olika biologiskt och diagnos och  behandling kan vara beroende av kön. Även för statistik och forskning måste detta vara relevant för exakthet. Jag förstår att patientens biologiska könstillhörighet framgår vid de flesta undersökningstillfällen, men jag tror alltså att det i hela vårdapparaten – också på enkätnivå – är relevant med kön, även om patienten inte upplever det så.

Då struntar jag faktiskt i om någon känner sig kränkt eller till och med förvirrad.

Dela gärna upp könsdeklarationen: Låt patienten/klienten ange biologiskt kön samt vilket kön, om något, som man identifierar sig med. Jag menar inte att det sistnämnda är oviktigt, bara att det första inte heller är det.