Jag är ingen galning (längre)!

image

Inte en galnings garderobsinnehåll. Längre.

Jag menar inte att jag är överraskad. Det menar jag förstås inte. Inte alls. Jag menar, jag vet ju att jag inte är galen. Jag är INTE galen. Inte. Nä. Det är ju Stjärkl… jag menar solklart. Ändå känns det lite skönt att se det svart på vitt i en ledare.: ”Preppern är inte längre en galning”, skriver nämligen Patrik Kronqvist i Expressen.  Kanske undrar jag lite över ordet ”längre”, men det är osnyggt att vara småaktig. Det är nog bara en liten redigeringsmiss. Alla kan göra misstag, även rubriksättare. Eller så är han en galning. Fortfarande.

Kronqvist klargör bland annat att preppern inte längre nödvändigtvis ses som en potentiell UNA-bombare (trevligt) och att hen har fått ta klivet in i de finare salongerna (åhå), men det är också intressant att läsa vad han säger om prepper-politik:

”Kan intresset för prepping också få politiska effekter? Den vanliga politiska logiken i Sverige är att välfärdsstaten hela tiden ska ta på sig fler uppgifter. Trots ansträngda budgetar lovar politiker från båda blocken nya glasögonbidrag, kommunala föräldrautbildningar och gratis förskola i lägre åldrar.”

Jag har här i bloggen har skrivit om att barnbidraget borde fimpas och att just glasögonbidrag bör ses över. Är jag mer prepper än vad jag själv visste? Å andra sidan lyfter Kronqvist fram landsbygdsvurmen, något jag långt ifrån kan känna igen mig i. Landsbygden är så mörk. Så … lantlig. Och inte skulle väl jag håna en pulled pork?

Kronqvist spekulerar vidare om just-in-time-lager, icke-befintliga beredskapslager och skattevilja, och resonerar kring vem som är framtidens galning (inte preppern!) för att landa i att prepper-rörelsen är ”en frisk fläkt”.

HÖRDE DU DET MANGE?

JAG ÄR EN FRISK FLÄKT OCH JAG ÄR INTE EN GALNING. LÄNGRE. (Eller: Jag är ju bara en prepper-wannabe och får kanske därmed ses som en lätt bris och som någon som åtminstone inte är helt galen. Längre.)