Är vi vänner nu, Rita?!

image

Kassettband, ungar. Ljudbrev. Förr.

Vi stuvar om lite i källarförråden. Söndagens ösregn passade utmärkt som knuff ner i källaren för lite rensning i lådorna. Jag började med de två märkta ”Memorabilia” – som yngre tyckte jag tydligen att ”Minnesgrejer” var ett lite för enkelt uttryck.

Och TJOFF vilken tidsresa.

Ett vykort från Rita, med hästar på. Förstås. Hon föreslår att vi ska vara sams för att det är så trist att vara osams. Jag blir alldeles varm när jag ser hennes tioåriga handstil och tänker att ett sms har inget att sätta emot ett sådant vykort. Köpa, skriva, gå och posta. Vänta på postgången. Underbart.

Ett brev från Petra. Hon skriver om sitt pluggande och influensavaccin. Hur roligt vi hade det sist och hur mycket hon ser fram emot att ses igen. Låter jättetrevligt. Undrar vem hon är…

Flygbiljetten till Miami, 1989. Ett liv som barnflicka väntade på mig. En lapp där det står hur många dollar Tesa lånat av mig. Bussbiljetter och menyer. Jag känner smaken av fajitas på Hoo, Song and Larry’s. Minns den konstiga känslan av att aldrig ta av sig skorna i hallen. Den okända söta doften på nattklubbstoaletterna.

Hittar en dödsannons efter en bortgången vän, bilder på nyfödda bebisar som nu är vuxna. Klassfoton med frisyrer som är häpnadsväckande.

Jag får inte så mycket sorterat, det mesta åker tillbaka ner i lådan. Jag vill kunna läsa Ritas kort om tjugo år igen.

Men jag slås av att det här är lite grann förbehållet min generation och äldre. Om mina barn vill bli sams med någon kommer de knappast skicka ett vykort. De knappar in ett sms som inte kommer att finnas i en låda trettiofem år senare. Kanske gör det ingenting. Men det är något speciellt med att på måfå dra fram handskrivna brev och läsa några rader här och där. Att se barndomsvännerna i handstilen. Att hålla i de tummade fotografierna av tvivelaktig kvalitet. Före digital- och mobilkamerans tid var varje foto något man fick leva med.

En hårlock från Emma Brodd. Vad gör du idag, Emma? Kommer du ihåg de två fjortonåriga brudarna som garvade sig fördärvade när de träffades och grät när de var tvungna att skiljas åt? Som skrålade och bölade till You´re the inspiration. Fnissade åt ”Läppen”.

Och Eva Klockar (var du än finns nu) – vem var den där ”Erik” vi hittade? Varför letade vi efter honom? Han ser mycket söt ut på fotot i min låda. Han får stanna där.

Med resten av mina minnen.

image

Självklart hästar från Rita

image

Javisst vill jag vara sams, Rita!

image

På väg ut i livet