Bea Uusma – underbar galenskap

beaWow. Bea Uusma. Vilken kvinna.

Ibland älskar jag att rensa ogräs, trots att rosornas taggar sticker mig och luften står stilla och dallrar av värme. Den här gången var det alltså Bea Uusma som fick mig att njuta trots inte allt för tilltalande omständigheter. Hon pratade, jag jobbade. Och uppslukades.

Hon är ju galen, alldeles ljuvligt galen. Eller besatt som hon själv säger med en biologisk förklaring som inbegriper ord som ”limbiska systemet” och ”mellanhjärnan”. I sitt sommarprat i P1 besjöng hon sin stora passion, den uppslukande kärleken till Andrées polarexpedition, ballongfärden som slutade med tre mäns död på Vitöns is. Hon pratade om männen, färden och frågetecknen kring deras död med samma värme, respekt och … ja, besatthet, som de flesta förbehåller sitt livs kärlek. Om ens det.

Vi talar här om en kvinna som utbildar sig till läkare vid 36 års ålder för att få bättre förutsättningar att gå till botten med Andréemysteriet, en kvinna som företar flera polarexpeditioner utan att vara i forskarvärlden mera än på uppslukande hobbynivå och som väljer bort kubb med vänner ljumma sommarkvällar för att istället lyssna på inspelningar av isblock under vatten eller sorgsna ensamvalars hjärtskärande sång. En kvinna som inte kan tänka sig att skriva om en promenad på isen utan att själv först ha genomfört exakt den promenaden, eller för all del ett arktiskt isvaksbad. Hon har gått igenom alla samlingar kopplade till Andrée-expeditionen och bland annat provat alla vantar. För hon kan ju inte skriva om dem utan att veta om de sticks.

Hon är ytterst vetenskaplig och grundlig i sitt tillvägagångssätt och lämnar inget åt slumpen. Ändå glömmer hon inte människorna och känslorna. De inblickar hon ger i kärleken mellan expeditionsdeltagaren Nils och hans fästmö Anna får mig att rycka upp några maskrosor till. Vad som händer efter Annas död är så smärtsamt ljuvt att det knappt skulle gå att hitta på.

Jag måste läsa Uusmas bok, Expeditionen: Min kärlekshistoria.

Eller kanske lyssna på den, så trädgården också får sitt.

 

Bild från www.norstedts.se

En reaktion på ”Bea Uusma – underbar galenskap

  1. Ping: Jag lutar mig mot Jens Lapidus igen - Lotta Lexéns blogg

Kommentera