Ett erbjudande jag tyvärr kunde säga nej till

ordforandeklubbaBåde en och två gånger har jag varit frustrerad över politiska beslut, eller försök till beslut, på lokal nivå. Både en och två gånger har jag tänkt att jag borde engagera mig mer och försöka påverka istället för att sitta på kammaren och vara lite missnöjd. Aldrig har jag tagit steget. Alltid har jag beundrat dem som gör det.

I går ringde telefonen. Ur luren kom ett erbjudande om att bli en del av Motalas lokalpolitik inom ett område som engagerar mig djupt. Det gällde en tämligen perifer roll, men lik förbaskat en roll. Kanske rodnade jag lite av glädje.

Och tackade nej.

Skälen till mitt nej är både professionella och privata, men ett nej var tyvärr självklart. Att en grupp människor anser att jag skulle kunna tillföra dem och kommunen något positivt är ändå alldeles underbart skönt att känna. Jag hoppas att de hittar någon som har skäl att tacka ja. Att människor orkar, vågar och vill bli fritidspolitiker är otroligt viktigt. Jag håller sannerligen inte alltid med dem som fattar besluten här i Motala, men jag har djup respekt för deras arbete. Även om jag kanske har lust att sparka dem på smalbenen då och då. Ibland ganska hårt.

Jag hoppas att någon annan lämnar sin kammare och kliver in i kommunhuset. Och utdelar några alldeles metaforiska sparkar mot några fullkomligt metaforiska smalben.