Anar oråd

image

Mhm

Oråd. Jag anar oråd. Tror de inte att jag märker något?

Nioåringen kommer hem med en ny keps. Jag förstår efter en stund att emblemet på den föreställer en båtpropeller och frågar var han har fått den ifrån.

”Jag fick den av båtkillen. Han ägde Ryds.” Mhm.

Jag hittar en bok i Manges bokhylla. Den talande titeln är Köpa motorbåt. Mhm. Knappast ett alster man köper för de litterära kvalitéerna.

Mange skickar en video från en båtutflykt med barnen och kompisar. Han skickar inte en stillbild på en båt, väl medveten om att det inte väcker några känslor hos mig. Inga positiva i alla fall. Han skickar en video av en glädjedansande Johan. Det underförstådda budskapet är tydligt. ”Vill du inte att barnen ska få vara så här glada?” trim.8D1DA639-B084-4DDD-9D2F-7A72A4F20930 (Klicka på länken för att se glädjedansande barn på båt. Föreställ er Avicii-musik till.)

Det vill jag ju.

För några år sedan bedrev Mange en ganska tuff skaffa båt-kampanj. Jag tog spjärn. Till slut sa ha ”Men vad ska vi ha då, vad ska våra barn, vi som familj, ha för roligt?” En vecka i Spanien då och då, tänkte jag tyst, men sa istället ”En pool”, väl medveten om att vår trädgård var alldeles för liten för ett sådant projekt.

Två dagar senare hittade jag en poolförsäljare och en arkitekt i trädgården. De konstaterade att vår trädgård var utmärkt för ett sådant projekt. Jaha ja. Minsann. Kort därefter kom grävmaskinen.

Nu blev det ju inte det minsta tokigt. Jag vill knappt lämna trädgården på somrarna. Barnen älskar poolen. Och jag kallar den för vår icke-båt. Det var nämligen klart uttalat att poolen var istället för en båt. Klart.

Tydligen preskriberas sådana uttalanden efter några år. Min icke-båt är plötsligt bara en pool, och kampanjen är alltså igång igen.

Jag båttränar lite och ska ju ut och segla senare i sommar, men vatten är inte mitt element. Om det inte  är 4×8 meter, 27 grader och spegelblankt med klar sikt. Men häromkvällen intogs faktiskt middagen i en båt, en stor segelbåt. Det gick jättebra, även om jag inte följde barnens exempel att bli upphissade i masten. Det guppade nästan inget och Fredrik var mycket mån om att jag skulle känna mig trygg. Kanske lite väl mån. När vi skulle avrunda aftonen och gå iland sa han att han skulle flytta ut båten lite mer från bryggan, den låg skaderiskabelt nära.

”Jag ville ju inte att du skulle behöva ta ett så långt kliv”, förklarade han. ”Jag vill ju inte avskräcka dig.”

Båten hade för övrigt legat dikt an mot bryggan under hela middagen, ifall någon undrar.

Byggsegling kan mycket väl vara min grej.

 

Kommentera