Hatten av för polisens gustavianska trick

markenbrinner2

Foto: Markus Gårder

Ung Scen/Östs konstnärliga ledare Malin Axelsson beklagar i Corren att Platengymnasiets elever känt sig utpekade som rasister och som orsaken till nedläggningen av pjäsen Marken brinner. Jag måste ändå säga att det är lätt för eleverna (och en och annan småstingslig lärare) att känna sig träffade då man läser att de lagt ner den av arbetsmiljöskäl, att de upplevt både lärare och elever som hotfulla och aggressiva och att ensemblen mådde akut dåligt. Och detta direkt efter att Platengymnasiet varit på två föreställningar.

Den 14 november stod följande att läsa i Corren:

– Det är av arbetsmiljöskäl. Det har varit tungt för ensemblen att spela i relation till de här rasistiska reaktionerna som föreställningen har mött och hela tiden riskerar att möta, säger Malin Axelsson chef och konstnärlig ledare för teatern.

Det är inte något i själva pjäsen som ni är tveksamma till eftersom ni inte vill fortsätta?

– Nej, det handlar inte om det. Det handlar om den strukturella rasism som finns i samhället och på skolor. Det här är något som vi på teatern måste bli bättre på och kommer att arbeta vidare med och tänka omkring. Vad är vårt, skolornas och de vuxnas ansvar när man möter den här rasismen?

Menar du att lärarna brustit i ansvar under de här föreställningarna?

– Ja, i vissa fall har det varit så. Vi jobbar nära skolans värld, och den rasism som är närvarande där blir även närvarande i scenrummet på vår teater.

Kan man inte tänka sig att detta kan upplevas som riktat mot publiken?

Jag beklagar verkligen att skådespelarna mår akut dåligt och upplever sin arbetssituation som hotfull och oacceptabel, men som jag skrev i mitt förra inlägg (Tänd en bil och låt den brinna?) är min upplevelse av publikens agerande inte alls densamma som deras. Inte heller mina kolleger, som bevistade den sista föreställningen, upplevde någon form av hotfullhet eller rasism. Teaterkritikern Pia Huss upplevde heller inga rasistiska påhopp eller hotfullhet när hon såg pjäsen.

Detta får mig att inse att Sanningen ännu inte har uppdagats.

Jag har tre teorier.

1. Hela grejen är ett genidrag från polisens PR-avdelning. Och det är helt briljant! Vilken väg till sympati är bättre än offrets? Genom att låta sätta upp en pjäs som går till total och onyanserad attack mot poliskåren kommer sympatierna istället hamna hos den attackerade gruppen. Kanske har man låtit sig inspireras av Gustav III som lät svenska soldater utklädda i ryska uniformer attackera Sverige, och därmed fick frikort att kasta in Sverige i ett krig. Hatten av för det PR-gänget. Den gustavianska bluffen. Effektivt. (Så länge man inte blir påkommen. Fråga Gustav III.)

2. Ensemblen har hela tiden planerat just detta. Pjäsen skulle aldrig spelas längre än så här. Allt för att skapa debatt och uppmärksamhet och sätta kampen mot rasism, orättvisor och fördomar i centrum. I hopp om att provocera fram rasistiska reaktioner hårdvinklade man pjäsen. Länge väntade man på rätt reaktioner, och till slut kom de: en penna på scenen och ett hakkors. Kanske inte fullt så mycket som man hoppats på, men det fick duga. Äntligen. Pjäsen kunde ställas in och den riktiga debatten om rasism och uppror i demokratins namn kunde påbörjas. Men kanske utföll den inte riktigt som önskat.

3. Ensemblen hade en uppriktig önskan att engagera och väcka känslor med sin pjäs, och att genom den bidra till ett samhälle som är inkluderande istället för exkluderande. En mycket god tanke. När pjäsen sedan inte faller i god jord blir stämningen lite dålig. Publiken verkar inte uppskatta pjäsen så mycket som man hoppats – en del tycker till och med att budskapet är fel – och de vill inte interagera på det sätt som man tänkt sig. En del elever blir irriterade av att gå runt och ropa slagord och känner sig besvärade när skådespelarna sätter sig bredvid dem och ställer frågor om orättvisor. Vissa tycker att det känns fel att aktivt delta i dissandet av polisen. Att fortsätta spela pjäsen känns då lite sisådär. Men man kan väl inte bara lägga ner när en massa klasser är inbokade? Eller? Finns det kanske något sätt..?

Oavsett vilket av alternativen (om något) som stämmer, önskar jag skådespelarna god bättring så att de kan komma tillbaka med en pjäs som fungerar både för dem och för publiken – för skådespelarinsatserna var det inget fel på.

Men mest impad är jag nog ändå av det gustavianska polistricket 😉