Mange skämtar. Jag gråter. Vi är i fjällen.

image

Dimmiga fjälltoppar

”Nä vänta, vi kliver inte av här. Vi kan åka hela vägen upp.” Mange och jag delade en ankarlift och min ordinarie avstigningsplats var bara några meter bort.

”Öh, men … måste man inte åka svart backe då?”

”Närå, det går jättebra att skråa till Familjebacken.”

Jag stod alltså kvar och såg min gröna backe försvinna ur sikte. Några sekunder efter att det var för sent för att kliva av lät det plötsligt lite annorlunda:

”Jo alltså, en liten bit måste du förstås åka svart.” Han log. Det måste ha varit illvilligt.

Toppen som vi närmade oss låg helt dold i dimma. Sikten var skral. Jag hade inte stått på skidor på ett år. Jag åker grönt och blått. Jag kände mina skräckspindlar börja krypa uppför ryggen.

”ÅKA SVART?! Det går inte. Du får låta hämta mig där uppe.” De svarta krypen tassade på min ländrygg, kittlade min ryggrad, redo att sticka in sina giftgaddar.

”Så farligt är det inte. Det är bara en bit. Fast … öh, jag mindes inte att det såg ut så här här uppe…”

Ett par alldeles ostoppbara tårar trillade ut ur mina ögon, dock dolda av  skidglasögonen.

Mitt kroppsspråk, och för all del några väl valda ord, fick Mange att inse att mina spindlar menade allvar. Då förklarade han att han skämtade. Skämtade. Jätteroligt. Verkligen. Kan du inte skoja lite till är du snäll. Festligt Mange.

Så viftade han, i mina (tårfyllda och därmed något grumlade) ögon tämligen diffust, med staven in i dimman och sa att Familjebacken låg i den riktningen. Själv tänkte han ta den svarta nedfarten vi befann oss vid.

”Men…” pep jag. ”Dimma … skyltning … hallå?”

”Leta reda på något litet barn och följ efter det”, ropade Mange över axeln på väg mot det svarta stupet.

Men jag litar inte på små barn på fjälltoppar. De har ingen självbevarelsedrift och känner inte till skräckspindlarna. De åker svart lika självklart som de äter bullar till saft. Min nioåring åker sedan flera år svarta backar. På snowboard. Sådana individer är ju helt opålitliga.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.