Eko-slarver med mellanstatus

imageIkväll blev det köttbullar. Hemgjorda förstås, på svensk köttfärs med ekologiska ägg och ekologisk mjölk.

Förstås:et är tyvärr ironiskt. Jag VILL vara den goda modern och den goda konsumenten som med självklarhet lagar all mat från grunden, köper allt ekologiskt och undviker allt vad e-ämnen heter. Nu stämmer förvisso det jag inledde med – köttbullarna var hemgjorda, svenska och ekologiska – men det faktum att jag ens reflekterar över det säger att det inte är en självklarhet, eller hur?

Vid lunchbordet på jobbet häromdagen pratade några kolleger om råvaror och e-nummer och smakförstärkare. Jag krympte mer och mer där jag satt. Jag använder vanlig buljong från Knorr. Jag använder taco- och grillkrydda. I kvällens köttbullar fanns Worcestershiresås (obegripligt uttal, illaluktande, men riktigt bra smaksättare) som innehåller ”smakämnen”. Jag tror att det är matpolisspråk för ”kan medföra risk för för tidig död”.

Jag vill egentligen också sitta där vid bordet och säga att jag gör min egen kryddblandning till tacosen och att köttfärsen självklart kommer från en bonde jag känner. Att jag har sett korna i ögonen. Jag vill kunna säga att jag köper alla grönsaker efter säsong och att e-ämnen ger mig rysningar.

Istället smaskar jag på de sötaste Romanticatomater jag kan hitta i butik, oavsett årstid. Kompenserar en aning genom att köpa helt lamm som betat hos svärmor och svärfar. Skäms lite över att langa ut mamma Scans köttbullar när barnen har ett gäng kompisar hemma. Försöker nästan desperat släta över denna närapå-förgiftning med att liksom ropa ut att ”GELÈN MINSANN ÄR HEMKOKT AV FARMOR, BARN!” De ser inte imponerade ut.

Den ekologiska maten är en av vår tids statusmarkörer och jag klarar bara av något slags mellanstatusnivå. Får trösta mig med att det finns utrymme för, och all möjlighet, att klättra.

Till dess gömmer jag Mamma Scans köttbullar bakom eko-mjölken i kylskåpet.

Och funderar över om jag kan klubba ihjäl ett rådjur i trädgården.