Trivial lyx

imageEfter en, inte oangenäm, tid av diverse skolavslutningar tog vi helg och det var lite som att träna inför den kommande all inclusiveresan till Kreta. Vi hyrde nämligen i vanlig ordning ut vårt hus till Vätternrundacyklister och inkvarterade oss hon svärmor och svärfar vilket innebär en skön tillvaro utan direkt huvudansvar för något. Mange och barnen anlände per båt (förstås) medan jag och den trebenta dvärhamstern Eva föredrog bil (förstås). Jag gick ner till hamnen och mötte upp de andra och såg då en liten båt vid namn Jojo. Det är förvisso min svägerskas namn, men också en potentiell inspiration för namngivningen av vår (nåja) båt. Nänä. Eller kanske Jaja.  Möjligen Okejrå. Jag känner att alla tre namnen berättar en tämligen korrekt historia om hur båten kom att hamna i vår (nåja) ägo.

När jag en stund senare packade upp min väska blev jag lite förvånad. Eller inte. För två nätter ute på landet hade jag tydligen packat ned fyra klänningar. Fyra. Tre långklänningar och en kort. Eller faktiskt två korta. Alltså fem klänningar. Och så en långkjol på det. Min väska var alldeles jättefull av klänningar. Ingen av dem passade jättebra varken för en båttur eller för att bära på jobbet på LSWs campingfrukostservering, vilket var allt som var inplanerat.

Kanske är jag lite dum i huvudet.

Kanske har betygsättningen kramat ur de sista rediga tankarna i huvudet.

Kanske får helt enkelt klänningar mig att må bra.

imageTill lördagsfrukosten serverades jag följande rubrik i lokaltidningen: Manges ersättare hämtas i Luleå. Intressant. Jag menar, visst kan han vara lite jobbig ibland, som när han hånar mina prepperinsitinkter eller vägrar bära cykelhjälm till spelning på MC-klubb eller tänker åka på roadtrip utan säkerhetsbälte eller ställer disken i den högra diskhon eller envisas med att grillat kött ska paneras i grillkrydda eller liksom morrar åt mig när jag inte förstår det här med tampar och bryggor, men en ersättare? Och från Luleå? Jag ska i alla fall hålla koll på Motala Tidnings vidare rapportering i frågan. (När jag kom hem idag hittade jag en kvarglömd cyklist vid namn Romeo vid poolen. För en bråkdels sekund undrade jag om han kanske var från Luleå, men hans dialekt motsade det. Jag frågade inte. Jag hade fullt upp med att inte fråga om han jobbade som modell.)

Att få ligga i solen hos svärmor och svärfar iklädd solklänning (så bra att jag hade med en sådan!), läsa en bok och bli inropad med orden ”nu ska vi äta” är lyx i vardagen.

Jag hann också uppleva lite avund: Mange hittade sju paket kaffe i sina föräldrars förråd. Och så kallar folk mig för prepper.

Och när vi tog en gemensam tur med båten grät jag bara nästan och kunde till och med uppskatta fikastoppet i lagunen.

Allt detta är pyttesmå saker, men jag är djupt tacksam för att jag är så galet priviligierad att jag ens kan bry min hjärna med så triviala saker.

Kardemummakola

imageI min bok, Genom dig, är vänskapen mellan Hanna och Lisen en viktig del och något jag njöt lite extra av att skriva om. Deras vänskap är sådär som i alla fall jag vill att vänskap ska vara – alldeles självklar och helt utan missunnsamhet. Det är en vänskap att vila i.

Jag är ganska säker på att om Hanna till exempel skrev en bok och fick en bra recension skulle Lisen ge henne en låda småskaligt producerad kardemummakola. Hon skulle självklart ha koll på att Hanna (och Hannas huvudperson) smyger i kardemumma i sitt kaffe och att närproducerade lyxgodsaker gör Hanna lycklig.

Och Hanna skulle vara mycket tacksam.

Lyxlördag

short-story2-10af47pIgår drog Mange och kidsen till sjöss med några kompisar för övernattning. De gillar sådant. Vatten och så. Det innebär att jag fick gottsamvete-egentid, den bästa sorten. Och jag gjorde det bästa av den.

Så fort dörren stängts efter dem satte jag mig vid datorn och skrev. Jag har ju längtat efter att skriva igen, har saknat att hitta på personer och händelser och låta mig svepas bort lite av dem, eller med dem. Dock har jag låtit uppföljaren till Genom dig stanna på synopsisnivå (stomme) för att så småningom kunna sätta tänderna i den med full kraft. Så nu provade jag något för mig nytt: Novell.

Och tusan vad kul det var! Att kunna överblicka hela historien på studs, att se slutet strax efter inledningen, var en speciell känsla. Idag avslutade jag novellen, och att ha en färdig ”produkt” så snabbt var häftigt. Kanske är den inte något konstnärligt mästerverk, men som skrivargodis var den utmärkt och gav mersmak.

Jag bar med mig datorn överallt och somnade med den bredvid mig, men jag hann också ägna mig åt annan egentidslyx. Efter att ha vinkat av ett par kompisar som tittade in på en drink rotade jag fram en portion kålpudding ur frysen, micrade den och åt den direkt ut matlådan med skamlöst mycket rårörda lingon. Sedan mullade jag i mig grillchips direkt ur påsen. Lördagslyx. I bakgrunden stod TV:n stundals på som sällskap, utan att disneyfierade ungdomar i märkligt bjärta kläder brast ut i sång och dans eller skrek med gälla röster.

Det var en lyxig afton.

 

bild från share.nanjing-school.com

Vardagslyx

Rätt

Rätt

”Kaffe med vitt”. Jag säger nej tack.

För en tid sedan byttes knapparna på jobbets kaffeautomat ut. Där det tidigare stått ”kaffe med mjölk” stod nu en färgbenämning. Vitt. Jag tror nog inte att innehållet har bytts, bara terminologin, men det räcker. Vem vill ha lite ”vitt” i kaffet? Har vitt en smak? Och i en brun pappmugg med klena utvikbara öron. Nej, jag kör lyxvarianten: En pressobryggare med Zoegas, en knäckt kardemummakapsel, färsk mjölk (som för all del är vit men där upphör likheten med ”vitt”), egen mjölkvärmare med skumningsinsats samt en snajsig porslinsmugg. Det tar fyra minuter att fixa till, tid som jag använder till att glo tomme. En micropaus mellan lektionerna.

Jag tror på vardagslyx i det lilla formatet. Och på vikten av att glo tomme ibland.

image

Fel

Jag skulle nog ganska snabbt kunna vänja mig med automatkaffe med vitt, men det vill jag inte. Jag gillar känslan av att jag pysslar om mig själv och behandlar mitt kaffedrickande med värdighet. En liten ritual, kanske. Möjligen jämförbar med rökarnas ritual, men bra mycket hälsosammare. (Nej – jag röker inte. Möjligen en festpuff på en cigarr, och då antagligen mest för att jag känner mig lite rebelliskt tuff 😉 ) Och jag struntar i vad elev O häromdagen sa om kaffets ohälsosamma sidor och giftiga rostningsprocess. Villintevillintevillinteveta.

Men det går nog bra att glo tomme till kaffe med vitt också.

Så glo lite.

Tomme.

Jag tror det är nyttigt.