Vårda språket, jävla hora!

rådjur

Mumsigt rådjur eller jävla hora?

”Kom då, jävla hora!”

”Amen vänta då, hora!”

De två eleverna i korridoren framför mig konverserade, och jag kände mig som hundrafemtio år. Kanske tvåhundra. Någonstans inom mig fann jag deras språkbruk … olustigt. Det är långt ifrån första gången jag hör dylika tilltal mellan gymnasieeleverna. Just de här tjejerna kände jag inte igen, men de såg ut och lät – på tonfall om än inte på ordval – som om de vore goda vänner. Ordväxlingen var hjärtlig. Jag har också hört tilltalsord som ”fitta” uttalade med samma hjärtlighet. Ibland med ”jävla” som tillägg, ibland utan. ”Jävla blatte” är också tämligen ymnigt förekommande, vänner emellan.

Är det min ålder, mina fyrtiofyra år, som gör att det skorrar i öronen?

Har jag bråttom ropar jag någonting om ”språkbruk” över axeln, men har jag tid brukar jag stanna och byta några ord med hororna ifråga. Eller fittorna, eller blattarna. De jävla hororna – som kan vara både tjejer och killar – brukar aningen generat be om ursäkt, men förklara att de inte menar något illa. Ibland med förklaringen att ”fitta” väl är något trevligt och att det därmed inte gärna kan vara något otrevligt med att kalla någon det. Och visst har de rätt i att det inte är något fel med det kvinnliga könsorganet. Det är en trevlig skapelse som bringar gott. Men ordet ”fitta” har genom historien kommit att få en något annorlunda innebörd, något eleverna för all del håller med om om de är på ett generöst humör, vilket de oftast är.

Då jag rör mig bland hundratals ungdomar dagligen hör jag brottstycken av många lågmälda samtal, samtal som inte alls är menade för mina öron. Även i dessa samtal dyker ”hora” och ”fitta” upp ganska ofta, och nästan alltid i anslutning till en svordom. I dessa framviskade samtal är orden nästan aldrig positivt laddade. Då handlar det om någon förbannad hora som gjort något dumt eller någon jävla fitta som sagt det ena eller andra. Enligt min erfarenhet används dessa ord betydligt oftare nedsättande än kärleksfullt.

Det verkar alltså som om ”hora” då det ropas mycket väl kan vara kärvänligt menat medan det oftast är en rejäl förolämpning om det sägs i samtalston eller tystare.

Om jag testar att använda något av orden i klassrummet tittar eleverna på mig som om jag föreslagit att vi alla skulle ta av en strumpa från bänkgrannens fot och stoppa den i våra munnar. Uppenbarligen har orden rätt så stark laddning ändå.

De jävla hororna i korridoren, som mycket riktigt visade sig vara goda vänner som hjärtligt diskuterade hur hastigt de skulle röra sig, blev som väl var inte alls sura när jag föreslog att de skulle använda andra tilltalsord. De såg till och med ut att förstå att den fyrtiofyraåriga damen framför dem kanske tyckte att ordet spred lite taskiga vibbar över skolan och att det alltså skulle vara trevligare för vissa (fyrtiofyraåriga) individer om de fortsättningsvis sparade lite på sådana tillmälen. Jag föreslog att de kunde ropa ”mitt mumsiga rådjur” efter varandra varpå de tittade på mig som om jag kanske behövde få hjälp att ta mig till någon vårdinrättning med fokus på det mentala. Antagligen för att hålla mig lugn provade de att kalla varandra rådjur i alla fall. Jag tror inte att de kallade mig ”fitta” i samtalston eller tystare när de hastat vidare i korridoren.

Så alla jävla horor, helvetes fittor, blattejävlar och kukhuvuden där ute – kan vi inte testa lite andra tillrop? Det måste inte vara rådjur. Verkligen inte. Helst inte, faktiskt. Mig kan ni till exempel kalla Lotta. Men måste jag välja mellan ”mitt mumsiga rådjur” och ”din jävla hora” föredrar jag helt klart det första.

Eller är det bara min ålder?

 

(Foto:Marek Szczepanek)

 

7 reaktioner på ”Vårda språket, jävla hora!

  1. Sätt gränser! Ingen skall behöva bli kränkt. Ordets makt över tanken är stor. Om något av de tre orden sägs till, eller om, en person så sprids värderingar som strider mot våra grundläggande demokratiska värderingar, arbetsmiljölagen, skolans värdegrund och lag om likabehandling.

  2. Sätt gränser är inte problemet utan att du i Sverige (delar av västvärlden) idag får det ungefär lika bra om du missköter dig, lite lagom, som om du sköter dig. Efter en femtio år av denna avkoppling av samband mellan handling och resultat blir det så här.

    Vore det lönsamt att sköta sig skulle folk göra det ganska omgående och då skulle lärarens arbete bli trevligt igen. Då skulle heller inte flumpedagoger bli lyssnade till, de är ju inte sunda, vilket typ alla egentligen vet. Men varför vandra den smala vägen när den breda gått lika bra sedan efter kriget?

    Men det har gått så långt att det nog tar en ungdomsgeneration eller två. Minns en som studerade ryssar i olika ålder och han hade noterat hur initiativförmågan kom tillbaka hos de som inte upplevt förtrycket.

  3. Min förra kommentar blev lite kort. Ska förklara hur jag menar 🙂
    Jag tror att i den åldern så tycker man att mumsigt rådjur är lite löjligt, alltså det blev rosa istället för svart och rosa är ju tjejfärg och svart den tuffa färgen.
    Så det är nog svaret till att dem tittade snett på dig. Dem tänkte nog ”Va? Hur fan skulle det låta?”.
    Kom då hora, det låter nog lite tuffare i deras öron än mumsigt rådjur.
    Men uttryck som tlx ”bro = bror”” kan fungera bättre, det används bland annat mycket av gäng ofta utländska gäng och i gäng-filmer. Så det kan dem nappa bättre på om du säger ”Använd bro som utländska gäng gör”
    Och buddy som betyder kompis det fungerar ju för båda könen att använda 🙂
    Vad tror du om det? 🙂

    • Nej, de tittade inte snett på mig, och självklart förstod de att ”mumsigt rådjur” inte var allvarligt menat. Att säga till dem vad de FAKTISKT ska kalla varandra tycker jag inte är en bra idé och jag får nog säga att det vore rent fånigt om jag på allvar bad dem kalla varandra ”buddy” eller ”bro” med eller utan hänvisning till utländska filmer. Men det är självklart bara min åsikt.

Kommentera