Snart finns det tre ben färre i huset

image

Snart blir det ett kors till

Sitter hemma och bölar som om någon hade stulit alla mina klänningar och hela mitt prepperförråd. I själva verket sörjer jag den trebenta dvärghamstern Evas förestående bortgång. I morgon ska jag ringa till veterinären och boka tid för att avsluta det lilla livet innan hon far allt för illa av åldersrelaterade sjukdomar. Hon är en gammal dam, och diabetes och tumörer är nu hennes kännetecken.

Det borde ju inte vara så svårt. Det är en dvärghamster. Femtio gram djur, ungefär, och inte besvärande social om man säger så.

När hon och hennes syster, nu saliga Pikachu, kom till oss för drygt två år sedan tjatades de in i huset, och det var inte jag som stod för tjatandet. Tvärtom tog jag spjärn. Det argument som ändå till slut fick mig att ge med mig var att de ju bara blir ungefär två år och de därmed praktiskt taget nästan redan var döda. Jorå, de kan, de där barnen. De hittar den veka punkten och attackerar. Självklart skulle de ta hand om de kortlivade gynnarna. Jag skulle knappt märka att de var där inan de var borta.

image

Lyckligare tider

Inte helt överraskande föll ändå ansvaret för de små fluffisarna på mig och i mer än två år har jag alltså haft dagliga små pratstunder med den trebenta. (Från början hade hon fyra ben, men det är en annan historia.) Syrran lämnade oss redan för ett år sedan och lärde oss lite lagom mycket om förluster. Hon drog sina sista andetag i äldste sonens händer, och nu ska den yngste vara med om samma sak. Nyttigt. Men inte det minsta roligt alls. Att se en liten mjuk boll dö är jobbigt nog. Att se en son skaka av sorg är betydligt värre. Snart ska jag göra båda, och jag ska dessutom boka tid för eventet.

Usch.

 

2 reaktioner på ”Snart finns det tre ben färre i huset

    • Tack! Jordfästningen har ägt rum i kretsen av de närmaste. En grät mer än de andra. Det kan ha varit jag. Eva ligger nu i alla fall begravd tillsammans med en ruta Marabou Schweizernöt och jordnötter bredvid sin syrra. Lite grand saknar jag hennes tipp-tipp-tipp-tappande. (Tappandet kom sig av att ett ben var av vid knät, eller vad nu dvärghamstrar har mitt på benet.)

Kommentera