Mange anar oråd

makaroner

Med smak av citron?

”Vad är det som gnisslar?” Jag hade just på hastigt påkommen begäran varit och hämtat upp Mange på jobbet eftersom jag ändå satt i bilen, på väg hem från Maxi, då ett ljud i bilen tycktes besvära honom.

”Öh, det är nog inget.” Attan. Jag hade inte räknat med att hämta upp honom. Trodde jag skulle vara ensam.

”Jamen hör du inte? Det kommer från bagaget.”

”Var det bra på jobbet idag?” Jo, jag hörde ljudet jag också. Det lät lite som när tulpanstjälkar gnids mot varandra. Jag kände bara inte för att prata om det.

”Jo, men jag hör ju att det är något.” Han tittade skärskådande på mig. Kanske hade jobbdagen inte varit så bra ändå. Lite gnissel borde väl inte kunna störa så. Det hördes ju knappt.

Jag fokuserade tyst på vägen. Kanske skulle jag kunna få syn på ett rådjur att köra på.

Skwiik, skwiik.

”Jag har plockat i ordning i bagageutrymmet. Där finns inget som kan låta sådär. Eller fanns inget.”

”Vad bra. Då är det nog inget. Och titta nu är vi nästan hemma. Vad ska vi äta ikväll?” Jag övervägde att sjunga lite John Denver. Leaving on a Jetplane är fin och fungerar distraherande.

Jag hann inte ens börja tralla innan han var ute ur bilen och hade öppnat bagageluckan.

”MEN HAR DU KÖPT FLASKVATTEN NU IGEN?” Han lät nog lite mera uppgiven än arg.

Inplastade multipack med flaskvatten låter lite som tulpanstjälkar, faktiskt.

”Mmmjoalltsålitebara.” Det kändes som om jag blivit påkommen med en låda blandat knark i bagaget. Eller typ hundra LP-skivor med Anna Book.

”MED CITRONSMAK?!”

Ja, det det där med citronsmak var väl lite ogenomtänkt kanske. Men mitt resonemang var att det var mindre konstigt att hamstra citronbubbelvatten än naturellt dito. För vi har ju en Soda Stream.  Det skulle helt enkelt framstå som normalare med citron och det är ju inte som att vi inte kan sätta fram citronvattnet på matbordet utan att framstå som galningar. Prepper-paranoida. Tänkte jag.

”Så du tänker att det är en god idé att koka dina nödmakaroner i citronbubbelvatten?”

Rädda mig, John Denver, tänkte jag, men inga toner kom över mina läppar. Lätt slokörad bar jag in mitt gnisslande citronbubbel.

Men när jag satte ned vattnet i källaren kom orden till mig. ”All my bags are packed, I’m ready to go”.

Tack där John. Nu känns det lite bättre. Och dessutom tror jag att citronkokt pasta kan vara det nya svarta.

Fast nästa gång köper jag kanske lite knark i stället.