Gala eller korvkiosk? Båda!

image

Ikväll gäller raggsockar, men i morgon gäller höga klackar. Det är dags för den årligen återkommande Motalagalan, och jag har glädjen att för fjärde året närvara. I år är det extra roligt eftersom det företag som Mange är gravt insyltat i, Impleo IT, är nominerat i kategorin Årets innovation. Nu har de i och för sig ingen chans. I samma kategori finns nämligen de ungdomar som tagit initiativ till och med bravur medverkat vid genomförandet av Motala Pride. Vem ger ett pris till ett dataföretag när det finns godartad ungdom med samhällsengagemang att premiera, liksom? Men det är faktiskt inte så viktigt. Det sköna är att det finns en gala i Motala som premierar innovation, företagsamhet, engagemang och prestation.

För några veckor sedan var jag på en företagargala i Stadshuset i Stockholm. Det var fantastiskt. Blå hallen och Gyllene salen är imponerande. Underhållningen var av toppklass och maten var lovely. Motalagalan hålls i en sporthall som pimpas för tillställningen och det borde självklart inte komma i närheten av den högtidliga feststämning som likt en dimma omsveper den som har förmånen att få gå på jippo i Stadshuset, men på riktigt så är det faktiskt inte så långt ifrån. Ja, toaletterna ligger i omklädningsrum. Ja, entrén är en sporthallsentré. Men ändå ligger känslan av högtidlighet, glamour, glädje och förhoppning som en gosig lyxig filt över hela konkarongen. Det är snyggt, det är proffsigt, det är gott. Och jag är genuint glad över att ett antal personer och företag får åtnjuta den stjärnglans som strösslas över dem denna kväll. Vilket är det mest engagerade företaget? Vem är årets Motalaförebild? Och vem i allsin dar står för årets innovation?

Och sedan är det dans. Här vill jag påtala att Anna Kinberg Batra var den första att lyfta undan matbordet och börja dansa när partybandet uppmuntrade till det i Stadshuset. Vem axlar den manteln i Motala?

Själv fick jag en nog så fin utmärkelse idag. Kanske lika fin som ett pris på Motalagalan. Jag uträttade några ärenden på stan och passerade en korvkiosk då en främmande man hojtade till åt mig. Han sa att jag gör fina böcker. Han sa att han läst båda och tyckte jättemycket om dem. Jag kramade honom. Jag undrar om han förstår hur mycket det betyder att han tjoar till på stan för att säga något snällt. Hur viktigt det är för mig att han hoppfullt frågar om en tredje bok är på gång. Lika viktiga tror jag galans utmärkelser är. Eller egentligen all uppvisning av uppskattning. Fler galor och korvkioskhojtningar alltså!

I morgon ska jag uppskatta en himla massa personer och företag. Jag ska uppskatta deras utvecklande av Motala som turiststad, jag ska uppskatta deras omtanke om andra människor, jag ska uppskatta hur de har utmanat sig själva, hur de har påverkat andra och hur de på olika sätt har gjort Motala till en bättre stad att leva i.

Och jag skulle vilja att Joakim Bierfeldt var där för att få ett pris.